Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Societetsfrun som uppfann torrmjölken

/
  • MJÖLKKOSSA. Ninni Kronberg från Gävle utvecklade torrmjölken på 1930-talet och var med och startade storföretaget Semper. Hennes uppfinning drog in mycket pengar men själv fick hon inte så stor del av kakan. Ur Gävle stadsarkivs bildarkiv
  • SOMMARSTUGA. Tillsammans med maken Erik bodde Ninni Kronberg på Engeltofta under många år.Foto: Ulf Ivar Nilsson
  • Ulf Ivar Nilsson

När Ninni Berggren gifte sig med grosshandlarsonen Erik Kronberg 1896 var det väl ingen som kunde tänka sig att hon skulle ägna en stor del av sitt liv åt vetenskaplig forskning, göra flera betydelsefulla uppfinningar, lägga grunden till ett av Sveriges mest kända storföretag. Och kanske rädda hundratusentals människoliv.

Annons

Hennes svärföräldrar var nästan ofattbart rika. Eriks pappa Bengt ägde en fabrik som tillverkade malt åt bryggerierna samtidigt som han drev handel i stor skala med spannmål, sill och Falu rödfärg. Familjen bodde i Gävle och tillhörde givetvis stadens societet. Man hade en stor våning inne i stan och tillbringade somrarna på Engeltofta, den allra flottaste av Norrlandets alla flotta sommarvillor.

När Bengt Kronberg dog 1901 tog Erik över det välmående företaget, och när mamma Augusta gick bort fyra år senare ärvde han Engeltofta. Huset var från 1882 och redan från början väl tilltaget. Men tillsammans med Ninni lät Erik bygga ut det till den storlek det har i dag.

Johanna Maria, som Ninni egentligen hette, var född i Gävle 1874. Hennes pappa var stadens lotskapten och hennes farfar var grosshandlaren och skeppsredaren Anders Berggren – han med Berggrenska gården. Ninni hade ingen teknisk utbildning men började tidigt intressera sig för tillverkningsprocesserna i sin mans maltfabrik. Samtidigt engagerade sig Erik i mer eller mindre genomtänkta affärsprojekt och förlorade massor av pengar under första världskriget.

1915 tog ett aktiebolag från Stockholm över familjens fabrik, men makarna Kronberg fortsatte att experimentera med näringsämnen och 1919 fick de patent på ett nytt sätt att framställa jäst.

I början av 1920-talet hälsade Ninni Kronberg på hos sockerbruksägaren och industrimannen Wilhelm Westrup och dennes hustru Gudrun på Rydsgårds gods i Skåne. Där hade man utan större framgång försökt komma på ett sätt att konservera mjölk. Ninni blev intresserad och konsul Westrup lät henne inrätta ett litet laboratorium i det gamla gårdsmejeriet. Tillsammans startade de också ett företag som tillverkade ett slags torra jästtabletter som kallades Practic och byggde på den forskning hon och maken påbörjat hemma i Gävle.

Erik Kronberg sålde Engeltofta 1924 och paret skiljde sig året därpå. De hade inga barn och Erik gifte om sig nästan omedelbart medan Ninni flyttade till Skåne för gott och bosatte sig hos familjen Westrup. Nu uppslukades hon allt mer av sitt arbete och 1927 fick hon patent på ett ”degförbättringsmedel”, som hon kallade Practicmjöl.

På 1930-talet oroade sig bönder och politiker över att det producerades alldeles för mycket mjölk i Sverige. Frågan var vad man skulle göra av överskottet. Export var ju inte att tänka på eftersom det handlade om en färskvara som förstördes redan efter några dagar, särskilt under transporter där möjligheten att kyla mjölken var nästan obefintlig.

Tänk om man kunde förvandla mjölk till ett pulver där alla viktiga näringsämnen fanns kvar. En lätthanterlig produkt som kunde skickas vart som helst och som man kunde trolla tillbaka till mjölk bara genom att tillsätta vatten!

Så funderade Ninni Kronberg. Och så hade många funderat före henne. Redan i början av 1900-talet presenterade den svenske kemisten Martin Ekenberg mjölk i pulverform. Men den metod han använde hade en del brister och slog aldrig igenom. (Nu blev Ekenberg i stället världsberömd som brevbombens uppfinnare sedan han 1909 skickat explosiva försändelser till några av sina personliga fiender!)

Det är alltså inte riktigt sant att det var Ninni Kronberg som uppfann torrmjölken.

Men hennes nya tillverkningsmetod var både enklare och effektivare än föregångarnas, och till skillnad från deras fungerade den alldeles utmärkt i praktiken Av 200 liter mjölk fick hon ut fyrtio kilo torrmjölk, mot konkurrenternas tjugofem. Dessutom smakade den nästan lika gott som vanlig mjölk.

Fru Kronbergs metod gick ut på att torka mjölk i varm luft så att nästan allt vatten dunstade bort och tillsätta bakterier som producerade mjölksyra under kontrollerade förhållanden. Dessutom tog hon bort fettet så att det vita pulvret inte skulle härskna.

1933 hade hon kommit en bra bit på väg, men det skulle dröja ytterligare några år innan hon fick patent på sin uppfinning – i Kanada 1936, i Sverige 1937 och i USA 1938.

Ninni Kronbergs projekt intresserade statsmakterna och hon fick 25 000 kronor från jordbruksdepartementet för att utveckla idén och fullfölja sin ”ur folkhälso- och försörjningssynpunkt utomordentliga vacuumtorkade mjölk”. Regeringens villkor var att ett svenskt företag skulle bildas för att tillverka torrmjölken.

Kossorna på Rydsgård levererade bara 50 liter mjölk om dagen så nu gällde det att tänka i lite större skala. Konstigt nog visade bondekooperationen inget intresse för Ninnis idéer, trots upprepade påstötningar. Så det blev istället affärsmannen och visionären Axel Wenner-Gren som såg till att produktionen kom igång.

Svenska Mjölkprodukter AB bildades 1938. Företaget förkortades SMP vilket efter några år förvandlades till Semper som betyder ”alltid” på latin. Huvudkontor och försäljningsavdelning placerades i Stockholm och man började bygga en fabrik i Kimstad utanför Norrköping.

Intresset för den svenska torrmjölken var stort och redan innan produktionen startat kom det beställningar från England och Frankrike. Men när de första lådorna med mjölkpulver låg i hamnen i Göteborg hösten 1939 bröt andra världskriget ut och all utrikeshandel ställdes in. Fabriken fick i stället stor betydelse för den svenska beredskapen och i mitten av 1940-talet, när exporten kommit igång, utvecklades Semper till ett storföretag.

Redan 1943 avgick de första fartygen från Sverige med mjölkpulver till krigsdrabbade länder och sedan dess har den näringsrika torrmjölken utgjort en självklar del i de rika ländernas bistånd till världens fattiga.

Under kriget var det svårt att få fram lämpligt foder till landets nötkreatur, så på uppdrag av regeringen tog Ninni Kronberg 1942 fram ett näringspreparat för kor, rikt på äggviteämnen. Hon uppfann också ett bindemedel för köttindustrin.

Ninni Kronbergs torrmjölk skapades i första hand för att spädas ut med vatten och drickas av småbarn. Och för att användas vid tillverkning av bröd, charkuterivaror och andra livsmedel.

Men den kunde också fungera som energidryck. När den kände löparen Gunder Hägg, som tävlade för Gefle IF, tränade i Vålådalen serverade idrottsledaren Gösta Olander honom varje dag en dunderkur som han kallade ”dubbelmjölk”. Det var helt enkelt torrmjölk som blandats med vanlig mjölk för att ge dubbel effekt. Det är väl inte helt säkert att detta oskyldiga dopingpreparat verkligen fungerade men vi kan ju konstatera att Hägg faktiskt satte sexton världsrekord.

När Semper startade blev Ninni Kronberg inte delägare i bolaget och satt inte i styrelsen. I stället skrev man ett avtal som gjorde att hon fick del i företagets vinst. Men redan efter några år hade produktutvecklingen gjort att man inte längre använde hennes patent. Så från hösten 1946 fick hon inte längre några pengar från företaget.

Fru Kronberg verkar inte ha tjänat någon större förmögenhet på sina sinneblixtar och det antyds här och var att hon blev lurad av smarta affärsmän. Och det stämmer kanske för 1943 var hon inblandad i en rättsprocess mot ett par ökända ekobrottslingar gällande rättigheterna kring torrmjölkspatentet.

Ninni Kronberg avled 1949 på Rydsgård, sjuttiofem år gammal. Av tidningarnas dödsrunor framgår att hon hade många vänner men inte en enda anhörig.

Mer läsning

Annons