Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sossarnas valkupp 1910

/
  • FALSK MODERAT. Socialdemokratiske bagaren Jonas Otto Ödlund fick inte vara riksdagsman många timmar efter valkuppen i Gävle 1910. Här poserar han tillsammans med hustrun Maria.Foto: Carl Larssons ateljé 1912/Länsmuseet Gävleborg
  • Ulf Ivar Nilsson

Tycker du det varit mycket tjyv- och rackarspel i årets valrörelse? Då ska du få höra hur det gick till för hundra år sedan, när länets socialdemokrater helt fräckt snodde åt sig en riksdagsplats på moderaternas bekostnad. Kuppen var nära att lyckas men dåtidens orättvisa valsystem gjorde att rättvisa skipades och ordningen återställdes.

Annons

På den tiden – och ända in på 1970-talet – var riksdagen uppdelad i två kammare. Andra kammaren utsågs vid direkta val medan landstingen runt om i Sverige avgjorde vilka som skulle sitta i första kammaren.

Här i Gävleborg hade landstinget till uppgift att utse sex riksdagsmän och ett sådant val skulle hållas på ett möte i Gävle tisdagen den 20 september 1910.

Ingen kunde tro att det skulle bli en särskilt spännande tillställning. Man visste ju hur många representanter de olika partierna hade i landstinget och det var knappast någon hemlighet att de tänkte rösta på sina meningsfränder. Så redan innan man skred till verket stod det klart att moderaterna skulle få två mandat, liberalerna tre och socialdemokraterna ett.

Precis som i dag toppades valsedlarna inte nödvändigtvis av lokala förmågor, utan av rikspolitiker som skulle garanteras en plats i riksdagen och som därför fick företräda län som de inte hade någon som helst anknytning till.

Överst på Gävleborgsliberalernas lista placerades därför en före detta jordbruksminister från Småland följd av blivande statsministern C G Ekman från Eskilstuna. Och moderaterna var så säkra på att få sina två mandat att deras gamle statsminister, brukspatronen Christian Lundeberg från Forsbacka, sattes på andra plats på deras lista. Socialdemokraternas enda mandat från Gävleborgs län skulle gå till fackföreningsmannen Ernst Blomberg i Stockholm.

Röstningsproceduren var snabbt avklarad, men sammanräkningen blev betydligt mer invecklad än man tänkt sig. Och fylld av överraskningar.

Först visade det sig att moderaterna fått hela 30 röster, liberalerna 22 och socialdemokraterna noll. Det innebar att det konservativa partiet lade beslag på fyra av de sex mandaten medan liberalerna fick nöja sig med två.

Men när man tittade närmare på de moderata valsedlarna upptäckte man att nästan hälften toppades av två socialdemokrater: Ernst Blomberg och den 36-årige bagaren Jonas Otto Ödlund från Gävle.

J O Ödlund hade kommit från Ångermanland till Gävle 1893 som bagargesäll. Han var en ivrig fackföreningskämpe och den som tog initiativet till Kooperativa Bageriföreningen Alfa i Gävle, där han nu ansvarade för verksamheten.

Men hur i Herrans namn hade han och Blomberg hamnat bland brukspatronerna på högerns valsedel?

Sedan några år tillbaka brukade de två vänsterpartierna – alltså liberalerna och socialdemokraterna – samarbeta i sådana här sammanhang, men just det här året var de på kant med varandra. Så för att slippa krusa liberalerna bestämde sig den socialdemokratiska landstingsgruppen – på valdagens morgon – att förverkliga en idé som man diskuterat några dagar tidigare.

Saken var den att några socialdemokrater hade kommit över ett exemplar av moderaternas valsedlar. Och nu tryckte man upp ett antal kopior av den på Arbetarbladets tryckeri. De äkta och de falska valsedlarna såg likadana ut, det var bara namnen på kandidaterna som bytts ut.

Innan omröstningen hade valförrättarna gått igenom alla formaliteter och inte funnit något anmärkningsvärt. Så valet skedde enligt lagens paragrafer och det var bara för moderater och liberaler att acceptera det oväntade resultatet

Den äkta högerlistan hade fått 17 röster och den falska 13, så nu gällde det att väga samman de båda valsedlarna och rangordna kandidaterna efter deras inbördes placering på listorna och efter hur många röster de fått.

Efter en del matematiska övningar stod det klart att de båda socialdemokraterna valts in i riksdagen. Medan Christian Lundeberg – som strukits på två av de äkta valsedlarna – hamnade utanför. Vilken sensation, tyckte Gävletidningarna och skrek ut nyheten i flygblad som under kvällen delades ut på gator och torg.

Men socialdemokraternas glädje blev inte så långvarig. Dagen därpå avslöjade Norrlandsposten nämligen att bageriföreståndare Ödlund inte uppfyllde de krav som vallagen ställde på en blivande riksdagsman.

För att vara valbar måste man nämligen ha en årsinkomst på minst 3 000 kronor under de senaste tre åren eller äga en fastighet värderad till minst 50 000 kronor.

Ödlund tjänade mer än 4 000 kronor om året, men under ett av de tre åren – 1907 – uppgick hans inkomst till bara 2 630 kronor. Hans partikamrater snodde i all hast ihop en tjusig bortförklaring som gick ut på att Ödlund just det året fått en provision på 600 kronor, men att han ännu inte tagit ut beloppet utan låtit det stå kvar på bageriföreningens konto. Reaktionerna i den borgerliga pressen blev att han borde ha tagit upp den inkomsten i sin deklaration och att han nu, till råga på allt, även utpekades som skattesmitare.

Att Ödlund inte var valbar kom som en snöplig överraskning för hans partikamrater. Särskilt som han själv, när bluffen iscensattes, hade bedyrat att han uppfyllde de ekonomiska kraven.

Naturligtvis väckte bedrägeriet starka reaktioner i motståndarlägret. Stockholms Dagblad betecknade visserligen händelsen som ett ”skickligt schackdrag” men ansåg samtidigt att det var ”övermåttan tarvligt”. Och Dagens Nyheter jämförde socialdemokraterna i Gävle med vampyrer.

Arbetarbladet avfärdade all kritik som ”pjoller” och i tidningen Socialdemokraten hyllades kuppmakarna och kallades både kloka och handlingskraftiga. Däremot var man kritisk mot Ödlund som ”ej tillräckligt känt sitt ansvar för partiet”.

Socialdemokraternas partiledare, Hjalmar Branting, var dock inte imponerad av det här påhittet: ”För min del är jag glad att icke haft minsta trasa med i Gävlebyken”, skrev han i ett brev från Frankrike till partisekreteraren C G Wickman.

Om Ödman kan tilläggas att han längre fram i livet flyttade till Stockholm och blev stor pamp inom kooperationen. Och att han 1916 valdes in i riksdagens första kammare. Helt ärligt, den gången.

Ulf Ivar Nilsson

Mer läsning

Annons