Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Syndernas förlåtelse

Annons

Högst motvilligt följde jag med sonen till hans första tandläkarbesök. Jag ville ju så gärna vara den där ordentliga föräldern som inte lät mitt barn äta sötsaker före två årsdagen. Men jag vet inte vad som gick fel. Det är förstås lätt att skylla på den andra förtappade föräldern som glatt lät sonen smaka på alla möjliga godsaker som köptes hem i prassliga påsar. Därför tyckte jag också att det inte var mer än rätt att han skulle följa med till tandläkaren och stå där med skammen. Jag vet inte hur han lyckades krångla sig ur det men nu var det alltså jag som gick till Folktandvården med tunga steg.

Tandhygienisten pratade lite allmänt om tandborstning och matvanor. Hon berättade hur många sockerbitar det finns i glass och nyponsoppa. Och jag berättade att knoddens tänder borstades två gånger varje dag.

Sedan började hon visa bilder på olika livsmedel. Frukt, morötter, potatis och mjölk bläddrades fram och sonen tittade likgiltigt på alla bilder och nickade igenkännande. Plötsligt vände hon långsamt fram en bild med smågodis. Sonen blev som förbytt. Den likgiltiga minen förbyttes till ett vansinnigt brett leende och igenkänningsfaktorn slog i topp. "Dooooodis, dodis, dodis, dodis" vrålade han glatt och hoppade upp och ned.

"Ja, det kände han visst igen", kommenterade tandhygienisten lika segervisst som när Sherlock Holmes avslöjar skurkar.

Och jag var så avslöjad.

Innan vi gick hem köpte jag skuldmedveten en dyr elektrisk Musse Pigg-tandborste som spelade melodier. Den hade tandhygiensten så varmt rekommenderat. Jag gjorde det mest för att lätta mitt samvete och blidka tandhygiensten. Ett slags syndernas förlåtelse. Ave Maria, fräls oss från tandtrollen.

Mer läsning

Annons