Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tack och lov för förskolor

Det dåliga samvetet skavde alltid när jag hämtade sist på dagis.

Annons

Jag kom strax efter klockan sex. Alla andra barn var redan hemma, uppkrupna i soffan framför Bolibompa. Min knodd var ensam kvar med en förskollärare. Jag brukade ursäkta mig: ”oj, nu får du jobba sent på grund av mig.” Men personalen bedyrade att det inte var några problem, det var ju deras arbetstid.

Tja, de verkade ha det ganska mysigt. Han fick all uppmärksamhet och kunde leka med leksaker som normalt inte plockades fram när hela barngruppen var på plats.

Det känns skrämmande första gången man ska lämna sitt barn i någon annans vård. Men jag fick snabbt förtroende för personalen. De visade sig vara ett härligt gäng med omtänksamma och kloka människor. En gång fick han följa med en av dessa härliga hem. Det var en vacker sommardag. Hon gräddade pannkakor åt honom i sitt kök och han fick äta hallon i hennes trädgård. En annan gång skulle jag och sonen på bio direkt efter mitt jobb. En av de supersnälla erbjöd sig att komma förbi redaktionen med barnleverans. Jag och sonen hann perfekt till filmen.

Ibland kompade jag ut för att kunna hämta honom tidigare, och förväntade mig då att en glad unge skulle komma springande och slänga sig om min hals. Men jag fick inget varmt välkomnande. Han storgrät så fort han fick syn på mig och vägrade följa med, för han hade inte lekt klart.

Just nu jobbar jag deltid och kan hämta min dotter på dagis redan klockan 16. Det kostar men jag tycker att det är värt det. Jag vill passa på att umgås med barnen medan de är små. Snart kommer en dag då de tycker att jag för mossig och trist att hänga med.

Människor har alltid pusslat för att få vardagen att fungera. Vi har i alla tider arbetat, separerat, föräldrar har dött eller övergivit familjer och barn har uppfostrats av anhöriga eller blivit fosterbarn. I städerna växte många barn upp på innergårdarna. En del anlitade kanske grannar eller släktingar som kunde passa barn. Det fanns många sätt.

Men en hemmafru skulle definitivt inte lösa vardagsekvationen. Vi mår bättre, stressen minskar och konflikterna blir färre i hemmet om föräldrar delar på ansvaret. Tack och lov för att vi har förskolor. De är bra på så många sätt.

Mer läsning

Annons