Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Talet i Gävle som fick USA att se rött

/

Det har gått 50 år sedan Olof Palme gick till attack mot USAs krig i Vietnam

Annons

– Den demokratiska socialismens grundläggande värderingar förpliktar oss att stå på de förtrycktas sida mot förtryckarna, på de eländigas och fattigas sida mot deras utsugare och herrar. Det är en illusion att tro att man kan möta krav på social rättvisa med våld och militära maktmedel!

Trots att Olof Palme kom att hålla över 1 300 tal som ledande politiker räknas det anförande han höll fredagen den 30 juli 1965 som ett av hans allra viktigaste. Det kom att bli startpunkten för Sveriges kritik mot USA:s terrorbombningar över Vietnam och väckte starka känslor över hela världen.

Inramningen och sammanhanget var inte särskilt upphetsande. De kristna socialdemokraterna – Broderskapsrörelsen – höll kongress i Folkets hus i Gävle och Palme var inbjuden som talare. Han var 38 år, redan utpekad som vår näste statsminister men ännu bara konsultativt statsråd.

Som vanligt tillbringade han semestern med sin familj på Fårö och veckan innan han åkte till Gävle skrev han i all hast ner några stolpar i ett block tillsammans med en notering att han och Lisbet inte skulle glömma ta med pappmuggar och stövlar på en planerad utflykt med barnen. Anteckningarna förvandlades till ett maskinskrivet utkast på 27 sidor som sedan bantades till hälften.

Svenska folket kände mycket väl till vad som pågick där borta i Sydostasien. Vietnam var en gammal fransk koloni där man bråkat i årtionden och som nu kapats i två delar. Norra halvan blev en kommunistisk diktatur medan den södra styrdes av en militärjunta. I Sydvietnam förde den kommunistiska motståndsrörelsen FNL en hård kamp mot regeringen i Saigon som fick militärt stöd av USA. Och i februari 1965 började amerikanerna bomba Nordvietnam.

Under våren och sommaren hade demonstrationer mot den amerikanska krigföringen genomförts på flera håll i landet och Palmes budskap skiljde sig inte mycket från vad som redan framförts av andra socialdemokrater. Men han formulerade sig slagkraftigare. Och han företrädde den svenska regeringen.

Så här femtio år efteråt är det lite svårt att förstå att Olof Palmes ändå rätt beskedliga tal skulle visa sig vara så politiskt eldfängt. Särskilt som han inte ens nämnde USA vid namn – och Vietnam bara i förbigående.

På Broderskapsrörelsens kongress väckte det heller ingen större uppmärksamhet, men reaktionerna på talet inte lät vänta på sig. De socialdemokratiska tidningarna hyllade Palmes ”välgörande frispråkighet” medan borgerliga partiledare och ledarskribenter betecknade talet som ”en av de svåraste fadäserna” i svensk politik.

Från början tog flera borgerliga debattörer för givet att Palme passat på att göra ett privat utspel och man krävde att mognare krafter inom regeringen skulle be USA om ursäkt. Bestörtningen blev därför stor när statsminister Tage Erlander berättade att både han och utrikesminister Torsten Nilsson godkänt talet i förväg och förklarade att det Palme framfört i Gävle faktiskt var Sveriges officiella åsikt i Vietnamfrågan.

Det var ett besked som amerikanska regeringen hade svårt att acceptera. USA:s ambassadör i Stockholm reagerade så kraftigt som de diplomatiska spelreglerna tillät och i Washington blev en representant för svenska ambassaden uppläxad av USA:s biträdande utrikesminister Leonard Unger.

Sveriges kritik mot USA trappades upp ytterligare under de följande åren och när USA bombade Hanoi julen 1972 höll Palme ett ännu giftigare tal där han jämförde stormaktens flygraider med århundradets mest fasansfulla illdåd.

President Richard Nixon reagerade genom att mer eller mindre officiellt kalla Palme för ”that Swedish asshole” och avbryta de diplomatiska förbindelserna med Sverige. Följden blev att Arbetarbladets chefredaktör Yngve Möller aldrig fick tillträda sin efterlängtade tjänst som ambassadör i Washington utan istället hamnade i det mindre prestigefyllda Oslo.

På våren 1975 var Vietnamkriget äntligen över. USA hade förlorat sitt första krig – och hela Vietnam förvandlades snabbt till en kommunistisk diktatur.

Bildtext:

Olof Palme tillsammans med partibröderna Åke Zetterberg, Erik Jansson och Lars Henriksson i Gävle Folkets hus 30 juli 1965. Det var här – på Broderskapsrörelsens kongress – han höll talet om Vietnam, som vållade sådant rabalder i både USA och Sverige. Foto: Lennart Pettersson/Arbetarbladet

Mer läsning

Annons