Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tjugosex sätt att stava till Gävle

/

Det har egentligen aldrig varit några diskussioner om hur Gävle ska uttalas. Fram till slutet 1600-talet hördes visserligen ett svagt G före J-ljudet, så det blev ”Gjävle”, och ännu i våra dagar finns det stockholmare som envisas med att säga ”Jevle”. Men i stort sett har alla svensktalande ända sedan medeltiden varit överens om hur det ska låta när Norrlands äldsta stad kommer på tal.

Annons

Desto mer bekymmer har man haft när namnet ska sättas på pränt. Trots att ordet bara består av två ynka stavelser har det genom åren skrivits på mer än tjugo olika sätt – och då räknar jag bara de varianter som forskarna letat upp i officiella skrivelser från statliga myndigheter.

Mest kreativa var Kronans kontorister under 1500-talet då man hade minst femton alternativ att välja mellan. Från det medeltida Giaeffla till det tyskinspirerade Gäfuell.

Redan på 1400-talet körde man med fyra stavningsvarianter, lågt räknat. Och under 1600-talet konstruerade man ytterligare ett antal.

På den tiden fanns det inga enhetliga stavningsregler för svenska språket så det var fritt fram för de få människor som betraktade sig som skrivkunniga att plita ner ord och namn lite som de själva tyckte. Från 1700-talet verkar dock alla ha varit överens om att vår stad skulle stavas Gefle.

Men för drygt hundra år sedan hände något som störde friden. Då fick statsmakterna för sig att det var dags att modernisera och likrikta det svenska skriftspråket och 1903 bestämde regeringen att Gävle skulle skrivas Gäfle i alla officiella sammanhang. Ett par årtionden senare, 1927, ändrade man sig och klubbade igenom den nutida stavningen Gävle.

De här besluten från högsta ort hade ingen större inverkan på Gävleborna. De allra flesta fortsatte att stava stadens namn som de var vana vid. Det gällde även kommunen som i ännu några årtionden konsekvent använde stavningen Gefle.

Innan stadsfullmäktige 1940 helt kapitulerade för det nutida skrivsättet med Ä och V diskuterade man även varianterna Gevle och Gavle.

Det lämnades också in ett förslag som gick ut på att man helt enkelt skulle byta namn på staden och börja använda den latiniserade formen Gevalia. Det hade onekligen löst problemet och samtidigt varit till stor glädje för ett av stadens kafferosterier.

Annars kunde man ju ha gjort som Magdeburgska flickskolan i Uppsala i början av förra århundradet.. Där tyckte fröknarna att Gävle alltför mycket påminde om en förfärlig svordom och tvingade därför sina elever att i stället säga ”Staden med det fula namnet”.

Nu har vårt hedervärda ortsnamn naturligtvis ingenting med Djävulen att göra utan kommer av allt att döma från ordet gavel (som i husgavel). Och de gavlar det handlar ska i så fall vara de branta uddar som finns – eller åtminstone fanns för tusen år sedan – där Gavleån bryter igenom Valboåsen i närheten av Gustavsbro och Valls hage.

Gävle växte rimligtvis fram som ett fiskeläge eller en bondby i utkanten av Valbo socken och första gången man alldeles säkert vet att den omnämns i skrift är i en skattelängd från början av 1400-talet, några årtionden innan det lilla kustsamhället fick sina stadsrättigheter.

Men det finns – eller har åtminstone funnits – forskare som anser att orten är betydligt äldre än så. Och att den omtalas i en dikt som skrevs i England på 900-talet, eller kanske ännu tidigare.

I vers efter vers berättar där den påhittade skalden Widsith om sina resor runt om i världen och om alla härskare och folkstammar som mött. Det är hunner och goter, vandaler och vikingar, götar och svear. Och på rad 59 nämner han, nästan i förbigående, att han även har umgåtts ”mid Gefflegum”.

Forskarna tänker sig att ”Gefflegum” är namnet på en i övrigt helt okänd folkgrupp som ska ha bott någonstans efter den svenska Bottenhavskusten för mer än tusen år sedan. Och i mitten av 1800-talet lanserade den tyske historikern Johann Martin Lappenberg teorin att poeten Widsith besökt Gävle!

Rent språkligt låter det kanske inte så tokigt eftersom ”Gefflegum” enligt modern expertis mycket väl kan översättas med ”i Geffle”. Men i så fall måste staden, i en eller annan form, ha existerat och varit känd redan på vikingatiden – och det ställer inga svenska forskare upp på. Istället har man envist avfärdat tyskens teori som ”en förtvivlad gissning”.

Brittiska språkvetare har inte uppträtt lika skeptiskt och uppgiften att den svenska staden Gävle en gång i tiden hette Gefflegum står att läsa i den upplaga av det prestigefyllda uppslagsverket Encyclopedia Britannica som trycktes så sent som 1993.

Mer läsning

Annons