Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våga vinna

/

Annons

Världen är inte rättvis, hur mycket man än vill det. Tjocka människor kommer alltid att använda mer tvål, till exempel. Jag menar inte att vi ska sluta sträva efter en rättvis värld men i den strävan får man inte glömma bort att det alltid kommer att finnas olikheter och att vi också gillar mångfald. Jag växte upp mitt i vänstervågens 70-tal med FarbrorBarbro män i skägg och näbbstövlar. Jag minns när man pratade om att prispallen skulle vara lika hög för alla. Det vill säga ingen var vinnare och ingen var förlorare. Jag minns att jag redan som barn kände att det var en förljugen inställning. Vi barn visste ju ändå vem som var bäst och vem som vunnit.

I veckan har det pratats om att dom två största lagsporterna i Sverige Fotboll och hockey ska att införa förbud mot seriesystem, tabeller, cupvinster, utmärkelser och individuell statistik upp till 13 års ålder. Man gör det i den naiva tron att det ska minska hetsen för barn som spelar fotboll och hockey. Fotbollförbundet har redan bestämt och klubbat det hela och det verkar som hockeyförbundet kommer följa efter.

Anledningen är att det är för många barn som lider av att lagen toppas av tränare och att föräldrar drillar, driver och hetsar sina barn så dom mår dåligt. Det finns inga belägg eller undersökningar som styrker det här utan allt verkar vara känslostyrt som så mycket av det offentliga samtalet idag.

Det är såklart försvinnande få som lider och blir traumatiserade av idrotten i förhållande till hur förskräckligt mänga det är som triggas, lär sig, tränar mer för att bli bättre och får en verktygslåda för livet.

Att ta bort drivfjädern för att vinna, är att göra barnen en stor björntjänst. Det är farligt att försöka skydda barnen för hur världen, verkligheten eller idrotten faktiskt ser ut. Att försöka beskriva det som en novell i Starlet, en tillrättalagd berättelse där man hoppas att inga barn tar illa vid sig är att ge dom en förljugen världsbild. Det är bättre att beskriva världen som den är än att ljuga för barnen och beskriva den som vi vill att den ska vara.

Jag började med hockey som 13 åring. NI fattar såklart hur sent det är att börja i hockeytokiga Gävle. Jag var såklart sämst i laget. Jag satt på bänken alla 3 perioder match efter match i Hofors, Ockelbo, Sandviken, Bomhus och alla möjliga ställen runtomkring Gävle. Jag nötte bänkarna i 8 - 10 minusgrader ombytt och klar aldrig fick jag spela. Mamma tyckte synd om mig när jag baxade min stora hockeytrunk över Sätraängarna för att träna förgäves. En dag kom jag hem och var skadad efter en match. Jag berättade för mamma hur ont det gjort att få en puck i bröstet och att jag var tvungen att avbryta matchen och byta om redan i andra perioden. Mamma utbrast glatt, men kära barn, då fick du ju spela ändå. Icke, jag hade suttit på bänken och dagdrömt mig bort i minusgraderna och inte sett den förlupna puck som i hög hastighet närmade sig min lilla bröstkorg. Inte hörde jag heller dom stigande varnande ropen från omgivningen där jag satt i full hockeymundering. Pang! och pucken träffade mitt lilla bröst och fick mig att vakna till och inse att hockey inte var något för mig.

Jag har aldrig varit någon bra idrottare i någon sport men idrotten har fostrat och givit mig en verktygslåda att tänka rätt för att lyckas. Att träna för att kunna prestera Man måste lära sig förlora för att kunna vinna. Att ta bort det för unga idrottande barn är inte väl genomtänkt. Som Björn Borg sa: Är man rädd för att förlora vågar man inte vinna.

Michael Jordan, världen kanske genom tiderna bästa basketspelare har sagt. ” Jag har missat mer än 9000 skott i min karriär, jag har förlorat nästan 300 matcher, 26 gånger har jag fått förtroendet att sätta vinnarbollen och misslyckats. Jag har misslyckats om och om igen i mitt liv, det är därför jag har lyckats. Tänk på det Hockeyförbundet så ni inte gör samma tankevurpa som fotbollen.

Mer läsning

Annons