Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Världen är galen!

/

Om jag ska åka buss hemifrån Strömsbro till Gävle centrum för att dricka kaffe en förmiddag kostar det 25 kronor. Ska jag åka tillbaka blir det 25 kronor till för de 3,5 kilometrarna. Det är femtio kronor.

Annons

Är frun med är vi uppe i hundra kronor. Och ska yngsta dottern med blir det 26 kronor för henne.

126 kronor för buss till två kaffe.

Och då räknar jag inte de två större barnen eftersom de har månadskort. Skulle vi på eftermiddagen behöva ner för att göra något annat blir det 126 kronor till. Har vi en annan familj som gäster och vill ta med dem till stan ryker ytterligare ett par hundra kronor i bussbiljetter.

Klart man tar bilen, hur mycket sämre det än är för miljön.

Ja, jag vet att det finns rabattkort och jag förstår att bussbolaget har sin budget och ska gå med vinst – men rent samhällsekonomiskt och miljömässigt är det vansinnigt att inte lokaltrafik är riktigt billigt.

Kommunens särskilda utvecklingspengar kanske kunde göra underverk där, vad vet jag.

Allt detta tänkte jag på förra veckan.

Jag flög till Franska Rivieran för ett reportage. Jag vet, miljömässigt dumt. På plats promenerade jag förbi hyrbilsdiskarna för att ta bussen från Nice flygplats in till stan. Miljömässigt lite klokare och om inte annat ett bevis på att man påverkas av miljödebatten.

Biljetten kostade 45 kronor, visade sig vara en heldagsbiljett som gällde på all lokaltrafik i området i 24 timmar.

Hur är det möjligt?

Hur kan det vara mycket billigare på svindyra Franska Rivieran än i Gävle? Resultatet blev att jag åkte mer buss där under ett par dygn än jag gör i Gävle på ett halvår.

Därmed inte sagt att allt är bättre där, även om man lockas tro det när man går i t-shirt i december.

Mannen jag skulle intervjua bor i Monaco och ville en eftermiddag bjuda på kaffe ”på ett alldeles speciellt ställe”. Stället visade sig ligga intill Casinot i Monte Carlo och var fullständigt fantastiskt vackert. Vi drack varsin kopp kaffe och sedan kom notan. 450 kronor. Visserligen ingick påtår men ändå. 450 kronor för två släta koppar kaffe!

Jag gapade, han skrattade.

För dessa 450 kronor skulle man kunnat köpa tio dagkort med lokaltrafiken – eller för all del åkt buss med fru och barn tre gånger mellan Strömsbro och Gävle.

Det kändes som om han sett fler svenskar tappa hakan över kaffenotan där inne. Min gissning är att han alltid tar gäster dit. Vad bakelserna skulle ha kostat vågar jag inte tänka på. Inte heller vad notan blev för sällskapet intill, tretton personer med en skådespelerska i spetsen som alla åt trerätters och drack både champagne och drinkar. Och fler drinkar efter det.

Skådespelerskans manager lämnade sitt kontokort till servitören och förklarade att allt var fritt för sällskapet hela kvällen…

126 kronor för att ta bussen och fika i Gävle. 450 kronor för två koppar kaffe i Monaco. Två kvitton, på helt olika sätt, på att världen är lite galen. Och en manager som utan att blinka tar en nota på, gissningsvis, 100 000 kronor som ytterligare ett bevis på att världen nog är mer än l i t e galen.

Jag åkte hem till hotellet med min billiga biljett.

Där slog jag på tv-n. Ett långt reportage berättade om koleraepidemin i Zimbabwe i Afrika. Det var säkert tjugo minuter med sorgliga bilder på sjuka barn som möjligen inte lever när det här skrivs en vecka senare. Och som ett bevis på att världen är totalt galen ramades reportaget in av reklamsnuttar om julshopping på Franska Rivieran.

15 procent på alla diamanthalsband, för övrigt.

 

Mer läsning

Annons