Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi blir fler och fler i tänkbranschen

/

Jag är fascinerad av jobb. Olika yrken. Inte bara filosofiskt kring vad vi ägnar oss åt i livet. Utan mer konkret. Vad GÖR vi på jobbet egentligen nuförtiden?

Annons

Hantverksyrkena förstår jag mig fortfarande på. En smed smider i en smedja. Dunkar och bankar och svettas. En snickare bär reglar och riggar sin laserpekare. Äter lunch klockan 9. En bagare räknar smörkilon och trycker på degmaskinen.
Halvkoll har jag på till exempel läkare eller butikspersonal. En läkare säger ”gapa stort” och startar kräkreflexer med en träspatel. Ett kassabiträde säger ”hej”, drar varor med streckkoder framför sig, fortsätter med ”på summan?” och ”vänd på kortet”. Sen byts de av och ställer upp nya müslipaket i hyllorna.
Nej, det är tjänstemannajobben man inte har en susning om. Ni vet, de jobb där det är skittråkigt att praktisera för det händer inte ett jäkla någe på hela dan. Där man får betalt för att sitta och tänka framför en dator.
Jag satt på middag i våras med en man från en handelskammare. Typiskt intressant! ”Vad gör man på en handelskammare?” ”Vi befrämjar näringslivet.” ”Visst men vad GÖR ni?” ”Vi skapar nätverk.” ”Okej, men vad gör DU på jobbet?” ”Tja, jag loggar in och tar en kopp kaffe och går ut och röker, hahaha”.
Men jag hade kört in klorna och vägrade släppa. ”Nej, vad GÖR DU på jobbet? Vad är det för dokument du tar fram på din dator? Vad står det i det? Vem har skickat mejl till dig? Vad handlar de om? Vem ringer till dig i din telefon? Vad vill de? Vad säger du? Bestämmer du något? Vad?”
Han kunde faktiskt inte svara. Innan vi skiljdes åt lite senare sa han skämtsamt att han lovade återkomma med vad han gör på jobbet.
Det har han inte gjort.
Eller en controller på Ericsson. Vad gör du? ”Har koll på ekonomin på avdelningen.” Räknar man själv? Exakt VAD räknar man? Basstationer? Euron? Microchips?

Är det inte fascinerande att så många får så bra betalt för att egentligen GÖRA så lite? Nästan allt arbete pågår tyst uppe i hjärnan. Små, små slutsatser dras och beslut fattas som liksom egentligen inte heller leder till att någon gör något utan det blir bara som små vågor av information till andra tänkare framför andra datorer.

Och vad gör jag då själv? Jag sitter framför min dator och tänker. Klickar lite. Tittar igenom mejlen. P meddelar att ergonomen kommer någon dag. A att man ska skriva upp sig på lista vid kaffeautomaten om man vill köpa älgkött. Fotografen D vill hitta ett snyggt badrum till ett jobb. Jag tänker ut ett. T skickar över listan på kafétjänstgöring på Testebo. Jag tar fyra kopior (pappers) till redigerarna på utdraget över morgondagens tidning; kollar hur många sidor det är, hur annonserna ligger. Sen tänker jag ut några saker. Som att Nordearånet ska ligga på sidan 8.
Sen klickar jag runt och drar färgade pluttar runt, runt. Gröna pluttar är färdiga artiklar som jag drar in på sidor i en sidkatalog. Blå pluttar är använda artiklar och gula pluttar får man inte röra för de är inte klara men det gör jag ändå.
Jag klickar på bilder som fotograferna tagit och tänker att de är fina, och jag sitter i ett möte för att nyhetschefen ska berätta vilka jobb reportrar och fotografer har gjort, vilka som måste in i morgondagens tidning och vilka som kan vänta. Då tänker jag att det blir trångt det här.
Jag hämtar kaffe, ignorerar älgköttslistan och fortsätter klicka. Drar in bilder i bildrutor och pumpar upp och ned storleken på bokstäver tills de låter bra och passar i sina textrutor. Och så läser jag klappar (utdrag på de blivande sidorna) och gör röda markeringar med tuschpenna. Tänker att det blev ju bra det här.
L och L från tryckeribolaget ringer och frågar vad som gäller. Då berättar jag det. TT ringer från Stockholm och frågar om vi har nåt vi kan skicka till dem. Oftast har vi inte det. De gillar de lite skojiga, udda nyheterna, som att man inte kan pinka på Reginatågen, den gillade de.
SOS-pipen larmar om en brand och så säger jag till kvällsreportern att kolla om det brinner mycket eller lite. Brinner det mycket säger jag åt fotografen att åka och ta en bild.
Brinner det lite, fortsätter vi alla att tänka vidare i lugn och ro.
Och klicka lite till.

Elina Sorri, nattchef på Arbetarbladet,
som i allt övrigt tyckte att handelskammarmannen var en trevlig bordsgranne

Mer läsning

Annons