Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

William lär sig att stå på egna ben

/
  • UPPVÄRMNING I KORRIDOREN. Naprapaten Lars Wikström tränar styrka och rörlighet med William varje bandyträning. ”William har utvecklats mycket under sex månader som vi har tränat. När vi började var styrkan i benen som hos en treåring, nu är den som hos en sjuåring. Det kan bara bli bättre”, säger Lars.
  • VILJESTARK. William Österberg Berglund drabbades av syrebrist i hjärnan vid födseln och har aldrig kunnat gå utan stöd. Men tack vare innebandyn finns nu en chans att han kan lära sig gå. ”Mitt mål är att kunna gå 100 meter om några år, det känns som att jag är en bit på väg.”
  • SPELET KAN BÖRJA. Tränaren Anders Johansson flyttar lite på sargen. William Österberg Berglund parkerar rollatorn och gör sig redo för målvaktsrollen. ”Jag ser fram emot varje träning och nu på lördag ska jag stå i mål under en match, det är första gången. Det känns nervöst men jag ska försöka att hålla mig lugn och fokuserad”, säger William.
  • SÄKER MÅLVAKT. William Österberg Berglund drabbades av syrebrist i hjärnan vid födseln och fick därmed funktionsnedsättning i benen. Han kan varken gå eller stå utan stöd. För två år sedan gjorde han en omfattande höftoperation. Tack vare innebandyn finns det nu en chans att han kan lära sig att gå. William älskar att stå i mål och han är inte det minsta skotträdd. ”De får gärna skjuta hårt, jag vill ha lite motstånd”, säger han och ler.
  • SVETTIG – MEN LYCKLIG. William Österberg Berglund trivs på träningarna. Konditionen är det inget fel på och han är inte ett dugg skotträdd. ”Jag ser fram emot varje innebandyträning. Det känns som att jag har en naturlig plats i laget.” Idrott har alltid varit ett stort intresse. ”Jag gillar ishockey och fotboll, ja allt som har med en boll att göra.”

Tolvåriga William Österberg Berglund har en medfödd funktionsnedsättning i benen. Han kan varken stå eller gå utan stöd.

Men sedan i höstas står William i mål på träningarna för Strömsbro IF:s flicklag. Innebandyn ökar hans utsikter att en dag kunna gå.

Annons

Två kvällar i veckan tränar William innebandy med Strömsbro IF:s flickor, som är mellan 12 och 14 år. I Källöskolans gymnastiksal i Bomhus är det uppvärmning i korridoren. Tjejerna springer fram och tillbaka, gör armhävningar och stretchar. I ena änden av korridoren kör William Österberg Berglund sin egen uppvärmning tillsammans med naprapaten Lars Wikström, som har lagt ut en matta på stengolvet. William gör olika övningar för att träna styrka och rörlighet i benen, han ligger omväxlande på rygg och mage.

– Jag märker själv att jag blivit mycket starkare och rörligare. Nu kan jag resa mig upp på knä och förflytta mig, det kunde jag inte tidigare, säger William Österberg Berglund.

Döttrarna spelar med laget

Det var Lars Wikström som kom med idén. Hans tvillingdöttrar går i Williams klass och de spelar i laget.

– Jag såg att William ofta stod i mål på rasterna. Det slog mig att innebandylaget behövde en till målvakt. Alla tyckte att det var värt att pröva. Jag började träna honom och märkte genast att han var motiverad. Det är en fröjd att få jobba med William.

Övningarna är noga utformade för att passa Williams behov. Enligt Lars är det ingen risk att William tränar för mycket.

– Däremot kan han få skador av att inte röra sig. Allt som du kan göra kan du också utveckla genom att stimulera det. Om William inte hade haft någon rörelseförmåga alls, hade det varit annorlunda.

Tränaren ropar på William. Det är dags att börja spela. William parkerar rollatorn utanför sargen och tar på sig målvaktshjälmen.

– När spelarna närmar sig reser sig William snabbt upp på knäna och sträcker ut armarna, han täcker målet bra. Det smäller i sargen när tjejerna drar i väg hårda skott mot mål.

– William är inte ett dugg skotträdd, konstaterar Madicken Johansson, som också är målvakt.

Är ni försiktigare när William står i mål?

– Nej, vi gör ingen skillnad. Det skulle vi aldrig göra. Han skulle fatta direkt och det vore bara elakt. Vi skjuter som vanligt. Och vi skjuter hårt. Men William är bra, han har blivit skitduktig, säger Tilde Ericsson.

– Man blir glad av honom för han är alltid så positiv. William är med på alla matcher och hejar. Det är också roligt att se hur han har utvecklats, säger Jenny Åblom.

Gillar motstånd

William intygar att han inte har något emot hårda skott.

– Jag gillar det. Man måste ha lite motstånd.

Tränaren Anders Johansson tycker inte att det är några problem med att ha en handikappad kille i laget.

– Det var rätt enkelt: Vi behövde en målvakt och William behövde träna. Han är en i laget.

Föräldrarna Pernilla Berglund och Jan Österberg följer med och tittar.

– Vi har letat efter en idrott som han skulle kunna hålla på med. Det här var en guldchans som dök upp. Allting passar ihop med laget, tränarna och Lars som tar sig tid att träna William, säger pappa Jan Österberg.

Naturlig roll

Det är uppenbart att William trivs på planen.

– Han har alltid varit väldigt glad men sedan han började med innebandyn har han även blivit positiv till träning. Att träna ensam på barn- och ungdomshabiliteringen tyckte han var tråkigt förut. Nu längtar han till innebandyn och har inte missat en enda träning, samtidigt som vi ser resultat, säger mamma Pernilla Berglund.

De är märkbart rörda av att deras son fått en naturlig roll i laget och att han har gjort sådana framsteg på kort tid.

– William har utvecklats mer sedan han började med bandyn för sex månader sedan, än vad han har gjort tidigare, säger Jan.

William är genomsvettig men han ser lycklig ut.

– Jag måste kämpa mer än vad jag någonsin gjort förut och verkligen ta i.

Men han betonar att han alltid utgår från sina egna förutsättningar.

– Mitt mål är att kunna gå 100 meter utan stöd. Jag är inte där än men det känns som att jag är en bit på väg.

Mer läsning

Annons