Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt blir sämre

Annons

En halv miljon har skrivit ut sig från a-kassan som en protest mot de höga kostnaderna för medlemskap. Höjningen var en medveten åtgärd från högerregeringen, uppräkningen användes till skattesänkningar och renovering av fastighetsskatten.

Den halva miljonen, och fler därtill, såg hur regeringen omfördelade gåvor, skatter och bidrag från de mindre bemedlade till den lilla del av befolkningen som redan tidigare levde gott och bekymmersfritt.

Hårdare tag mot de arbetslösa fick rubriken ”arbetslinjen” och dess konsekvenser kan nu skådas från norr till syd. Några lokala exempel är mer än tydliga.

Den väldiga omfördelningen och det hårdnade trycket mot arbetslösa, lågutbildade och sjuka kunde motiveras med att landet behövde fler i arbete vilket genererade större inkomster som sedan kunde fördelas efter behov. En ny arbetsmarknad skapades; ta vilket jobb som helst, var som helst. Till de dödssjuka sändes brev om att sjukbidragen snart hade löpt ut. Ett nytt landskap tog form.

Men regeringen njöt av en växande ekonomi, en stabil arbetsmarknad och att siffrorna över det som kallades ”utanförskap” kunde skrivas ner. 160 000 färre, enligt de beräkningar regering sände ut. Ett vackert bevis på att politiken fungerade, enligt finansministern och hans stab.

Att förfärande många av 700 000 lågutbildade blev kvar utanför arbetsmarknaden också när industrin jagade arbetskraft växlades mot en kraftig nedskrivning av bidragen till Komvux. Alla skulle jobba, också de som inte hade en chans.

I stället för att utbilda och bidra till en andra chans räknade regeringen kallt med att de ännu arbetslösa och de snart utförsäkrade skulle bilda kolonn och vandra mot socialkontoret. Kommunerna fick ta det ansvar regeringen friskrev sig från.

En halv miljon utanför a-kassan bekymrade inte, det var ju goda dagar och jobb skapades, inte minst i låglönesektorer dit många arbetslösa äntligen kunde tvångsförvisas. Men nu väntar sämre tider. Ekonomin bromsar in, arbetslösheten ökar kraftigt, antalet lediga jobb rasar ner i källaren, varslen skenar mot 5 000 i månaden. En lågkonjunktur faller snart in. Ekonomerna är bekymrade.

Allt blir dyrare, räntorna drar iväg, inflationen når nästan fyra procent. De som lever på marginalen eller strax över ser hur pengarna tar slut långt före nästa lön. Det som kallades jobbavdrag försvinner snabbt i ökade kostnader i vardagen.

Konjunkturinstitutet har mätt av hushållens framtidstro och noterar de sämsta siffrorna på 15 år. Det är deppigt i köken och framför teven.

Från USA ramlar den ena dystra prognosen efter den andra in på en marknad som redan viker av.

Men regeringen har ännu inte gjort mycket mer än att uppmana de som gått ur a-kassan att gå in igen. De som inte anser sig ha råd får väl dra in på något, kanske bilkörning, eller lägga om kosten.

En talesman för regeringen sammanfattar: Det borde vara lika självklart att betala a-kassan som hyran. Och det finns väl alltid pengar att spara för den som inga har, de på marginalen är ju vana att dra in på det som inte är livsuppehållande. Nu gäller det att ta ansvar för sig själv, regeringen gör det inte.

Kennet Lutti

Mer läsning

Annons