Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anas al-Najjar har landat i Andersberg

/
  • ”MR SPACEMAN”. Först landade Anas al-Najjar från Irak på Kometen, som också kallas  Landningen (Andersbergsskolans mottagningsgrupp för nyanlända elever), sedan flyttade han till Galaxen!

Innanför Anas öppna och stadiga blick finns bilder från när en bomb briserade framför honom och minnet av hur han ett ögonblick inte visste om han levde eller var död.

– Den exploderade 20 meter ifrån mig, berättar 12-årige Anas, som kom till Sverige 2008 med sina föräldrar och syskon från Bagdad via Syrien.

– Jag blev fett rädd.

– Det var svåra tider i Bagdad och Irak när vi flyttade till Syrien, fortsätter Anas, som då var åtta år.

Annons

10 december 2006 – året då familjen al-Najjar flydde till Syrien – tillkännagav president Bush att ytterligare soldater skulle skickas till Irak, 17 500 till enbart Bagdad.
Juli året därpå var soldaterna på plats, och Anas pappa Mohamed planerade familjens flykt till Sverige.

I dag är Anas 12 år. Bor och går i skolan i Andersberg. Talar utmärkt svenska. Går i årskurs 6. Har spelat fotboll i Gefle IF och har datorspel som största fritidsintresse.
– Allt jag tycker om finns i Andersberg.

Utom Anas moster och kusiner i södra Sverige förstås.
Till och med kompisarna och kusinerna i Bagdad finns här.
– Vi har kontakt via nätet flera gånger i veckan.

Första klass
Anas första klass på Andersbergsskolan var Landningen (se artikeln intill), en förberedande mottagningsverksamhet för nysvenska elever.
– Jag kände ingen när jag kom till Landningen, alla var från andra länder. Men det fanns två araber – som är syskon. Safaa som är fyra år äldre än jag blev min bästa vän.
– Vi är fortfarande bästa vänner och vi brukar spela datorspel på stan. Där har dom fett mycket spel.
– Landningen är bra faktiskt. Men något jag inte tyckte om i början var att vi inte ”fick” prata våra egna språk. Nu efteråt förstår jag att det var bra eftersom vi lärde oss svensk snabbare då. Inom ett år både slussades Anas från Landningen och började i sin klass Galaxen.
– Nu går jag i 6:an och ska börja i Sörbyskolan, eller någon annan skola, nästa höst.

Avledare
Dagtid fungerar vardagen i Andersberg som ett slags avledare från minnena från Bagdad.
– Här finns inte aga, säger Anas och räknar upp alla bra olikheter han kan komma på.
– I Bagdad fick vi inte mat i skolan. Där hade vi fem minuters rast, här har vi
20 minuter, typ. Vi hade inte gungor eller fotbollsplan. Men jättemycket läxor.

Men nattetid och i takt med att vi pratar, blir Anas minnesbilder allt mörkare. Först var det bomben, sedan morfar.
– Polisen kom hem och sa att de ville prata med mofar och sedan lämna tillbaka honom. Efter tre dagar hittade vi honom död. Polisen hade lämnat honom vid en sophög. Ibland lämnar de dem vid havet.

Jag frågar om Anas känner ledsnad eller rädsla.
– Jag var inte rädd fram till bomben. Men nu är jag rädd för mörkret och sover ibland med lampan tänd, berättar Anas.
– I Bagdad hade vi ingen elektricitet, men månen gav oss ljus på nätterna.


Tetha Åhs

Mer läsning

Annons