Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skeppet på väg från Korsmässomarknaden förliste – 335 år senare berättar vraket sin historia

/
  • Landhöjningen har gjort att skeppet numera bara ligger på en knapp meters djup. Skylten visar vattenlinjen vid tiden för skeppets förlisning 1680.
  • Bild på det första spantet som hittades för tre år sedan.
  • Rep troligen tillverkade av lindbast. Ett av sommarens fynd.
  • Skärvor från keramikfat, daterat till 1600-talets mitt.
  • Ola George, arkeolog på Länsmuseet Murberget i Härnösand, tror att fortsatta undersökningar av skeppet kan ske redan i höst.
  • Sara Eriksson, Njurunda är gymnasielärare och undervisar i historia, säger så här om vrakfyndet:
  • Arkeologerna har hittills bara frilagt ungefär sju procent av vraket.
  • Många har visat sitt intresse för fynden på Åstön.
  • Vraket ligger på grunt vatten, och syns från stranden, vilket gör det unikt och publikvänligt.
  • Det finns sex namngivna personer som fanns ombord då olyckan skedde. Två var handelsmän, de övriga skeppare, styrman och drängar. Hur många de faktiskt var i besättningen vet man inte.
  • Ett 60-tal personer deltog i föreläsningen den 30 augusti för att få veta mer om vraket.
  • Lennarth Högberg är en av de fältmarinarkeologer som undersökt skeppet på Åstön.
  • I framtiden kan delar av fartyget och dess innehåll komma att visas på Länsmuseet i Härnösand.

För tre år sedan såg det promenerande paret en träbit vid vattenbrynet. De tog kontakt med marinarkeologer som såg att träbiten härrörde från ett gammalt skepp.
Det skulle visa sig vara ett av Norrlandskustens viktigaste arkeologiska fynd – och utgrävningarna kring det över 300 år gamla vraket i Skeppshamn på Åstön kommer att fortsätta redan i höst.

Annons

Gävleskutan har varit på Korsmässomarknaden i Härnösand, och nu söker besättningen natthamn för att på vägen hem, gästa marknaden i Sundsvall helgen därpå. Men vädret är dåligt så här i mitten av september. Vågorna går höga och vinden är knapp. Besättningen är oense om hur de ska ta sig ur den trånga hamnen i Skeppshamn på Åstön.

Heinrich Honnon, borgare från Gävle ombord på skeppet, vill absolut att de ska lämna hamnen, men skepparen invänder. Det går för stora vågor och blåser för lite. Till slut skickar skepparen och Gävlebon Cristopher Andersson Skott sin dräng att leja bönder som med hjälp av rep går längs med klipporna och drar båten ut ur hamnen.

Men allt går snett. Rodret styrs åt fel håll. Sjömännen förlorar kontrollen över båten, som driver mot klipporna, slås sönder och sjunker. Katastrofen är ett faktum.

Året var 1680, och det är nu nästan på dagen exakt 335 år sedan den dramatiska förlisningen skedde. Två röda pinnar sticker upp ur vattnet och markerar platsen för vraket. Träplankor syns strax under vattenytan.

Sedan paret hittade träbiten har marinarkeologer dykt för att finna vraket. Men det låg alldeles framför ögonen på dem.

– Min kollega Anders Vikdahl såg delar av skeppstimmer som stack upp ur vattnet när han var ute och promenerade med sina hundar, säger fältmarinarkeolog Lennarth Högberg.

Läs också: "Ett av norra Sveriges viktigaste fynd"

Under två somrar har de två undersökt vraket tillsammans med Länsmuseet Murberget, Länsmuseet i Gävleborg och Marinarkeologiska sällskapet. Och fyndet är viktigt. Forskarna vet nämligen inte mycket om hur handelsfartygen från den här tiden såg ut eller hur de var konstruerade.

– Det finns en massa skepp som ligger längs kusten men det är bara fyra stycken som har blivit undersökta längs hela Norrlandskusten, säger Ola George, arkeologisamordnare på Länsmuseet Murberget i Härnösand.

Med vraket i Skeppshamn är det annorlunda. För det första finns kunskap om förlisningen, faktiskt redan innan vraket hittades. För det andra ligger det grunt, så grunt att allmänheten kan följa marinarkeologernas och dykarnas arbete på bara några meters avstånd.

– Det är unikt eftersom det finns så pass mycket historiska rättegångshandlingar från Gävle stad. Vi vet vilka som har varit ombord på det här fartyget, vi vet hela händelseförloppet, vi vet alltså datum när det sjönk för 335 år sedan, säger Ola George.

Men vad var det som hände - efter skeppsbrottet?

Tillbaks till 1680. Mitt i förödelsen så visar det sig att skeppet sjunkit på ganska grunt vatten. Alla i besättningen överlever, däremot sjunker lasten med skeppet. En del kan bärgas men det blir en rättslig process om vem som bar ansvaret för förlisningen.

– Man beskyller varandra för att bärga fel varor, varandras varor, och drog varandra inför domstol, säger Lennarth Högberg.

Domstolsprotokoll berättar om bråket kring den värdefulla lasten.

– Det var framför allt torkad fisk även fläsk smör och ost som köptes in på marknaden i Norrland. Mycket kläden och salt som skulle upp till Norrland söderifrån, säger Lennarth Högberg.

I lasten fanns också kopparmynt, värda över 80 000 kronor med dagens mått mätt.

Att fartyget förliste var en stor förlust. I rättegångsprotokollen nämns skepparen Christopher Andersson Skott, som krävde ersättning för förlorad inkomst och last. Men även barnmorskan Margareta Kruse, som hade investerat i fläsk.

Heirich Honnon, handelsmannen som prompt ville lämna hamnen med båten, skrev senare till kung Karl XI för att få skattebefrielse. Han ansåg sig ha varit utsatt för sjöröveri vid skeppsbrottet. Kanske bärgningen av varandras varor kunde tolkas som det.

Läs också: Fortsatta undersökningar vid vraket i Skeppshamn

Inga stora fynd finns från sommarens undersökningar, men utgrävningarna har ändå varit till stor nytta.

– Lite rep och kritpipor och lösa träkonstruktioner men vi har ju grävt fram mer av själva skeppskonstruktionen, säger Ola George.

På så vis har arkeologerna kunnat kartlägga mer om hur skeppet har sett ut.

– De här skeppen finns ju beskrivna i handlingarna, hur de seglade och vem de ägdes av och så vidare, men inte hur de var konstruerade. Det här är en viktig pusselbit för att förstå just den delen av vår historia, säger Lennarth Högberg.

Redan i höst kan utgrävningarna fortsätta. Fören på båten ligger nämligen under stora stenblock intill strandkanten. Mellan stenarna har arkeologerna sonderat med en metallsticka och de kan känna att det är trä inunder. Stenarna ska därför flyttas.

– Har man fören kan man lätt veta hur långt fartyget har varit en gång i tiden.

Läs också: Nya utgrävningar vid vraket i Skeppshamn

Utgrävningarna i Skeppshamn har rönt stort intresse från allmänheten. På arkeologins dag den 30 augusti ordnades en föreläsning på platsen. Ett drygt 60-tal personer dök upp, många med flera frågor.

– Det är vi jätteglada för. Det är ett av våra syften, att göra den här undersökningen så publik som möjligt. Marinarkeologi är ofta en sådan verksamhet som man bedriver längre ut till havs och längre ner på djupet. Den kan inte ses av allmänheten mer än via videokamera. Här kan vi ha publik alldeles intill vraket och prata om hur det var konstruerat. Bara platsen gör det här unikt, avslutar Lennarth Högberg.

Mer läsning