Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anja från Berlin blev 3D-artist i Gävle

Anja Rackwitz från Berlin var 17 år när hon kom till Sverige första gången, med några få svenska ord och fraser i bagaget.
I dag fyller hon 30 och av tyskan hörs inte minsta spår.
– Fast när jag kommer hem och säger ”hopper och skutter” vet jag att jag har varit för mycket på jobbet, säger Anja som pendlar från Gävle till Söderhamn varje dag.

Annons

Anjas goda svenska språkkunskaper grundlades hos värdfamiljen i Strömsund, Jämtland, där hon bodde under ett utbytesår i gymnasiet.

– Det var perfekt. Båda föräldrarna i värdfamiljen var språklärare och hade en passion för att lära mig svenska, säger hon.

Anja växte upp i stadsdelen Lichtenberg i Östberlin. Hon var sex år och hade just börjat skolan när Berlinmuren föll i november 1989.

– Jag minns bara att vår skola bytte namn och att köerna blev kortare.

Murens fall firades över hela Europa men inte i Anjas familj.

– Vi var övertygade socialister i ett samhälle där arbete och dagis var friheter och lagstadgade rättigheter, säger Anja som beskriver sin barndom i DDR som ”jättetrygg och bra”.

Livet i Östberlin hade sina fördelar, men det stora misstaget som ledde till upplösningen var, menar Anja, att makthavarna inte tillät oliktänkande, inte lyssnade nedåt och tillät kritik. Visionen att uppnå kommunismen var större än viljan att låta utvecklingen ta tid. Ändå känner sig Anja kluven till dagens konsumtionssamhälle, där vi ständigt köper nya prylar, ofta till, enligt henne, alldeles för låga priser.

– Materiellt sett fick vi det bättre ställt i den nya förbundsstaten, men inte socialt. Den tidigare, kollektiva grundtanken innebar att man tog hand om varandra och agerade mindre utifrån egen vinning och profit, säger hon.

– Avundsjuka fanns inte. Alla hade det ganska lika. Vardagsrumsmöblerna som mina föräldrar köpte skulle vara livet ut. I dag har vi lärt oss att man ska tröttna på sina gamla möbler och köpa nytt hela tiden. Klyftan mellan fattig och rik har blivit enorm.

Som 3D-artist jobbar Anja oftast på uppdrag av reklambranschen, enligt henne ”ett moraliskt krux” för någon med hennes synsätt. Samtidigt älskar hon jobbet som är mycket kreativt och omväxlande och ger henne möjlighet att utveckla sin konstnärliga begåvning.

Anja ställde tidigt in siktet på ett kreativt yrke. Efter avslutat gymnasium hemma i Berlin återvände hon till Sverige och gick ett år på programmet för text- och bildkommunikation på folkhögskolan i Tidaholm, en förberedande konstnärlig utbildning med inriktning både mot digitalt och traditionellt bildskapande.

Anja fann sina likasinnade bland dem som trivdes bäst framför datorn och sökte sig vidare till programmet för kreativ programmering, senare CCG (creative computer graphics), vid högskolan i Gävle.

Den treåriga utbildningen ledde direkt till ett fast jobb på Magoo i Söderhamn, ett litet företag med stora kunder, där Anja skapar tredimensionella reklamfilmer och grafiska animationer för tv, internet och produktmässor med mera. Som 3D-artist hos Magoo gör hon allt från modellering och animering till texturering, ljussättning och rendering. Eftersom det är ett litet företag är det bäst om alla kan göra allt.

Den gångna sommaren har hon dock njutit av att få vara mamma till sonen Lukas på heltid. Familjen har tillbringat långa, sköna dagar på den 300 kvadratmeter stora kolonilotten, där Anja experimenterar med allt från potatis och jordgubbar till kiwi och vindruvor. Genom en portal av doftande, vita luktärter stiger besökaren in i Anjas paradis av fruktträd, bärbuskar, grönsaksodlingar och blommor, där hon helst av allt tillbringar fritiden.

Den kalla, svenska vintern innebär för Anja mest en transportsträcka mot odlingssäsongen. När Anja fyller år är det högsommar i Berlin, medan sensommarkvällarna i Gävle redan hunnit bli kyliga.

– Jag trivs här och ångrar inte att jag flyttade hit, men jag hade gärna tagit med mig värmen från Berlin och min familj. Den saknar jag mest.

Annons