Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna-Lisa har bott i radhuset på Snögatan i 35 år

/
  • Anna-Lisa Andresen och hennes sambo Arne Elmsund har bott i Andersberg och i sitt friköpta radhus sedan huset var sprillans nytt 1975.
– Vi bodde i lägenhet i Sätra innan, och tyckte det skulle vara trevligare att få bo i ett eget hus.

Anna-Lisa Andresen och hennes sambo Arne Elmsund har bott i Andersberg och i sitt friköpta radhus sedan huset var sprillans nytt 1975.

– Vi bodde i lägenhet i Sätra innan, och tyckte det skulle vara trevligare att få bo i ett eget hus.

Annons

I dag är Anna-Lisa 82, Arne 71, schäfern Buster 12 år och skogskatten Kickan, 12 år.
Vi sitter hemma i Anna-Lisas och Arnes kök på Snögatan. Buster ligger nära matte på golvet, och Kickan är på kattstråk.

Parets 120 kvadrat på fem rum och kök passar dem fortfarande förträffligt. Radhuset har inte blivit för stort över åren, tvärtom har ett barnbarn från Hälsingland bott här under studier i Gävle.

Och Arnes bas – han är medlem i Sandvikens musikkår – är så stor att den tar upp hela sängen i gästrummet på bottenvåningen.

Själv gillar Anna-Lisa långa skogspromenader i omgivningarna.
– Jag och Buster går före, och Kickan trippar bakom eller smyger på oss i skogen.

Träffades i Sandviken
Anna-Lisa och Arne träffades på Sörtuttsbadet i Sandviken.
– Min bror, Tore Rolén, drev kiosken där och var bekant med Arne, och Arne och jag började uppvakta varandra samma dag vi sågs för första gången!

Anna-Lisa och Arne har även ett hus i Ångermanland, vid älven och granngårds med en dotter. Men de trivs så bra i Andersberg att de, trots sina 80 och 70 år, inte vill flytta dit än.
Anna-Lisa reser sig från bordet och kommer tillbaka med ett kort.
– Titta så fint, det här är utsikten från huset, säger Anna-Lisa.
– Vi trivs så fantastiskt bra här. Här fick vi skog i stället för oljud, som det var i Sätra på den tiden, så än vill vi inte flytta. Blir jag dålig i benen går det att kravla sig upp på alla fyra till övervåningen!

Snart får Anna-Lisa mer att göra hemmavid, ty husets andra rust står för dörren.
Om rusten är en anledning att sälja har Anna-Lisa och Arne inte pratat om. Det enda som är säkert är att plommonträdet ska få vara kvar.
– En del grenar har brutits av, men Arne vill inte ta bort det. Och då blir det kvar!

Tetha Åhs

Mer läsning

Annons