Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Annas röst kommer från en skrubb i skogen

”Vill du tala med en telefonist, tryck tre”.

”Naturligt söt, utan kalorier. Prova nya smaken pear/kiwi”.

”Plan fyra: Folktandvården.”

Många gånger dagligen hör vi budskapen. I telefonen, i hissen, i bussen eller i radioreklamen byter de okända rösterna av varandra. Vi funderar sällan över vem som talar.

Men en av rösterna tillhör Anna Pamp. Hon bor i ett hus i skogen utanför Storvik, och där, i en liten hemmagjord skrubb med vikväggar, läser hon in texter. Allt från tio sekunders Chevrolet-reklam till den svenska audioguiden i Europaparlamentet.

– Det är inte många som känner igen min röst, den låter annorlunda till vardags, säger Anna.

Annons

Nästa gång en chaufför sätter sig i en Scaniabuss och blir uppmanad att sätta på sig bilbältet, är det Annas inspelade röst som ljuder i förarhytten.

Det började 1997. Anna gick en multimediautbildning i Västerås, med målet att bli art director, projektledande formgivare. Under radiokursen fejkade Anna reklamsnuttar mellan inslagen. Det fick en lärare att haja till.

– Han tyckte att jag borde läsa in reklam på riktigt och rekommenderade mig till en reklambyrå, berättar Anna.

Byrån nappade och började ge henne uppdrag. Annas röst har beskrivits som förtroendeingivande och myndig, trygg och ibland även ”moderlig”.

– Ibland ska man låta väldigt klämkäck och trevlig och andra gånger väldigt myndig och seriös. I början lyssnade jag mycket på andra och provade mig fram, testade olika grejer med rösten.

Parallellt med ett jobb på Västmanlands taltidningar extraknäckte Anna som inläsare. Men 2011 hade hon ett tillräckligt stort antal trogna uppdragsgivare för att våga starta eget.

– Jag gick till en vanlig musikaffär och köpte inspelningsutrustning efter att ha kollat lite med ljudtekniker jag känner. Att redigera och klippa hade jag lärt mig på taltidningen.

Otvivelaktigt ett roligt, enkelt och bra frilansjobb, om man har förutsättningarna.

– Man ska ha bra röst, leverera snabbt och vara flexibel, säger Anna.

Inläsningbranschen växer visserligen, men det råder redan stor konkurrens mellan inläsarna.

– Många skådisar håller ju på med det, säger Anna. Bara förmedlingen Audio to me har 1 200 röster i sin röstbank.

Ibland får Anna direktiv av uppdragsgivaren om hur det ska låta, men inte alltid. För det mesta känner hon till vilken målgrupp som ska höra henne, men inte alltid.

Är du inte rädd att rösten används i något oseriöst sammanhang som du inte vill bli inblandad i?

– Jag litar på mina uppdragsgivare, säger Anna.

När man lyssnar på en reklamsnutt tror man gärna att rösterna är inspelade i grymt avancerade studior i storstäder. Men Anna bor på en gård ute i skogen utanför Storvik och har sin studio i en hemmagjord skrubb i ett hörn av sovrummet. Och det funkar utmärkt.

Men inte när tuppen börjar gala, hundarna skäller, tranorna passerar eller en skogsmaskin parkeras på gården.

– Man får trycka på paus och vänta tills tuppen galt färdigt, skrattar Anna. Man får ta om, eller redigera.

Anna har en vältränad röst, hon har sjungit i kör sedan sexårsåldern. Alla röster är mörkast på morgonen, och blir ljusare allt eftersom dagen lider.

– Läser man in långa texter händer det att man på eftermiddagen måste ta om det man läste på morgonen, så att det blir samma röstläge under hela inspelningen.

Hur förbereder du en inläsning?

– Inte alls. Jag skriver ut manuset, harklar mig och kör.

Vad händer när du blir äldre och rösten förändras?

– Jag har redan blivit ombedd att låta som 60–70-åriga tanter, skrattar Anna.

Vad är svårast att läsa in?

– När det blir för mycket text på kort tid och man ändå ska låta avslappnad och layed back. Ibland måste jag säga ifrån; att det faktiskt inte går att få in så mycket på tio sekunder på ett vettigt sätt.

– Det roligaste är humoristiska spottar, säger Anna och spelar upp en reklamdialog mot en man med ett manus som kräver komeditalang.

Det har Anna inga problem med. Hon har spelat teater och revy i Västerås, och tar snart plats i ensemblen i Pia Möller Andersens höstrevy i Torsåker.

Rösten är hennes levebröd, men den är inte försäkrad.

– Jag tappade faktiskt rösten ett helt år, i samband med en skilsmässa. Det var märkligt, som om kroppen visste vilken del den skulle slå ut för att jag skulle dra ned på tempot. Men då jobbade jag på taltidning och hade andra arbetsuppgifter som inte krävde någon röst, redigera texter och sånt.

För inte så länge sedan fick Anna ett stort och prestigefyllt erbjudande.

Ett amerikanskt företag ville ha henne som den svenska röstassistenten i våra smartphones.

– De tyckte att ljudet från min skrubb var bättre än från professionella studior, skrattar Anna. Men det blev för krångligt och toppstyrt. Det var ett jätteformulär att fylla i, jag skulle fota studion och redovisa en massa märkliga detaljer. De ville att jag skulle läsa in sex timmar i sträck om dagen, vilket rösten inte håller för. När jag påpekade att det rör sig människor, djur och skogsmaskiner runt huset ville de att jag skulle läsa in på natten. Och de skulle dessutom vara närvarande, per telefon.

– Jag kunde inte ställa upp på alla deras villkor, trots att det var bra betalt. De måste lita på att jag är professionell.

Företaget kan egentligen skötas var som helst på jorden, bara det finns bra uppkoppling. Det är bara att vika ihop skärmväggarna, packa ned dem med micken och en laptop och dra.

– En uppdragsgivare skickade manus från Thailand och när jag läst in det skickade jag tillbaka jobbet över halva jordklotet. Det går alldeles utmärkt, konstaterar Anna.

Även om de flesta beställningar kräver snabb och precis leverans har Anna ledig tid emellanåt och njuter av sin vardag. De frigående hönorna kacklar lyckligt på tomten och gråhundsvalpen Akilla får all tid och sällskap hon behöver. När 13-åriga dottern Eira kommer hem från skolan kan Anna ta emot med en kram.

– Det är så himla bra att kunna vara här och jobba. Enda problemet med att vara på landet är bredbandet. Vi har visserligen dubbla mobila bredband, men måste ändå spara på utrymmet för att det ska räcka när jag ska skicka jobben, ljudfilerna är tunga.

Annons