Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Anneli och Daniel vill bevara det gamla missionshuset precis som det är

Missionshuset har väckts ur sin dvala tack vare Anneli och Daniel Östersjö. Deras vardagsrum är en mötesplats för hela byn.
– Vi vill att alla ska känna sig välkomna här.

I skogen mellan Marma och Karlholm, i Sätra by, ligger ett gammalt missionshus som kallas Lugnet. Det vitputsade huset med gröna dörrar lyser i solskenet. Bland åkrar, granskog och röda lador känns byggnaden lite malplacerad och lite för elegant.

– Det känns mer som ett stadshus eller ett hus någonstans i Provence. Huset är intrikat för att vara ett hemmabygge. Jag undrar vem som har ritat det, säger Anneli Östersjö.

För att vara ett missionshus är Lugnet annorlunda. Kring förra sekelskiftet byggdes många missionshus, de allra flesta i trä. Men huset i Sätra by är murat och putsat. Och lite mindre än vad missionshusen brukade vara. Det byggdes 1924 av Västlands missionsförsamling som då hade 22 medlemmar.

Anneli och Daniel Östersjö, som är från Solna, hade letat efter fritidshus ett tag när de hittade missionshuset i Sätra by.

– Första gången vi kom hit tänkte vi: Wow! Allting med huset känns genuint och vi föll för att det finns så många originaldetaljer kvar, säger Anneli.

Huset hade stått tomt en tid och hade börjat förfalla, men missionsföreningen ville inte sälja till vem som helst. De ville försäkra sig om att de nya ägarna kunde tänka sig att låna ut stora salen vid olika tillfällen. Det var Anneli och Daniel helt med på och 2011 blev huset deras.

– Vi tycker att huset ska få vara både publik och privat. Det ska fortsätta vara en levande byggnad och att alla ska känna sig välkomna, säger Daniel.

Sedan dess bor de i huset så ofta de kan. Planen är att så småningom flytta dit permanent.

– Det första vi gjorde vara att renovera elen. Jag ville inte riskera en brand på grund av något gammalt elfel, säger Anneli.

Taket läckte så det har de bytt. Samtliga spröjsade fönster har renoverats. Innanfönstren har fått tidsenliga fönsterklinkor för att det ska vara möjligt att öppna för vädring vintertid.

– Vi har behållit så mycket som möjligt och använder oss av ursprungliga tekniker för att få långsiktiga lösningar som passar huset, säger Daniel.

LÄS OCKSÅ: Här är de fem dyraste villorna i Gästrikland

I den ouppvärmda farstun har de lagt ut hemvävda trasmattor och på golvet står en antik symanskinshuva uppochnervänd, den är fylld av värmande lånetofflor som Annelis mamma har stickat till husets besökare för att de ska slippa frysa om tårna.

På 1980-talet slutade Västlands församling använda byggnaden för gudstjänster men huset har fortsatt att fungera som en slags bygdegård och använts av byalag, scouter och jaktlag. Den årliga grötfesten hölls här i många år av byborna, en tradition som Anneli och Daniel har återupptagit.

– Vi tog bort predikstolen och skranket för att komma närmare scenen. Det kändes nästan som ett helgerån men det blev bra när det är föreläsningar och konserter här, säger Daniel.

– Predikstolen har vi sparat och har tänkt använda den som bar med texten: "Låt baren komma till mig".

LÄS OCKSÅ: Man känner att många har bott här genom åren

Varje år i september anordnar Daniel och Anneli en musikfest som de kallar Visfästen med gammal stavning.

– Vi hittade ett tidningsurklipp från 1924 där man stavat fest med ä på äkta gävlemanér.

Daniel, som är musiker, och några av hans vänner brukar uppträda. Han har bland annat gett ut en skiva med tonsatta dikter av Stig Dagerman.

– Visfesten brukar vara uppskattad, men vi vill gärna få hit fler musiker med lokal anknytning, säger Daniel.

– Vem som helst får låna salen, så länge mötet inte har rasistiska förtecken, säger Anneli.

2012 gifte sig Anneli och Daniel i missionshuset. Det var en liten borgerlig vigsel med familj och ett fåtal vänner inbjudna.

– Det kändes rätt. Huset har en sådan varm, lugn och vänlig atmosfär, säger Anneli.

Bakom scenen har Anneli gjort en makalös fondvägg av gamla virkade dukar som hon har stärkt med lim och hängt upp i rader på långa snören från golv till tak. Det ger ett effektfullt skuggspel på väggen när solen lyser in genom de stora fönstren.

– Jag blir lite ledsen när jag ser alla fina dukar på loppisar som säljs för nästan ingenting. Jag tyckte att det här kunde vara ett sätt att visa upp dem.

Köket på bottenvåningen har en vedspis och luckor med björkådringsmålning och snabelhandtag.

– Köket är gjort för att man ska kunna vara många och hjälpas åt. Det har använts för att koka kyrkkaffe och är i väldigt fint, nästan orört skick, säger Anneli.

– Vi vill bevara köket som det är, men ska ta bort plastmattan och göra en kökslucka i golvet där vi kan förvara sylt och saft.

En modern spis har de däremot satt in för när de använde den gamla spisen som fanns där gick säkringarna hela tiden. Huset saknar rinnande vatten och toalett, de bär in vatten i dunkar från den egna brunnen och har ett utedass på gården.

– Vi vill inte förlägga ett våtrum i det här huset eftersom det aldrig har funnits något tidigare.

Men Anneli som är arkitekt har gjort ritningar på nya, låga byggnader som ska smälta in i omgivningen och inte stjäla uppmärksamheten från huvudbyggnaden.

– Där kommer det att finnas toalett, dusch, bastu och tvättstuga.

På övervåningen finns en liten vaktmästarbostad. I hallen sitter en originaltapet från 1920-talet och i köksgolvet pryds av en fin linoleummatta. Anneli och Daniel sover i köket på övervåningen och Daniels dotter Alva har ett eget rum innanför köket. Från sovrumsfönstret ser man den frostglittrande ängen och skogen.

– Det är härligt att vakna med den här utsikten, säger Daniel.

Paret har gjort efterforskningar om husets historia. De har tagit reda på mycket om huset genom att prata med byborna och letat i gamla arkiv. Kvar i huset finns närvarolistor från den tiden då det fortfarande hölls söndagsskola i Lugnet.

– Många av dem som var barn då bor kvar i trakten så vi kan se hur de skötte närvaron i söndagsskolan, säger Anneli och skrattar.

Hon har till och med skrivit en uppsats om huset.

– Det handlar om att göra en plats till sin. Genom att ta reda på husets historia kan vi förvalta den och föra det vidare.

Vi bor här

Anneli Östersjö, 46 år, arkitekt.

Daniel Östersjö, 46 år, jobbar med systemutveckling och musiker.

Alva Östersjö, 17 år, studerar.

Bor: Lägenhet i Solna och missionshuset i Sätra by.

LÄS OCKSÅ: De bor i ett gammalt stationshus

Bli pluskund hos Arbetarbladet för 1 krona