Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Antiklimaxen

På fredagen var det så dags för debatten med stort D. Socialdemokraternas kongress skulle debattera frågan om vinst i välfärden.

Annons

Det skulle bli hett, hårda ord och interna strider. Var vad alla trodde någon dag innan. Men så blev det inte alls.

Partistyrelsens ursprungliga förslag fick svagt stöd hos kongressombuden. Något som ledde till en kompromiss. Och en till. Och så lite till. Under natten till fredagen satt den ihopsatta arbetsgruppen i långa förhandlingar. På fredagseftermiddagen presenterades så den slutgiltiga kompromissen. Och då – var kongressombuden äntligen nöjda.

En efter en ställde de sig i talarstolen och yrkade bifall till partistyrelsens förslag. Det som på förhand såg ut som kongressens absolut hetaste fråga blev ett avslaget antiklimax.

Det slutgiltiga förslaget innebär att kommunerna och landstingen får ett avgörande inflytande över nyetablering av välfärdsföretag till exempel friskolor. ”Ett kommunalt veto” ville de flesta journalister på plats beskriva det som, men det ordet ville inte partisekreterare Carin Jämtin ta i sin mun.

Dessutom infördes skrivningar om att de gemensamma resurser som är tänkta att gå till välfärd ska gå till just detta, och inte till aktieägares vinstuttag. ”Vinstintresset ska inte vara styrande i välfärden”. Riskkapitalister och andra aktörers möjlighet att plocka ut privata vinster från välfärdssektorn ska ”avsevärt begränsas”. Det ska ställas krav på bemanning och andra kvalitetsrelaterade kostnader i välfärden, och Lagen om valfrihet, LOV, ska inte vara obligatorisk.

Sammanfattningsvis är det en bra kompromiss, som de flesta socialdemokrater kan ställa sig bakom.

Fortfarande säger alltså Socialdemokraterna ja till vinst i välfärden, bara inte riktigt lika mycket.

Det kommer att bli tolkningsfrågor där vinstförespråkarna kommer att läsa in ett budskap och vinstmotståndarna ett annat. Ändå är detta förslag ett tydligt ställningstagande: välfärden är inte en kassako, inte en bransch där företagsledare ska kunna plocka ur miljonvinster genom att dra ned på bemanning och/eller omsorg.

Något som tyder på att det slutgiltiga kompromissförslaget på riktigt är av godo, är branschorganisationen Vårdföretagarnas reaktion på förslaget. De anser nämligen att det är det ”allvarligaste hotet mot valfriheten på många år”. Det säger en del.

Det är viktigt att komma ihåg att utan det kompakta motståndet mot partiledningens ursprungliga, mycket bleka, förslag hade aldrig dessa nya skrivningar tillkommit.

Vad lokala socialdemokrater nu måste göra är att fortsätta driva frågan. Inte luta sig tillbaka. I stället förklara att den offentliga sektorn är alldeles för viktig för att placera på hasardbordet. Tydliggöra att vård, skola och omsorg inte kan användas som budgetregulatorer. Att det tvärtom är områden som kräver mer resurser. Områden som kräver nysatsningar. För att vi tror på ett samhälle som inkluderar.

Annons