Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Är det det här Sverige du inte känner igen dig i, Kajsa Dovstad?

När jag läser Kajsa Dovstads ledare i Göteborgsposten om hennes "Jimmie moment" i Gävle, dyker bilden på läkarna på Gävle sjukhus upp i huvudet.

Bilden som läkare vid Gävle sjukhus tog 2015 mitt i "flyktingkrisen" för att stötta de flyende, för att visa en annan bild av flykt än i termer av "kris".

2015 kom 70 av läkarna vid Gävle sjukhus från början från helt andra länder än Sverige. 70 personer, eller runt 10 procent av läkarna vid Gävle sjukhus, som en gång flytt till Sverige och som idag är en förutsättning för att sjukvården i Gävle över huvud taget ska fungera.

Samma sjukhus, helt andra typer av människor och läkare. Människor och läkare som inte sitter i Göteborgsposten och kritiserar hårt arbetande svenskar och skriver om att ha ett "Jimmie moment" och tänka “Nästa gång röstar jag på Jimmie!” därför att köttbullar saknas i frysdisken på matbutiken.

Vid "flyktingkrisen" 2015 tog dessa läkare ställning, precis som Dovstad gör i sin ledare. Deras slutsatser om så väl samhället de lever i som Sveriges roll i en global kontext är dock en helt annan än den Dovstad landat i. Dessa läkare ville visa Gävleborg och Gävle att "flyktingkrisen" är människor. Initiativtagaren till bilden var Anita Eshraghi, hudläkare på Gävle sjukhus, som själv kom till Sverige som 7-åring. Idén till bilden fick hon när Amil Younes Haji, överläkare på sjukhuset som själv flytt från Syrien, mejlade ut en uppmaning om att stödja Läkare utan gränser och UNHCR.

I en intervju i Gefle Dagblad berättar Eshraghi om bilden:

- Vi insåg att vi hade en exakt lika känsla, av flykten, av att vara flykting. Bara här på Gävle sjukhus arbetar sjuttio läkare som själva flytt till Sverige från ett annat land. Jag ville samla oss och ta en bild. Vi ville lyfta fram människorna som flyr, visa att vi var som de en gång i tiden. Visa att vi finns och att vi förstår! Det blir också en uppmaning till våra unga invandrare: Om vi lyckades så kan vem som helst lyckas!

Kajsa Dovstad har förmodligen mött flera av dessa läkare under sin egen praktik vid sjukhuset.

Den verkligheten, till skillnad från frånvaron av köttbullar i frysdisken på den lokala livsmedelsbutiken, är dock uppenbarligen inte en del av verkligheten i Gävle som Dovstad vare sig tagit in eller reflekterat över. Istället blir hennes berättelse om Gävle berättelsen om att ha ett "Jimmie moment" och inte känna igen Sverige.

Eller som Kajsa Dovstad skriver i sin text:

"Jag är i Sverige, ett Sverige som inte känns svenskt. Och jag gillar det inte."

Kajsa Dovstad försöker ge sig själv ett godhetsalibi genom att i texten skjuta in att hon a) är läkare b) jobbar med människor av olika bakgrund och möter patienter av olika bakgrund c) samlat in pengar till papperslösa. Det förändrar dock inte att Dovstads åsikter, för det är åsikter hon lägger fram, inte fakta, stinker lång väg. Det förändrar inte heller det faktum att Dovstad ger sina läsare en förljugen bild av Gävle och Sverige och spelar på läsarnas känslor, istället för deras intellekt. Precis som Jimmie Åkesson. Men det får man väl inte säga längre i det här jävla landet.

Texten är förslagen, Dovstad hade kunnat lyfta sina kollegor vid Gävle sjukhus, för texten handlar trots allt lika mycket om dem som om den köttbullslöse småföretagaren och alla andra som bidrar till att Dovstad inte längre känner igen Sverige. Det gör hon dock inte. Kollegorna passar illa in i hennes utpekande av de som kommer till Sverige som ett problem. Det gör för all del även småföretagaren. Kvar finns frånvaron av köttbullar och närvaron av halalslaktat kött som får representera allt som är fel med Sverige. För till skillnad från de 70 läkarna vid Gävle sjukhus, är Kajsa Dovstad inte intresserad av att se människor som möjligheter eller lösa några problem. Hon vill bara ha någon att skylla på.

Kajsa Dovstad är läkare och skriver på en av Sveriges största plattformar. Och väljer att sparka neråt. Mot de som nyss kommit, mot de som inte ännu hunnit etablera sig. Mot de som aldrig kommer få en ärlig chans så länge deras närvaro i Sverige beskrivs som något som förstör vårt land.

Men även om Kajsa Dovstad är förmögen att se förändringar i samhället, är hon trots det uppenbart blind inför de socioekonomiska klyftor som vuxit i Sverige under de senaste decennierna, hon är också blind inför det utbildningssystem som inte längre med samma självklarhet är starten på klassresor och ett yrkesliv som exempelvis läkare.

För problemen i Sverige handlar inte om de människor som kommit till Sverige. De handlar istället om skattesänkningar som dränerat välfärden på viktiga resurser, det fria skolvalet, att det byggts för få bostäder, utförsäljningar av hyresrätter, brist på tandläkare och allmänläkare, att valideringen av utbildningar från utomeuropeiska länder tagit för lång tid i Sverige, att vår befolkning är åldrande och så vidare och så vidare.

Rakt framför Gävle sjukhus finns för övrigt Coopbutiken Eken som är öppen till 22. Den är omöjlig att missa och har den här veckan erbjudande på frysta köttbullar.