Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är du lönsam?

Sverigedemokraterna har länge efterfrågat siffror på vad invandringen kostar Sverige.

Annons

Nu har en uträkning av det slag Sverigedemokraterna efterfrågat presenterats av OECD, och resultatet är knappast vad Sverigedemokraterna hoppats på.

För vad OECD denna gång visar i sin årliga rapport rörande migration, är nämligen att alla OECD-länder utom sex, tjänar på invandringen. Så även Sverige.

I OECD:s rapport, refererad till i DN under torsdagen, har intäkter i form av skatter och avgifter jämförts med utgifter för bland annat samhällsservice och pensioner. En räkneövning som visar att länderna i snitt varje år tjänar 3 000 euro på var och ett av dessa hushåll.

Den som anländer till ett land bidrar alltså med mer än vad de får tillbaka. De utgör inte den enorma kostnad som Sverigedemokraterna gång på gång utmålar dem som. I Sverige tjänar samhället några tusen per år och hushåll som dessa människor lever i. En summa som dock skulle kunna vara högre. Vad som också konstateras i rapporten är nämligen att bland annat Sverige, om man lyckades höja förvärvsnivån bland de som migrerat till vårt land till samma nivåer som för inrikes födda, skulle öka intäkterna signifikant. Något som dock bara går att åstadkomma genom att bekämpa diskrimineringen. En diskriminering Sverigedemokraternas politik tyvärr bidrar till.  

Beskedet om att invandringen är en samhällsvinst får förmodas vara ett för Sverigedemokraterna förtretligt besked. Precis som det faktum att diskrimineringen, som bygger på tankegångar Sverigedemokraterna gjort till politik, är vad som kostar samhället pengar.

Vad gäller länderna som inte gör vinster på invandringen, återstår för övrigt bara tre om pensionsutbetalningarna räknas bort ur ekvationen.

Åren som OECD:s undersökning baserats på är 2007–2009, det vill säga året före och under de två inledande åren av den ekonomiska krisen. Finanskrisens första år reducerade de studerade hushållens bidrag till samhället med 1 000 euro per år. Det är i nivå med hur mycket övriga hushålls bidrag till samhället minskat enligt OECD, rapporterar DN. Det är naturligt.

I lågkonjunktur är de flesta av oss mindre lönsamma för samhället eftersom konsumtionen minskar och fler av oss blir arbetslösa. I Sverige var dock förhållandet det motsatta. Här ökade dessa människors bidrag till samhället med 800 euro, samtidigt som de övriga hushållens nettobidrag minskade med lika mycket.

OECD:s räkneövningar är inte allt igenom oproblematiska, oavsett resultat. Att undersöka om ett samhälle går plus eller minus på människor är ett förhållningssätt till mänsklig existens som aldrig kan tillåtas ligga till grund för vår samhällskonstruktion och relation till varandra. Vår migrationspolitik kan inte styras av huruvida vi tjänar eller förlorar ekonomiskt på att ta emot människor.

Däremot måste ett samhälle naturligtvis kunna beräkna utgifter ifråga om samhällsservice, transfereringar etcetera samt intäkter som genereras av bland annat arbete och konsumtion.

I ett samhälle finns grupper som bidrar mer till intäkter och konsumerar mindre samhällsservice och grupper som bidrar mindre och konsumerar mer. Det avgör inte en människas värde och existensberättigande. Ett samhälle kan inte och ska inte vara till för endast de som bidrar mycket och nyttjar lite. Så cyniskt kan vi aldrig tillåta att Sverige blir.

Solidaritet tjänar alla på. Vi måste vara ödmjuka inför det faktum att detta med att vara en vinstaffär för stat, kommuner och landsting, genom exempelvis ett besked om sjukdom och arbetslöshet snabbt kan göra oss till en förlustaffär för samhället.

Steget från lönsam till olönsam är aldrig särskilt långt för någon av oss.

Annons