Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är LAS inget problem?

n n n Det borde vara dags att ändra LAS för att ge verklig trygghet inte bara till anställda utan även till barn, äldre och funktionshindrade, skriver Marina Alfredsson Bror (C) och Anders W Jonsson (C).

Annons

Socialdemokraterna hävdar ständigt att den svenska Lagen om Anställningsskydd, LAS, inte är något problem.

Nyligen kunde man läsa om en kvinna som vikarierat som personlig assistent i två år och närmade sig rätten att få en tillsvidareanställning i Gävle kommun.

Då slutade kommunen att ge henne arbete, trots att hon var både erfaren och omtyckt, för att hon enligt LAS skulle bli tillsvidareanställd. Inom äldreomsorgen beskrivs ofta samma sak.

LAS gör att kommunen hellre plockar in en oerfaren vikarie i stället för den som börjar närma sig tvåårsgränsen.

LAS är viktigare än att gamla och funktionshindrade får erfaren personal.

Varje sommarlov är många barn oroliga. De vet inte om de får behålla sin lärare därför att en neddragning av antalet lärartjänster i kommunen alltid leder till en hotande flyttkarusell på grund av LAS. Att en klass ska ha rätt att behålla sin lärare som de tidigare haft väger lätt i förhållande till LAS. Sist anställd av alla kommunala lärare ska bort. Kompetens och kontinuitet för barnen har lägre prioritet.

Barnkonventionens ”vid alla beslut ska barnens bästa komma i främsta rummet” är underordnad LAS.

Att sedan LAS konsekvent innebär att ungdomar och invandrare sparkas först är förstås också av underordnad betydelse. Inte konstigt att Sverige är ett av de EU-länder som har den absolut högsta ungdomsarbetslösheten trots att vi vad gäller den totala arbetslösheten ligger omkring snittet.

Mer läsning

Annons