Arbetslösa har tröttnat på att sticka

De tio långtidsarbetslösa som är placerade på Syverkstan skulle utföra uppdrag åt kommunala förvaltningar och föreningar. Det skulle vara enklare sömnadsarbeten som gardiner, dockkläder eller liknande.

– Under det senaste året har vi haft ett enda större jobb då vi sydde väskor, förkläden och grillvantar som kommunen skulle använda som presenter. Det var roligt. Men för det mesta har vi inte haft något jobb, säger Christina Hedlund.

Ett uppdrag på två månader

Själv har hon haft ett enda uppdrag under de senaste två månaderna: Att lägga upp ett par byxor.

– Det tog tre-fyra minuter, säger hon.

För att ha något att göra har Christina Hedlund och de andra på Syverkstan tagit med sig egna sömnadsarbeten.

– Jag älskar att sticka. Men nu har jag tröttnat. Jag har stickat tre koftor, en bolero, toppar, sockor och vantar.

Garnet har hon fått betala själv och det har tärt på den skrala hushållsekonomin.

Fick rådet att ta med eget

Hon berättar att ledningen från början rekommenderade deltagarna att ta med sig egna sömnadsjobb i väntan på att uppdragen flöt in.

– Alternativet skulle vara att sitta och glo hela dagarna, säger hon.

Christina Hedlund är utbildad undersköterska men har inte jobbat inom vården under de senaste tre åren. Hon blev ”utlasad” när timmarna blev så många att hon skulle ha rätt till fast jobb. Till sommaren har tiden gått ut och då kanske hon kan få komma in i vården igen, hoppas hon.

– Jag skulle vilja göra något meningsfullt. Det gör jag inte nu. Det här är ren förvaring, säger Christina Hedlund som tycker att det känns som att vistas på en anstalt vilket förstärks av de gallerförsedda fönstren.