Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arbetslösheten ledde till ett drömliv

/
  • Området på Medskogssjöns camping har fått sig ett rejält ansiktslyft och nu är beläggningen på området god.
  • Niklas och Marie blev båda arbetslösa men chansade och köpte campingen i Medskogssjön. Nu lever de en riktig drömtillvaro.
  • Ing-Marie Ryman väntar på att maken Rolf ska komma hem med regnbåge från Långbryggan, och att barn och barnbarn ska komma från Ockelbo och Gävle. En väntan hon fyller med att feja och njuta att campinglivets enkelhet.
  • – Jag brukar linda in fisk i folie med lök och kryddor, och sen lägga dem på grillen. Så äter vi potatis till. Det blir jättegott, säger Ing-Marie Ryman.
  • Även i husvagnen ska det putsas och fejas innan barnbarnen kommer på besök.
  • Det är 17:e året som Ing-Marie och Rolf Ryman hyr campingplats på Medskogssjöns camping. De längtar ut till campingen och sätter helst upp förtältet redan i maj.
  • Området på Medskogssjöns camping har fått sig ett rejält ansiktslyft och nu är beläggningen på området god.
  • Ing-Marie Ryman hade aldrig trott att hon skulle längta ut till campingen, hon hade för mycket fördomar i början, men nu stortrivs hon med husvagnslivet.

Först blev Niklas arbetslös. Sen hann de inte mer än sälja villan i Skutskär och köpa campingen i Medskogssjön för pengarna, förrän hustru Marie blev arbetslös.

I dag lever paret Göransson sin dröm som egenföretagare och campingvärdar i ett litet rött hus på 70 kvadrat mellan campingområdet och väg 272.

Annons

– Det var skogen, naturen och friheten som avgjorde. Att äga och driva en camping hade vi aldrig tänkt på, säger Niklas som för ordet eftersom Fredrik och jag kommer mitt i lunchen, som är Maries ansvarsområde.

Vi väljer dagens tacosbuffé framför dagens fisk, sätter oss inomhus och intervjuar Niklas samtidigt som vi äter.

Här äter förbifarande, stammisar och campinggäster. Vi har utsikt över både Medskogssjön och parkeringen, men slipper väg 272.

– Det var när vi var här en helg förra året för att fira Maries födelsedag som vi hörde att campingen var till salu, berättar Niklas.

Måndagen efter ringde de mäklaren, och strax var de campingägare. Pengarna för villan, och lite annat som de sålde, har räckt så här långt. Nu, när det behövs påfyllning, är det Niklas vita Pontiac med rött tak från 1960 som får sätta livet till, och ge någon annans liv ny mening.

Men det är ingen fara på taket. Tack vare den extrema sommaren ligger makarna över budget. Det som tärt är investeringen i en ny kiosk på själva campingen och allmän uppfräschning av området, som var ganska nedkört när Niklas och Marie tog över.

Årets beläggning har varit så stor att semester för makarnas egen del inte varit att tänka på.

– Jag har varit till Järbo en gång, för att äta pizza, skrattar Niklas, men jag gillar att arbeta. Har alltid varit sån.

En annan investering – som krävt både pengar och arbete – är utbyggnaden av campingens reningsanläggning.

– Vi har inte kommunalt vatten här, utan tar vatten ur sjön. Nu har det visat sig att reningsanläggningen inte räcker till för den beläggning vi har, så vi håller på att öka vattenflödet.

Efter maten ansluter hustru Marie för foto och jag går vidare till den bebodda delen av campingen. På min vänstra sida sjön, vidsträckt och blank som kromet på Niklas Pontiac, scenen som står ute i vattnet och naturstigen vid skogsbrynet. Jag styr kosan mot en husvagn med inhägnad uteplats, eftersom Niklas precis berättat att de har hyrt länge.

Mellan plastfönstrens gardiner ser jag någon röra sig.

– Hej, vi är här från Arbetarbladet. Får jag störa?

Först en lite reserverad blå blick, så ett fast handslag, och sen jag sagt att jag ringer och läser upp texten för godkännande, ett leende och ett välkommen in.

Det är 17:e året som Ing-Marie och Rolf Ryman hyr här; året runt eftersom de även använder sin campingplats som avställningsplats för husvagnen. I Gävle bor de mitt i smeten, med utsikt över Nian. Här har de strandtomt med utsikt över sjön från både sovavdelningen och matplatsen.

Det är bara Ing-Marie hemma, för Rolf har åkt till Långbryggan för att fiska regnbåge till middan.

– Jag brukar linda in fisken i folie med lök och kryddor, och sen lägga dem på grillen. Så äter vi potatis till. Det blir jättegott, säger Ing-Marie.

Snart kommer barn och barnbarn från Ockelbo och Gävle.

Det är väl därför som Ing-Marie fejar, tänker jag.

– Närå, jag håller på hela tiden. Jag tycker om att ha fint omkring mig.

Men att hon skulle feja i en husvagn med förtält trodde hon inte för 17 år sen. Det avhöll fördomarna henne ifrån.

– Men Rolf bytte bilen mot en husvagn, förklarar Ing-Marie sitt andra hem på jorden.

– I början tyckte jag det bara var bökigt. Men då hade vi en plats vid vägen.

Andra säsongen lyckades makarna få en strandplats med möjligheter till tvagning i sjön, utsikt över densamma och grannar endast på två håll.

– Numera längtar jag hit. Vi brukar sätta upp förtältet i maj, och packa ihop i september.

Vi går in i husvagnen. Här doftar det av nykokt färskpotatis och intervjuformen för vårt samtal tar slut, och i stället berättar livet om vad som faller det in. En ung kär persons död gör sig påmind, och vi konstaterar att det behövs stabilitet och kärlek för att orka vidare.

Vilket Ing-Marie och Rolf har tillsammans.

Jag får syn på en Crown Victoria på en hylla ovanför sängarna. Och jag frågar om Rolf varit raggare.

Jo, det har han, och du raggarbrud?

– Jag antar det, för han raggade upp mig, ler Ing-Marie.

Ing-Marie var 14 och Rolf 18 när de träffades, och har varit ett par allt sedan dess.

– Vi träffades på Ströget. Rolf var snäll och tuff; en annan var försiktig.

Ing-Marie berättar att de har fyra barn och elva barnbarn, och haft det bra hela livet.

– För att vi kunnat prata med varandra om allt, säger hon.

I dag är de pensionärer, Ing-Marie, som jobbat som dagbarnvårdare är 64, och Rolf, som jobbat inom transportnäringen, är 68.

Det rister lite i husvagnskroppen av blåsten efter nattens storm.

– Det blåste så hårt att vi var tvungna att gå ut mitt i natten och kolla om allt stod kvar.

Att allt står kvar till nästa säsong, och nästa, borgar de nya campingägarna Niklas och Marie för.

– De sköter campingen jättebra.

Mer läsning

Annons