Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arbetsmarknadspolitiken diskriminerar

Annons

Regeringens arbetsmarknadspolitik diskriminerar kvinnor, ungdomar och funktionsnedsatta samtidigt som en rad myndigheter kritiserar regeringen för verkningslösa åtgärder som i sig bara syftar till att hålla nere lönerna.
Faktum är att relaterat till befolkningen är andelen sysselsatta fortfarande lägre än vad som var fallet före den finansiella krisen. Det finns därför anledning att återkomma till de ”reformer” som regeringen genomfört. Till att börja med menar Finanspolitiska rådet att vare sig det tredje eller fjärde jobbskatteavdraget borde ha genomförts. Enligt en av TCO nyligen publicerad undersökning visar det sig att enbart 2 procent av svenskarna säger sig jobba mer på grund av jobbskatteavdraget. Endast 4 procent svarade att de skulle vilja jobba mer och hela 8 procent att de skulle gå ner i arbetstid. Det är ganska allvarligt, med tanke på att regeringen hävdar att jobbskatteavdrag är den överlägset effektivaste åtgärden för att öka sysselsättningen. Sanningen är alltså att det i 98 procent av fallen inte ger någon effekt alls. Däremot motsvarar jobbskatteavdraget, som minskar statens inkomster med 80 miljarder kronor i år, lönekostnaderna för cirka 240?000 kommunalare. Till och med regeringens nyligen presenterade långtidsutredning avråder från att införa ytterligare steg i jobbskatteavdraget eftersom utredarna inte kan avgöra om jobbskatteavdraget har några effekter.
De så kallade nystartsjobben gör det billigare för arbetsgivare att anställa långtidsarbetslösa, men när Sveriges Radio undersökte saken visade det sig att det bara är en av tre nystartare som därefter får en vanlig anställning. Jobb- och utvecklingsgarantin är bland annat den hårt kritiserade fas 3, vilken under inga omständigheter kan beskrivas som någon succé. Instegsjobb är ett stöd till personer som fått uppehållstillstånd de senaste tre åren. Instegsjobben fick till en början hård kritik för att vara verkningslösa och det började mycket trögt. Det var först när även offentliga arbetsgivare fick samma ersättning som privata som det skapades instegsjobb. Inte heller kan regeringens satsning på 3000 extra platser speciellt för personer med nedsatt arbetsförmåga kallas för annat än marginell, med tanke på att ca 75000 personer kommer att ha utförsäkrats fram till 2012.
Hittills har dessutom regeringens arbetsmarknadspolitik varit mycket ojämställd. Enligt Arbetsförmedlingen har männen svarat för en mycket större del av sysselsättningsökningen än kvinnorna, vilket lett till att skillnaden mellan kvinnors och mäns sysselsättningsgrad numera är den största på 25 år.
Regeringen har heller ingen framgång med arbetslösheten hos ungdomar. En stor del av varje årskull lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg eller genomgår utbildningar som inte leder till arbete. Av de 80000 ungdomar som är arbetslösa eller deltar i arbetsmarknadspolitiskt program har nästan 20 000 grundskola som högsta utbildningsnivå. Därutöver finns det 11 000 ungdomar med gymnasieutbildning som hade saknat arbete i minst två år sedan de trädde ut på arbetsmarknaden. Dess ungdomar måste ges extra stöd, det räcker inte med att efter 15 månaders arbetslöshet komma till jobb- och utvecklingsgarantin.
Regeringen misslyckas också när det gäller den stora ökningen av arbetslösa funktionsnedsatta med nedsatt arbetsförmåga. Många av dessa har främst slussats vidare till jobb- och utvecklingsgarantin. Samtidigt har inte antalet funktionsnedsatta som återfinns i subventionerade anställningar förändrats i nämnvärd utsträckning. Vad värre är riskerar många av de funktionsnedsatta i jobb- och utvecklingsgarantin att övergå till fas 3 under de kommande åren.

Tord Fredriksen

Mer läsning

Annons