Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Året var inget vidare

Ombedd att formulera en lista om årets viktigaste händelser, ur mitt perspektiv, hänvisar jag till närminnet; ännu gott. Men bortom den närmaste tiden bara skuggor, reflexer av något obestämt och gråskalor.

Annons

 

Det jag minns är landstinget, bocken och Obama. Och i dag massakrerna i Gaza.

Jag söker därför stöd i den kavalkad över händelser och tilldragelser som redovisades i söndags, de stöttar upp mina vacklande minnesbilder.

Så försöker jag erinra mig något som kan ses som bestående och finner det här:

Tårarna föll av lättnad och beundran; en stor president förklarade USA:s storhet. Talet på svenska en svår besvikelse, platt retorik och smetig nationalism. Som hämtat ur en amerikansk tv-såpa.

Hon såg mer av länet på en månad än jag gjort på ett halvsekel. Inte i någon by stack Jante fram sitt missmodiga anlete.

Genom Lejonporten och rakt in i ruinerna efter antikens mäktigaste borg. Hänförande utsikt, 40 grader varmt och märkligt levande historia.

Högerns ekonomiska politik rasade ihop. Borg höll sig fast i en budget som över en natt förvandlades till makulatur. Plågsam omvärdering av marknadsekonomin. Reinfeldt blickade sorgset mot fjärran och uppmanade sina landsmän att köpa svenskt. Snart lever några tiotusen på 5 000 i månaden. Glöm då inte: Detta är medveten högerpolitik. Det skall svida.

Jag tog ställning för det självklara: Överordnade män skall behandla underordnade kvinnor (och alla andra) med respekt. Några gubbar höll inte med.

I Sderot, strax utanför Gaza, sade en israelisk kvinna till mig: En bra palestinier är en död palestinier. Inga undantag för kvinnor och barn. Snart är vi där.

Hans arena blir oss en väldig borg. Där spelar snart Saik bättre bandy.

En afton hos en församling som svallade över av vänlig nyfikenhet.

Det är dags att summera vad jag gjort, eller inte. Mest inte.

Mer läsning

Annons