Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Aruba – en lycklig ö i solen

/
  • Det karaktäristiskt lutande Divi Divi-trädet är en symbol för Aruba. Trädarten växer bara här.
  • Stranden vid Bucuti resort, ett av många ställen på Aruba som påminner om det Karibien många drömmer om.
  • Livemusik och dans på Bugaloe Bar, som även lokalbefolkningen gärna besöker.
  • Utflykter med katamaran lockar många. Snorkling över korallrev och kustnära vrak ingår.

Aruba samlar det bästa av Västindien på en liten yta. Förstklassiga stränder, turkosa vattenbryn, rosa flamingos och en rättfram charm får ön att likna en fantasi om det ultimata Karibien. Men det är ett paradis med två helt olika sidor.

Annons

Tidig eftermiddag. Vi vandrar längs havet och under fötterna frasar vit korallsand för varje steg. De turkosblå vattnet slänger in en våg då och då och palmernas blad spretar stilla. Det är så här en strand brukar se ut när reklamfilmen är påkostad. Inte ett sandkorn ligger fel.

Arubas stränder är lagstadgat allmänna och ingen hindrar oss att gå så långt vi vill. Vi passerar eleganta strandbarer som lockar med färgglada drinkar, sköna soffor och gungande reggae ur högtalarna. En inbjudande och klassiskt bekymmerslös bild av Västindien, om än lite extra stilfull.

– Aruba är Karibien på det lätta sättet, menar bartendern Johannes, en av många holländare som säsongsjobbar i den forna nederländska kolonin.

Fyra mil långa ön Aruba strax norr om Venezuela tillhör Västindiens mer exklusiva destinationer. Historiskt sett har ön upplevt såväl guldrush som oljerush, men bägge fyndigheterna sinade snabbt. Lyckligtvis fanns något ännu dyrbarare längs öns kuster. Den pudermjuka vita sanden blev till guld på Aruba. Öns förträffliga stränder har genom turismen skapat en levnadsstandard som är en av Karibiens högsta. Full sysselsättning råder och kriminaliteten är låg.

– Arubas enda arbetslösa är polisen. De jobbar med att jaga bortsprungna getter, skrattar Steve, en servitör på ett kafé.

Amerikanarna upptäckte Aruba redan på 1980-talet. Det märks, då service och standard, liksom utbudet på aktiviteter, mat och nöjen påminner om ett Florida i miniatyr. Här finns också samma slags blandning av miljardärer på weekend, hemliga kändisar, unga surfare, långtidsboende pensionärer, nykära bröllopspar och alldeles vanliga soldyrkare. Ofta hänger de allihop i samma loungebar.

På sitt välmående och lite amerikaniserade sätt har Aruba en rättfram charm. De färgglada husen i huvudorten Oranjestad liknar ibland ett slags Legoland i naturlig storlek med sina imitationer av historiska holländska husgavlar. Kring stadens eleganta marina hopar sig lyxiga shoppinggallerior och ett antal av Arubas glittriga dygnet-runt-öppna casinon, flest i hela Västindien.

På pytteön Rennaissance Island kan badgästerna umgås med en flock kringtravande rosa flamingos. Man undrar om de inte är gjorda av plast när de spatserar förbi och skänker ytterligare overklighet åt en omgivning som redan känns lite för bra för att vara sann.

Arubas slogan är One happy island, ett uttryck som till och med bilarnas registreringsskyltar ropar ut. En annan reklamfras inbjuder till 90 000 vänner man inte mött än. Givetvis överdrivet, men ändå inte helt taget ur luften. Känslan av fest tycks ständigt ligga i luften på Aruba. Lokalbefolkningen är oftast extremt lättpratade och deras språkbegåvning imponerar. Förutom det egna kreolspråket papiamento kan de allra flesta flytande engelska, holländska och spanska.

Om västkusten med stränderna, hotellen, det sprudlande folklivet och den yppiga grönskan kan sägas vara Arubas självklara framsida, är den karga östkusten dess lika tydliga baksida. Här finns knappt ett grässtrå, bara eroderade berg och livlösa stenslätter. Inte desto mindre har detta ogästvänliga landskap en stram skönhet. Att åka på jeepsafari på Arubas östkust känns både som ett äventyr och ett uppfriskande avbrott i det karibiska dagdrömmeriet på västsidan.

Mer läsning

Annons