Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åter till verkligheten

Tillsammans når de fyra borgerliga partierna drygt 40 procents stöd i Sifo:s senaste mätning, där kristdemokraterna fortsatt är ett sänke med sin balansgång kring fyraprocentsspärren. Men varken folkpartiet eller centern rosar den politiska marknaden. Alliansen tycks stå offside till verkligheten.

Annons

Maud Olofssons frustande optimism har inte givit resultat i ett ökat opinionsstöd.

Det är inget fel att vara optimistisk och visst går det att prata sig fram, men det krävs också en politisk plattform som tilltalar fler än redan trogna.

För folkpartiet är ställningen också fortsatt svag. Även med Jan Björklund som partiledare är opinionen kallsinnig. I valet fick partiet 7,5 procent av rösterna. Nu dippar man kring eller under sex procent.

Skolan är inte allt. Ett parti måste ha större bredd, men Björklund har haft svårt att övertyga om annat än sin skolpolitik, vars inriktning även den allt mer ifrågasätts efter Björklunds märkliga statistikexercis, där svensk skola är världssämst på allt.

Göran Hägglund är alliansens gossen Ruda. Han ställer ständigt krav på att få igenom sitt och kd:s hjärtefrågor, men har allt mer blivit högeralliansens främsta sänke. Om någon satt grus i alliansregeringens politik så är det Hägglund. Från homofobin över fastighetsskatten till vårdnadsbidraget.

Mot denna bakgrund kan vi förvänta oss att ju längre tiden går med dystra opinionssiffror desto oroligare lär det bli i alliansen. Dess hopp står ännu till framtiden, och att medborgarna ska inse att det är bra med sämre socialförsäkringar, sämre a-kassa och låga pensioner. När det regnar manna från allianshimlen står de fattiga utan sked.

Uppförsbacken för Fredrik Reinfeldt tycks inte ta slut. Detta trots en rad kompromisser gentemot den egna politiken. För regeringsalliansen gäller det i nuläget att så långt som möjligt vara alla till lags.

Därför alla dessa utspel som vi sett den senaste veckan. Något nytt varje dag. Frågan är om budskapet går fram.

Den tuffa attityden mot dem som har svårt att hävda sig i högeral-liansens samhälle gör att allt fler vänder högeralliansen ryggen. Då hjälper det inte med allehanda utspel. Trovärdigheten är i botten.

De flesta av oss känner någon i vår närhet som har svårt att få ett riktigt jobb eller är sjuk, men som ifrågasätts och jagas av nitiska byråkrater med ryggstöd från högeralliansens i dess märkvärdiga arbetslinje, där hänsynen till dem som kämpar för ett nytt jobb och för att få tillbaka sin hälsa nonchaleras och ifrågasätts.

Merparten av landets pensionärer får nöja sig med ett pensionstillskott på omkring 70 kronor i månaden medan yrkesarbetande snart har håvat in 1 500 kronor i skattesänkningar. Inte fel, men orättvist mot de svagaste.

Fredrik Reinfeldt och alliansen har tyvärr inga bra svar på medborgarnas frågor. Därför befinner de sig i fortsatt opinionsskugga. Känsla för de svaga är inget för alliansen. Regeringen lever sitt eget liv, där de ökande klassklyftorna blivit allt synligare och verkligheten slutar utanför regeringskansliet.

Diskriminering. Det finns många varianter av diskriminering. En handlar om åldersdiskriminering. Är du för gammal får du inte bankkrediter eller en så enkel sak som ett bensinkort. Det spelar ingen roll om du har bra och välskött ekonomi. Är du för gammal är du ekonomiskt omyndigförklarad. Nu protesterar PRO med sina drygt 400 000 medlemmar mot detta. Rätt!

Skolan. Det finns viktigare saker i den svenska skolan än att lyssna till skolminister Jan Björklunds demagogi. Under de senaste året har 100 skolor stängts på grund av vikande elevunderlag. Antalet lärare sägs upp i rasande fart. Samtidigt vet vi att små klasser och flera vuxna i skolan är ett måste för att alla elever ska få samma chans. Björklund tiger.

Björklund tiger.

Mer läsning

Annons