Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Atomer, mjölk och Daniel

Utan ny kärnkraft stannar Gävle! En ödesfråga och nu måste Carina Blank ge besked! Jag kallar därför till möte om ”denna så viktiga debatt!”

Annons


En brådskande depesch från Per-Åke Fredriksson, folkpartiets något bleka oppositionsråd. Vill han bygga ut Forsmark, eller det familjära värmekraftverket Johannes? Dämma upp Gavleån? Sälja ut Gävle Energi?

Nej, det är Jan Björklund som utmanat Mona Sahlin om de tio nya kärnkraftverk den samlade högern vill resa när de äldre reaktorerna faller bort, om trettio år eller så.

Men en strålande framtid nu möjlig, Centern har bytt bort motståndet och invändningar mot några taburetter; makten viktigare än partiets viktigaste fråga. Thorbjörn Fälldin avböjer kommentar.

Olofsson fick en procents påslag på förnybar energi; kanske ett något blygsamt förhandlingsresultat. Var inte partiets själ värt mer?

Men energin nu en valfråga lovar statsministern och hans stab. Kärnkraft eller åter till stenåldern? Skall vi lägga ner hela företagsamheten? Alternativen förenklas och görs folkligt banala.

Fredriksson ansluter till dystopin; framtiden osäker redan nu. Men klyver vi atomer ljusnar himlen. Över öppen eld skapas inga nya jobb, industrin behöver frisk kraft, direkt ur de glödande reaktorerna.

Den glatt tjoande Fredriksson, och den höger han är en del av, vill bygga ett kärnkraftsamhälle och viftar bort riskerna. Svenska reaktorer är säkra.

Jag tänker då på Forsmark. En hårsmån från ett haveri för ett tag sedan. Hade personalen somnat? Hörde jag något om nästan, eller möjlig, härdsmälta?

Av vissa skäl äter jag inte längre ost och mjölk valde jag bort redan i den avlägsna ungdomen. Men varje dag kör jag förbi Gefleortens mejeri, det lyser ur fönstren. Flitiga arbetare vid löpande band skickar ut produkter till konsumenter som föredrar det lokala och närproducerade. Jag ser varororna bakom glasdörrar i min butik.

Men nu är det snart slut. Konsum är som vilket affärsdrivande verk som helst och Arla gav den bästa offerten. Rensa hyllorna, in med det som körts hit i natt från något fjärran mejeri. Miljön? Koldioxid? Inte vår sak.

Jag ansluter till protesterna och köper redan i dag en liter mellanmjölk. Finns det någon lista?

Jag ser över min privata ekonomi, några hundra i fickan och lite mer på kontot. Jag sitter säkert på jobbet och banken är välvillig. Jag reder ut stormen.

Men landet befinner sig i recession; ekonomin backar. Fabrikerna står stilla i väntan på Obamas väldiga paket, upplånat i Kina. Men Anders Borg trygg och vilar sig mot SMHI:s prognoser; vargavinter, mörker, istid, kallt. Våren avlägsen, blir det ens sommar?

Det finns ett superpaket, gömt bakom staplar av siffror, tabeller, noteringar. Borg räknar på krisen och finner den uthärdlig. Paketet tillräckligt. Inga särskilda åtgärder därför nödvändiga, förutom de vi redan satt i den bottenfrusna sjön.

Några hundratusen arbetslösa är det pris vi alla får betala för arbetslinjen; själva grundbulten i vårt finansiella system. Inget utrymme där för en anständig nivå i a-kassan.

n Ibrahim Baylan nu bekräftad ny partisekreterare. En våg av entusiasm sköljer över landets arbetarekommuner.

n Partiledarens närmaste nya medarbetare på bild, den verkar lågupplöst. Vaga konturer, inget klart budskap, blott skuggor mot diffus bakgrund.

”Korsnäs gör rätt”, skriver Gefle Dagblad och sluter upp bakom företagets utsorteringspolitik. De som inte platsar får väl söka sig nya jobb, om det finns några. Och det är synd om arbetsgivarna som måste peka ut vilka som inte duger. Personalchefen Lotta Söderström ges GD:s sympati.

Jag skickar vidare till Trollhättan.

Något till höger i GD faller jag i grubbel inför detta: ”En usel signalpolitik som kompromissar med demokratins märg”. Tennismatchen analyserad.

Alla känner Daniel? Jag rannsakar minnet och finner en detalj; i en fjärran tid spelade jag bandy, eller nått liknande, mot Westlings. Det var på isen nedanför kulturchefens hus. En uppiggande paus under en utdragen middag. Den unge D (ungefär åtta år) var bra med klubban.

Alla känner Daniel 2. Jag sände iväg ett meddelande till den det vederbör, med följande absoluta krav: Behåll Widing! Till varje pris! Retur och lugnande besked; om D blir kvar i landet (han vill ut i världen) stannar han här.

Mer läsning

Annons