Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att vara utanför

Annons

De flesta i vårt samhälle har fått det bättre de senaste åren. De som har ett arbete har kunnat dra nytta av en god real löneutveckling, låg inflation och att därmed kunna plocka frukterna av en allmänt förbättrad samhällsekonomi.

Lägg därtill att en elit kan dra fördelar av slopad förmögenhetsskatt och förändrad fastighetsskatt. Till de som har ska givas.

En grupp som fått det sämre är ensamföräldrar, oftast kvinnor. Förutom att de har svårt att få ett fast jobb är det den grupp i samhället som drabbats hårdast av de försämringar som skett i transfereringssystemen.

De har inte fått del av den höga tillväxt i samhällsekonomin som vi upplevt de senaste åren.

Förra året fanns det omkring 260 000 hushåll med singelföräldrar. Vart tredje av dessa hushåll med ett eller flera barn har i dag låg ekonomisk standard.

Det är inom den här gruppen vi hittar många nyfattiga, där pengarna för alla utgifter inte räcker till månadsslutet, där en välbehövlig semester inte är att tänka på och där möjligheterna till en trygg vardagstillvaro är begränsade, eftersom man alltid lever under knappa omständigheter.

All tillgänglig statistik visar att det är singelföräldrarna som haft den sämsta inkomstutvecklingen bland samtliga hushållstyper under de senaste åren.

I de Stockholmsförorter där den borgerliga regeringens viktigaste beslutsfattare häckar känner man knappast till hur människor har det ute i landet och vilka svårigheter det finns för att få ett riktigt jobb. Ensamstående tjejer med barn är paria. Har du dessutom varit långtidsarbetslös är du utifrån arbetsgivaren redan pestsmittad som lat och oduglig.

I dag är det tufft att stå till arbetsmarknadens förfogande när man inte har råd till barnomsorg eller har en så låg a-kassa att denna enbart räcker till livets nödtorft.

I ett rikt samhälle som vårt måste alla ha rätt till en grundtrygghet och inte alltid behöva uppleva sig som försummade och bortglömda. Det egoistiska samhälle som regeringen Reinfeldt bygger leder till att klyftorna ökar liksom orättvisorna.

Högeralliansen säger sig vilja motverka människors utanförskap. Allt tyder i stället på att utanförskapet ökat för dem som har störst behov.

När konjunkturen nu vänder nedåt är det även den gruppen som drabbas hårdast. När skatterna sänks träder ”Verklighetens Sverige” fram, heter det. Visst; den nya fattigdomen har blivit allt synligare.

Tittar man närmare på denna verklighet är det gamla argument som dominerar, argument som borgerliga partier i skiftande grad haft med sig i bagaget i decennier. Att tala om en ny politik med Fredrik Reinfeldt ska därför tas för vad det är; i grunden är den väl beprövad, ordvalen något lite annorlunda och förpackningen strömlinjeformad, men allt för många drabbas brutalt av det ”nya”.

Alliansregeringens politiska budskap blir aldrig var mans egendom.

Politiken spretar åt olika håll. Allianspartierna förlitar sig reflexmässig på marknadskrafterna, medan medborgarna vill hela det delade Sverige.

En av den socialdemokratiska välfärdspolitikens pionjärer Gustav Möller visste redan för mer än 60 år sedan vad det handlade om:

Så sant. Reinfeldt har en del att bevisa.

Stöd. Under de senaste åren har partistödet ökat med 40 procent allt medan medlemmarna lämnar de politiska partierna och antalet förtroendevalda minskar. Samtidigt är det viktigt för en levande demokrati att inte vara beroende av bidrag från företag och organisationer. Samtidigt gäller det för politikerna att hålla i pengarna. Allt är inte guld som glimmar.

Kritik. Under sina fyra år som chefs-JO har Mats Melin kritiserat polisen vid 400 tillfällen. Nu har han gjort det igen. Han menar att polisen missar vardagsbrotten och att snabbt utreda brott som begås av ungdomar. Högarna av outredda brott ökar. Ofta gäller det bilinbrott eller en misshandel i korvkön en lördagskväll. JO har förvisso en poäng.

Mer läsning

Annons