Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Attityden är del av problemet

Annons

"Människor tycks inte fatta att det inte finns något som heter missnöjesröst."

Så säger en "S-källa" till Aftonbladet om det faktum att människor är beredda att proteströsta på Sverigedemokraterna.

Wille Birksten, Stefan Löfvens planeringschef i statsrådsberedningen, lämnar å sin sida besked på Twitter om att "Proteströst är ok för barn i trotsåldern, vuxna tar ansvar för sina handlingar.".

Och Magdalen Andersson, hon förklarar förmanande för väljarna att om man röstar på Sverigedemokraterna så kan det leda till att man som väljare ger dem makt.

Den här typen av attityd till väljarna kommer knappast göra SD-rösterna färre. Snarare befäster det bilden av att det i Sverige finns en politisk elit som står i motpol till vanligt folk. En konfliktlinje Sverigedemokraterna flitigt och dessutom tyvärr framgångsrikt arbetat för att måla upp.

Sverigedemokraterna har vuxit i klyftorna som uppstått i Sverige, de geografiska, ekonomiska, värderingsmässiga och utbildningsmässiga. Sverigedemokraterna har vuxit i spåren av en socialdemokrati som under alldeles för många år struntade i resten av landet, en socialdemokrati som hellre pratade om butler i tunnelbanan än om potthålen efter vägarna i Gästrikland, digital vård snarare än allmänläkarbristen på landsbygden, Sveriges fantastiska ekonomiska utveckling, istället för utanförskapet i bruksorter och förorter och de växande ekonomiska klyftorna.

Det missnöje som grundlagts genom årtionden av växande klyftor, betalar vi för nu i form av röster på Sverigedemokraterna.

Förhållningssättet till väljarna som kommer till uttryck i kommentarerna om missnöjesröster på Sverigedemokraterna är dock på intet vis nytt. Mången gång har Socialdemokraterna ansett sig ha förlorat val och väljarstöd därför att man inte varit tillräckligt bra på att förklara. Och man har genom åren ganska så konsekvent undervärderat missnöjet som vuxit mot partiet, oavsett om det handlat om EMU eller bristen på progressiv politik för jämställdhet.

Vid det förra valet var det kvinnorna som röstade på Fi som inte ansågs förstå vare sig sitt eget eller Sveriges bästa. Då hette det också att rösterna var bortkastade. Det var de såklart inte, eftersom varje röst på Fi vid det förra valet ger Fi mer kapital att valarbeta för vid det här valet. Det är så vårt valsystem fungerar. Och att bygga en väljarbas tar tid. Sverigedemokraterna har jobbat med det sedan 1988.

Attityden att väljarna är idioter alternativt barn är inte särskilt klädsam. Särskilt inte bland socialdemokrater, de som ska stå för alla människors lika värde och solidaritet. Väljarna är människorna som bor i Sverige. Människor varav väldigt många lever i en verklighet som ignorerats, människor vars livsval diskvalificerats eftersom det strider mot den urbana normen. Att få sitt livsval diskvalificerat sätter spår i människor, och därmed också opinionen.

Ingen rörelse är dock bara en sak. Tankesmedjan Katalys har under valåret tagit sig ann det vällovliga projektet att lyfta upp samtalet om klass på agendan igen.

En av rapporterna som släppts under året är betitlad Klassamhällets tystade röster och perifera platser och ger en inblick i de känslor som den politiska och mediala elitismen sätter i människor.

Vad som träder fram är berättelser ur en verklighet där människor inte längre upplever sig vara delaktiga i samhällsutvecklingen, det är också därför Socialdemokraternas verkliga uppgift är att samla människor i Sverige kring ett gemensamt projekt för att bygga samman landet, istället för försöka förklara bort missnöjesröster.

Vad som väldigt uppenbart bland Sverigedemokraternas väljare gått förlorat är förtroendet för samhället. I ett Sverige där alla bostadsområden inte är trygga bostadsområden, ett förlorat arbete kan innebära år av arbetslöshet för den utan utbildning, skolsystemet missgynnar arbetarklassens barn och den starka ekonomin är något som ökar klyftorna finns arbete för Socialdemokraterna att göra.

För missnöjesrösterna kommer inte försvinna med mindre än politik som jämkar samman Sverige till mer av en enhet och gör alla delaktiga i samhällsutvecklingen.

Väljarna som röstar på Sverigedemokraterna av missnöje är inte dumma i huvudet.

De är bara missnöjda, delvis med rätta.

Annons