Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

22-2...löjligt bra. Eller bara löjligt?

Vi kan väl i några timmar, eller i alla fall några minuter, kalla det för en rekordkväll.

Edlunds tolv mål.

24 mål totalt i en enda match.

22 mål av Sandvikens AIK.

Åtta mål och åtta passningar av Magnus Muhrén.

Sedan är det bara att börja fundera på vad 22–2 i en elitseriematch egentligen är.

Annons

ut-och-in på matchprotokollet från matchen i den sjunde elitserieomgången vintern 2009–2010 så kan man säkert hitta ett eller annat rekord till.
När SAIK-62-gjorda-mål skulle möta Katrineholm–57–insläppta–mål var i alla fall jag säker på att det fanns anledning att söka skydd för regnet inne i Göransson Arena.
Speciellt som jag varit med och försökt piska fram ett allmänt uppvaknande kring den ekonomiska kris som SAIK just nu befinner sig i.
Nu pågår en kampanj kallad Rädda S-märkt, där man bland annat kan skänka pengar för varje mål SAIK gör.
Själv kommer jag att bidra med en krona per mål, och lade en hundring i en korg och trodde att bra med det.
Ett tag trodde jag att jag skulle bli skyldig ändå.

mera under säsongen, kanske dock inte i en enskild match. Men att Christoffer Edlund, nu 39 mål på sju matcher, kommer att slå Patrik Nilssons notering på 94 mål på 26 matcher är jag numera säker på.
Jag trodde det var ett omöjligt rekord att slå, och beskrev Nilsson som bandys Bob Beamon – ni vet längdhopparen med skuttet på 8,90 i Mexiko-OS 1968.
Jag hade aldrig räknat med att Edlund skulle visa sig vara bandyns Usain Bolt.
Edlund och Muhrén, resten av SAIK – det här kommer ett bli en fantasisk säsong på många vis och om varje mål betyder bättre ekonomi för SAIK så är det väl bara att ösa på.

tonar jublet bort, och siffrorna 22–2 står kvar så var det här inte bara en rekordkväll – utan även en skammens kväll för bandysporten.
Det ska inte bli 22–2 i en match på högsta nivå. Inte i en sport som vässat fram en elitserie, men där det blivit resultat som 15–3, 13–2, 15–4, 16–3 och 17–2. Stackars Katrineholm har varit offer i flera av de matcherna, men även Kungälv, Falu BS och Sirius (! – mot SAIK förstås) tillhör slagpåsarna.
Resultat som 22–2, och för all del de övriga målkalasen, lyser av löje mer än de imponerar. Tyvärr.
När Svenska bandyförbundet till slut skapade sin elitserie, så vågade man egentligen inte göra en elitserie utan tyckte att de flesta som ville skulle få vara med. Just nu spelar 14 lag i den s k elitserien.
Det är åtminstone två för många.
Jag säger tio lag, och tre matcher och därmed totalt 27 omgångar.
Med hallutvecklingen kommer också bandyn rätt snabbt att ha större kvalitetsskillnader bland de bästa och en smalare topp än de flesta andra idrotter.
Därför är det bara för förbundet att våga tro på sin sport spetsegenskaper, och välja bort allmänhetens åkning under seriespelet.

jag egentligen inte skriva, men SAIK ställde över två landslagsmän i går. Daniel Mossberg och Daniel Berlin satt på läktaren. Ändå blev det alltså 22–2.
Tja.

Mer läsning

Annons