Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ispropp i den annars glödheta SAIK-motorn

Det här är inget som någon i SAIK, Ola Grönberg, Thony, Murren eller vem som helst, skulle få för sig att säga offentligt.

Men är man på väg att segra ihjäl sig, snudd på sätta målrekord i varenda match och just gjort 15–3 på regerande svenska mästarna Västerås SK – då kan det behövas en motgång.

Annons

inte tror man är nåt.
4–6 mot Hammarby var ingen käftsmäll.
Det var bara en ispropp i den annars så heta SAIK-motorn.

3 372, tog sig till slut in i Göransson Arena som dagen till ära satsade på kroppsvisitering för att hålla kökänslan vid liv i Sandviken.
Det var dock lika avslaget på läktarna som på isen.
Det var bara när domaren Ronny Andersson från Kalix lät bli att blåsa straff några gånger för SAIK, och dessutom blåste av matchen fem minuter för tidigt, som det blev lite livat.
Jag tackar faktiskt Ronny för de små missarna och önskar God Jul – känslan av att ha världens finaste bandyarena och kanske Sveriges bästa bandylag verkar ha skapat en totalupplevelse av proppmätthet hos publiken.
Nu blixtrade det till med åtminstone några promille engagemang.
Men SAIK förlorade ändå.

var den stora dos Karlssons klister som Hammarbytränaren lyckades placera ut på isen tämligen omgående. Stefan Karlsson fick sitt lag att agera både smart och vårdat, och med en ledning efter 23 minuter som blev 2–0 i 37:e var Hammarby absolut bäst i första halvlek.
SAIK växlade upp i den andra, i en kombination av desperation och frustration. Liberon Daniel Erikssons tennisslag i ansiktet på David Karlsson gjorde att SAIK spelade med nio utespelare i nästan en timme.
Ändå var det mer fart och intresse efter paus, då SAIK för att få siffrorna att stämma längst fram spelade med bara fyra spelare i försvaret. Det var vågat, och gick nästan hem.
Men Hammarby fick hela tiden rätt mål. 3–0, 4–1, 5–2, 6–3 – alltid ett mål just när SAIK var på väg uppåt.

r, helt välförtjänta, verkade just i går även Christoffer Edlund och Magnus Muhrén ha bleknat. Edlund fick till slut in ett mål, medan Muhrén – det ryktas och muttras om känningar av en revbensskada – aldrig nådde ens in närheten av sitt eget genis lyskraft. Istället drog han på sig en utvisning för snack, när SAIK fortfarande hade chansen vid ställningen 4–6 och sju minuter kvar att spela.
Istället var det den fortfarande regerande målrekordhållaren Patrik Nilsson som producerade – trots att han var blek om nosen och lite tagen av efterdyningarna av en magsjuka.
Jag vet inte var de krafterna kom ifrån, men anar att den huskur från Sollefteå som Sportens reporter tipsade Nilsson om vid en intervju på fredagskvällen gjorde sitt för att sänka SAIK. Mamma Sandström ordinerar tydligen alltid te och rostat bröd när inget annat hjälper.
Nilsson lyssnade, satte ett frislag (hysteriskt viktiga 2–0), ett friläge och en hörna, och hade även skottet som det blev retur och 1–0 på.

Inget hörnmål trots nio försök. Hammarby gjorde två, på fem möjligheter. Trots fler skyttar i år, har SAIK tappat – troligen är det Henrik Hagbergs känsla handleder vid inslagen som saknas.

under lång tid flitig medarbetare på sportsidorna, avled i veckan.
Helsing, vi sa bara så på sportredaktionen, kunde Sandviken och idrotten och musik och litteratur och tja – rätt mycket om det mesta.
Han kunde skriva också, personligt och belysande och lite så där underfundigt klurigt – men jag vet inte hur många gånger jag tjatade på honom; skriv längre, Helsing. Skriv allt du vet och lite till.
Texterna blev bara aningen lite längre, och det kunde jag köpa.
Men Göran Helsings liv blev alldeles för kort.

Mer läsning

Annons