Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Guldtipsen rann av SAIK direkt

SAIK fick tio guldtips häromdagen.

Det får man alla vackra dagar i veckan, men man ska inte lura sig av det. Verkligen inte.

I går regnade det. Och regnade. Och regnade. Och blåste.

Sirius vann med 5–1 i elitseriepremiären och allt bladguld som hade hamnat på SAIK-dräkterna rann av och försvann ut i Fyrisån utanför Studenternas.

Annons

Nu är det väl en sån här match som egentligen inte har nån betydelse för vad som händer på samma is den där söndagen i mars.
Men det går inte att ruska av sig både allt regn och en riktig fet premiärsmäll.
Att förlora, det kan man göra lite då och då under en säsong. Men att vara Nya SAIK och ha en färdplan mot framtiden – då ser ett enda mål framåt aningen ynkligt ut.
Ett mål i bandy. Det är...nästan ingenting.
Av allt det SAIK tänkt hitta på i vinter såg jag ingenting.

Det är möjligt att det regnade så mycket så jag missade någon finess, men jag tror faktiskt inte det.
Istället var det faktiskt så här, att SAIK bar ut trunkarna från sina fina, mysiga inomhus-super-duper-arena till bussen, åkte nya E4:an söderut och upptäckte plötsligt att det regnade.
Det har det inte gjort på hela försäsongen, för SAIK har inte spelat en match utomhus. Förrän i går. Och då regnade det, och blåste och var allmänt otrevligt.
Nu verkade guldfavoriten nästan inte vilja vara med i matchen, för det var blött och otrevligt och under sådana förhållanden går det inte att spela fartfyllt, elegant och effektivt.
Det var ett aningen bortskämt och bortklemat SAIK som lät Sirius vinna en till slut enkel, tydlig och alldeles välförtjänt seger.

Sirius gjorde i alla fall allt och lite till av premiärkvällen. Christian Mickelsson gjorde tre mål, och Sirius lyckades alldeles utmärkt med sina långa bollar över och förbi SAIK:s unge libero Joakim Bergman. Han fick väl lite av en Thomas Greisspremiär, men där behöver SAIK-tränarna bara kolla lite på dvd:n och snacka med den unga talangen.
Okej för regnet, vinden – och Sirius pangstart.
Men aningen mer, rätt mycket mer faktiskt, hade jag förväntat mig av Misha Svechnikov först och främst, men även av en spelare som Christoffer Edlund, 91 mål i grundserien i fjol och tolv i slutspelet.

Men det är väl så här det blir, när alla laddar upp för en efterlängtad premiär, när vi i lokalpressen genomanalyserar Sandvikens AIK från topp (Svechnikov) till tå (Jocke Bergman) och alla plötsligt skriver SAIK, SAIK och SAIK i sina guldtips. Till och med Thony Lindquist!
Fast egentligen är det så här. SAIK har fått favorittipset inför en säsong som kan bli en av de jämnaste i svensk toppbandy på många år. Det handlar mycket om SAIK, mästarna Hammarby, Villa-Lidköping, men också om Västerås, Bollnäs, Broberg och – Sirius.
Numera är det bara tidigare SAIK-liberon Daniel Eriksson som spelar i Ryssland, övriga svenska toppspelare är utspridd över många lag, och det innebär en viktförändring.

Det är skillnad på sporter och på arenor. När man sitter och skriver från en elitseriematch i hockey på Hovet, eller allsvensk fotboll nånstans i Sverige, så slår arenorna igen nån timme efter matchen är slut.
Har man inte skrivit klart, börjar en förhandling med vaktmästarna – och de sista raderna får hamras ned under nedsläckningshot.
Så är det inte i bandy.
I Edsbyns inomhusarena brukar jag själv få ansvaret att både släcka och larma.
I går, medan SAIK hukade och sprang ut till bussen i spöregnet och Studenternas vaktmästare drog ned på effekten på strålkastarna så gled ett nytt bandylag ut på isen och började träna. Efter det kom ett till, tror jag.
Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med det. Men det är så i alla fall.

Mer läsning

Annons