Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu är det bara bandybollar av stål som gäller

Nu är jag inte ute efter att sätta press; jag har ju hakat och på tippat Hammarby som svenska mästare.

Men jag vill bara tala om hur det är, och hur snacket går.

Annons

fått sin hall, sin Arena, sitt tempel – och har samtidigt smitit in där utan att ens betala hyran för förra året.
Nu vill folket ha guld som ersättning – annars döms SAIK hårt efter Jantelagen.
Därför är det vinna eller försvinna för SAIK den här säsongen. Hårt och orättvist – men så är det.

så snabbt.
Man gör verkligen det.
Nu snackar vi om guld igen, fast det bara är 2009.
I fjol totalrenoverade SAIK och spelade den första säsongen sedan 1800-nånting utan Stefan ”Pumpen” Andersson, och att man tog sig till semifinal och utmanade blivande svenska mästarna Västerås SK där var en imponerande insats.
En anledning var att Daniel Mossberg kom i retur från Ryssland.
En annan var unga häftiga spelare som Ted Haraldsson och Simon Jansson (nu i Edsbyn).
Nu, bara ett år efter återuppbyggnaden av SAIK så utmålas laget som favoriter till mästartiteln igen.

är det bara att konstatera.
Det är dags nu.
Det är dags att leverera bandybollar av stål, och Ola Grönberg vet det.
SAIK vann SM-guld för första gången på 51 år 1997, och följde upp med en S-märkning av Studenternas 2000, 2002 och 2003.
Men 2005 blev Edsbyn för starkt i finalen och 2008 – hu, behöver jag påminna om den lördagen. Det stod 5–1 till The Big Red Machine efter runt 20 minuter, och sällan har ett lag blivit så devalverat och spelare så kapitalt svikit sina supportrar som SAIK gjorde då.
6–11. Sex–elva.
Resultaten var värre än den där förfärliga Borat-mustaschen som Muhrén av nån anledning hade odlat fram.

heller inget att sitta och rota i gamla portföljer efter.
Sandvikens AIK mot Hammarby IF är drömfinalen i svensk bandy – ungefär som söndagens IFK Göteborg–AIK i fotbollsallsvenskan.
A-l-l-a skulle hålla på Hammarby.
En drömfinal med andra ord, och SAIK kommer att vara där.


uppgraderingen med unga spelare, och nu den lite bakvända förstärkningen av föredettingar.
På papper låter det hur skumt som helst att Daniel ”Zeke” Eriksson, som var trött, mätt och småfet för något år sedan plötsligt dyker upp föryngrad, försnällad och...förryskad.
Han lade av. Han åkte till Dynamo Moskva. Han tjänade pengar. Han blev mästare. Han kom tillbaka – och den burduse busen kliver in i Göransson Arena som ytterhalv. Vi som minns ”Zeke” som värst/bäst vet att han aldrig kom i närheten av sargen utan att få en utvisning.
Nu kommer han att vara ett intressant anfallsvapen i SAIK med sin fina passningsklubb.
Men hur går det till, och hur förklarar man att Alexander Driagin (också oduglig i den där finalen för två år sedan), 37, återvänder till SAIK.
Förklaringen är just proffslivet, möjligheten att träna mycket och hårt och kravet på det i Ryssland – och även att det ibland inte finns mycket annat att göra.
Bandyåldringar återvänder i alla fall med balans på skridskorna, och bidrar till mixen i SAIK:s uppställning.
Det enda som är tråkigt är att Stefan Andersson flyttade till Lund istället för Kazan. Tänk vad bra h-a-n hade blivit!

nya tevekväll, men bandy och fredagar – det visste vi förut.
Spelprogrammet (till slut fick man det klart, och sedan gjorde man om det igen) berättar dock om den verkliga nyheten – lördagsmatcherna i Göransson Arena.
Uppvärmning mot Sirius redan nästa lördag.
Sedan smäller det. SAIK mot Hammarby. Muhrén mot Nilsson. Grönberg mot Karlsson. Glögg mot...nej just ja – portföljerna får ju inte följa med in.
I alla fall, lördag 19 december kl 16.00, veckan före jul.
...och ja – det är faktiskt så finurligt uträknat att Brynäs inte spelar någon av dagarna. Troligtvis en tillfällighet, men tack för den i alla fall.

officiella papper att SAIK:s spelartrupp innehåller tio studerande, en ingenjör, en CNC operatör (ingen aning vad det är – men det låter imponerande), två snickare, en assistent, en som inte gör nånting, två bandyspelare (!) – och en som kallar sig livsnjutare.
Jag trodde det var vi som njöt. Av Magnus Muhrén. Och han har varit bra, han har varit ännu bättre och han har varit bäst.
Men jag är rätt säker på att han kommer att vara rätt mycket av det där den här säsongen med den nye lekkamraten Christoffer Edlund.
Muhrén, Edlund, Mossberg i ett tremannaanfall – ochAarni (jodå) och Kalle Coming man Mårtensson som avbytare. Det ser läckert ut.
Nilsson får ta i så han blir grönvit – SAIK kommer att göra flesta mål den här vintern.

Mer läsning

Annons