Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu trivs Thony rys(s)ligt bra på hemmaplan

Han är tillbaka i svensk bandy och SAIK igen. Den första svenska tränaren i Ryssland – någonsin. – Det har varit fyra spännande år, konstaterar Thony Lindquist, 54 år.

Annons

Egentligen hade han inte tänkt att göra någonting den här säsongen. Efter fyra, som han beskriver det, hektiska säsonger i Ryssland var tanken att låta tränarsysslan vila och renovera vidare på villan hemma i Skutskär. Men det ena ledde till det andra och i vinter är han assisterande tränare i SAIK bakom Ola Grönberg.

– Det känns bra. Jag och Ola känner varandra sedan tidigare. Jag har haft honom som spelare och under ett år i mitten av 90-talet hade vi hand om U23-landslaget tillsammans, berättar han.

Det var 2004 som Thony tog chansen och åkte över till Ryssland och fyra händelserika år senare är han tillbaka i Sverige – för gott, säger han. Han ångrar ingenting – tvärtom är han glad att han antog utmaningen.

– Jag känner att de här åren har gett mig oerhört mycket.

Tre klubbar har han representerat på fyra år och han har varit med om att vinna allt som går att vinna. Ligan, ryska cupen, Europacupen, Världscupen och Champions Cup. Men han har också varit med om mer udda händelser.

– Det har varit mycket tok, mycket man inte kan påverka som man blivit arg på. Är man ett lag som är lite sämre så låter man bli att spola isen i halvtid för att gynna det egna laget. Ismakinen är trasig är beskedet, men efter matchen fungerar den plötsligt igen, säger han och fortsätter.

– Och domarna är ett kapitel för sig. Jag har varit med om sådana saker så hade det varit i Sverige hade det blivit livstidsavstängning. Jag har sett nedslagningar av domare som inte ens har resulterat i utvisning. Snacket går därborta, det hör man. Det är inte riktigt bra ställt med domarna i vissa matcher utan att säga för mycket.

Under de två första åren jobbade han kvar som lärare på bandygymnasiet och utnyttjade loven till att åka över till Ryssland. Hans uppgift var fysträningen, först i Vodnik första året och sedan i Dynamo Moskva det andra.

Klubbbytet skedde över en natt.

– Jag minns det mycket väl, det var på vårkanten. Jag satt i bilen mellan Gävle och Sandviken när telefonen ringde, berättar han.

Ägaren Boris Skrinnik hade tröttnat. Han tyckte inte att staden satsade tillräckligt med pengar på bandylaget och av bara farten befann sig Thony och 14 av lagets stjärnspelare i Dynamo Moskva.

Efter två år av pendlande mellan Sverige och Ryssland ville Dynamo Moskva ha kvar Thony över hela säsongen. Han blev heltidsanställd samtidigt som han tog tjänstledigt från sitt jobb i Sandviken. Säsongen var inte mer än ett par månader gammal när erbjudandet dök upp.

Raketa Kazan hade inlett säsong dåligt och var på jakt efter en ny tränare.

De ville ha Thony – och så blev det.

– Jag kände att jag ville göra lite mer än bara fysen. Det var lockande att själv få styra idéeerna och forma lagets spel. Jag tänkte direkt att det här tar jag.

Thony fick en bra start, seger med 6–2 i första matchen och sedan rullade det på. Från att ha legat sist när Thony tog över gick laget till slutspel och när säsongen var slut var laget Rysslands sjätte bästa av totalt 22.

Men Thony konstaterar att det inte var helt lätt att få de ryska spelarna att lyssna.

– De är fostrade i en helt annan anda. För dem handlar det om att så fort som möjligt ta sig till motståndarmålet. Det är kul för publiken men det innebär ett stort risktagande.

Han har tjatat och tjatat och försökt att ändra spelarnas sätt att tänka.

– De har fått lära sig att värdera situationerna på ett bättre sätt.

Samtidigt är han imponerad av delar av det ryska spelet.

– När de knycker boll vänder de spelet väldigt fort.

Inför svenskens andra år i klubben skulle det storsatsas. Thony och klubbens president reste runt och kontrakterade några av de största svenska, finska och ryska sjärnorna. Klubbens president ville skapa världens bästa bandylag.

– Tanken var jättegod, säger Thony.

Men satsningen föll platt. När president Putin handplockade Nikolaj Kulasov som ny guvernör i Chabarovsk stod klubben plötsligt utan ägare. Kontrakten revs.

Efter en tid blev det klart med ny ägare och Thony blev till slut kvar i klubben. Trots allt strul lyckades laget upprepa sjätteplatsen från året innan.

 

• Hur har livet utanför bandyn varit?

 

– Jag har sett mycket idrott. Ett år bodde jag bara fem minuter från ishallen, såg mycket träningar, mycket matcher. Jag har sett de svenska stjärnorna, Andreas Johansson, Mika Hannula och Daniel Tjärnqvist spela. Sedan var det naturligtvis mycket planering för min del.

 

• Språket?

 

– Jag hade en bra tolk, en ung kille i 20-årsåldern som hjälpte mig mycket. Man kommer ju inte riktigt in på livet på spelarna när man inte kan språket men jag tycker det har fungerat förvånansvärt bra. Jag har lärt mig de vanligaste bandytermerna men jag är för gammal för att lära mig ett helt nytt språk.

I ryska ligan är alla spelare heltidsproffs. Thony tycker inte att rysk bandy är på väg att springa ifrån svensk men han skulle gärna se att svenska elitspelare i ett första steg blev halvtidsproffs.

 

• Ser du en fara för svensk bandy att så många svenskar åker till Ryssland och spelar?

 

– Det finns olika sidor på det där. Det är ju en morot för killarna att få tjäna en hacka pengar men det är klart att för ligan i Sverige är det inte bra att de bästa försvinner i väg.

Ekonomiskt konstaterar Thony att det är stora skillnader mellan rysk och svensk bandy:

– Det går inte att jämföra. Skatten är dessutom bara 13 procent där.

 

• Hur kommer det att gå för Patrik Nilsson i Ryssland?

 

– Jag hoppas det går bra men det kommer att bli en omställning för honom. Isarna kommer inte alla gånger att vara som i Sverige och det blir många långa resor att tackla. Det är gigantiska avstånd i Ryssland. Maten kan också vara ett problem. Matkulturerna skiljer sig mycket mellan storstäder och landsbygd. Själv var jag på Ikea och åt köttbullar en gång i veckan.

 

• Och hur kommer det att gå för SAIK utan Patrik Nilsson?

 

– Det blir oerhört tufft att fylla luckan efter Patrik. Vi har seriens yngsta lag vilket känns häftigt men ska man vara realistisk ska man inte ha jättehöga förhoppningar, vi är inte riktigt flygfärdiga än. Det finns ett stort tekniskt kunnande bland de här killarna och Ola och jag har suttit ner och pratat om att målet ska vara att bli Sveriges passningssäkraste lag.

Efter att ha varit tjänstledig i två år är Thony tillbaka som lärare på bandygymnasiet i Sandviken.

– Sex, sju av killarna i A-truppen kommer jag även att ha i skolan.

 

Mer läsning

Annons