Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ryssland har stålarna - Sverige har liret

Ryssland bestämmer i bandyvärlden; nu blir det VM här hos oss i vinter, nu åker ni gnälliga svenska spelare hem utan pengar; nu gör ni som vi säger för vår rubel är tsar – så går snacket.

Men Sverige regerar på isen.

Anders Jakobssons sista landslagsskapelse vann VM-guldet i vintras.

Stefan Karlssons nya Hammarbylag vann World Cup-titeln i Göransson Arena under söndagseftermiddagen.

Annons

alltså inte störst i sitt eget arrangemang, utan fick nöja sig med att Göransson Arena är den vackraste skapelsen i bandyvärlden (och lite till).
Det muttrades lite över det, några stannade hemma istället för att se finalen i Vördkyppen – men se det så här: det kanske hade varit f-ö-r bra om SAIK hade vunnit sin egen turnering.
Och att Hammarby vann gillade jag verkligen.
Eftersom jag är som jag är så blev jag proppmätt på de ryska journalisterna som hoppade upp och ned på pressläktaren, och ena stunden heja fram Zorkij, Dynamo och allt vad de heter – och i nästa hamrade ned bandyanalyser på sina datorer.

inte för något när klubben vann sin tredje titel i klubblagsbandys finaste turnering. Visserligen förlust mot Jenisej i gruppspelets inledning, men sedan besegrades Edsbyn, och därpå Dynamo Moskva i kvarten, SAIK i semin – och i finalen var faktiskt Hammarby riktigt, riktigt läckert och vann med 6–2 mot Zorkij.
Folkhumorn i Sandviken kom också mycket snabbt fram till att SAIK egentligen borde ha spelat final. I 3–3-semifinalen (Hammarby vann sedan på straffar) borde egentligen ha slutat 6–0, eftersom Patrik Nilsson gjorde två och David Pizzoni Elfving det tredje Bajenmålet.

alltid denna Nilsson. Han som gjorde 94 (nittiofyra) mål för nån seriesäsong sedan och det är ett oslagbart rekord.
Det är mycket möjligt att Patrik Nilsson är hopplöst dyr att ha i SAIK, och hopplös på några andra nivåer också.
Jag gillar Nilsson ändå, jag kommer alltid att göra det – och håll med om att det är rätt kul att den här sportens Zlatan kommer från Söderfors.
Nilsson skjuter knackskott, grymtar på medspelare – men vet också hur man tjänar sina pengar i Ryssland genom att göra jobbet och sedan tiga och lira.
– Jag delade in säsongen i sexveckorsperioder. Åkte hem till Sverige och samlade kraft, och åkte tillbaka och bara körde. Och jag utvecklades mycket som människa, och även spelare – nu kan jag åka skridsko också.
Och om 1) nya karriären i Hammarby, 2) om World cup – och 3) om att spela i Göransson Arena.
– 1) Ett härligt gäng, en härlig utmaning. 2) Vi blev allt bättre, men straffsegrar är straffsegrar. Det kunde lika gärna varit SAIK som stått som slutsegrare. 3) Helt fantastiskt. Hoppas vi i Hammarby kan hjälpa till och ordna en bandyhall i Stockholm.

att bandyvärlden är liten, och att alla känner alla och vet allt. Men när jag stod och snackade med förbundskaptenen Franco Bergman, så klev Nilsson förbi och sa:
– Hallå Franco, inte visste jag att det skulle bli ett VM i vinter förrän tevejournalisterna sa det åt mig alldeles nyss. Kul. Det blir något att sikta in sig på.
World Cup är avklarat. VM är långt därborta. Nu är det mindre än två veckor kvar till elitseriepremiären, och en säsong som faktiskt är mer oviss än kanske någon på oerhört länge.
Västerås är titelförsvarare, SAIK är nyvässat med Christoffer Edlund och Hammarby har en spelartrupp som spränger de flesta bandyekonomier och jagar den ouppnåeliga SM-titeln. Edsbyn har väl inte lagt ned helt, och Bollnäs kan ju spela knasbra rätt som det är.

avgörs under fyra till slut rätt utdragna dygn, inte konstigt att en massa människor i SAIK:s organisation var vandrande vålnader i går eftermiddag.
Inte för att jag vet hur man gör matematiskt – men riktigt bra tryck i turneringen skulle det bli om finalen avgjordes sent lördag kväll vid 21-snåret istället för en seg söndag eftermiddag som nu.
Smack, smack, verkligen dygnet runt – och stor final.
Så får det bli nästa år. Eller hur?

Mer läsning

Annons