Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SAIK i semifinal - jo, det är faktiskt en succé

Egentligen låter det ju helt skruvat att hylla Sandvikens AIK för att klubben lyckats ta sig till SM-semifinal för 15:e gången i rad.
Det är ju något självklart.

Annons

SAIK spelar ju alltid semifinaler i mars, och ibland finaler också. Fast det här är annorlunda. Marcus ”Vem-sjutton-är-det” Wedins 5–4 mål på övertid mot Hammarby skickade Nya SAIK till framtiden redan i går kväll.
Fyra i elitserien, seger mot bandyslutspelets svar på Timrå, Hammarby var laget inget ville möta – SAIK:s mellansäsong är faktiskt redan en succé.
Det här var säsongen när SAIK skulle ta steget tillbaka, leta bland bandybäbisarna på skolgårdarna och sitta och be medan rymdskeppet Göransson Arena landade i trakterna av Jernvallen. En rad spelare slutade; Stefan ”Pumpen” Andersson flyttade till Lund (!) och Patrik Nilsson till ryska Kazan. Andra var trötta och slitna, en del hade lagt av – som Patrik Södergren.
In skickades pojkvaskrar som Simon Jansson, Ted Haraldsson, Kalle Mårtensson och några till.
Inför premiärmatchen mot Västerås SK fick man inte ens ihop fullt lag, utan fick ringa in en kille som hette Marcus Wedin.
I går blev han matchhjälte. I går knockade SAIK Hammarby ytterligare en gång och gick vidare till SM-semifinal.
Och allt alltså ett år för tidigt. Minst.
Är det här en mellansäsong, så hoppas jag SAIK får fler svackor i fortsättningen.
Spana förresten in sviten av semifinaler härintill. Den visar att stålet alltid glöder i vårsolen. Det finns lag som har vunnit mer, Västerås och Edsbyn – men inget annat kan visa upp den här sviten. När SAIK säsongen 1993–94 åkte ur i kvartsfinal, så hade man de sex föregående åren spelat minst semifinal.
Just 1993–94 plockade man förresten in en junior som hette Magnus Muhrén.
Han är kvar än. Han är också så bra så det är svårt att fatta. Vid 34 års ålder vann han skytteligan och poängligan, och gjorde tre mål på Zinken i söndags och två nya i går.
Och ändå var det en ung Muhrén som gick runt i omklädningsrummet efter segern, och som längtade till matcherna mot Västerås SK och även till nästa säsong.
Göransson Arena, ett nytt ungt intressant SAIK – och en evig Muhrén. Vilken underbar framtid.
Tokmatchen från i söndags (10–4) följdes nu av en duell mellan två oerhört koncentrerade lag. 1–1 i paus visade att det handlade om att stänga igen.
Sedan David Pizzoni Elfving, med säsonger i SAIK, smackat upp ett slagskott i nättaket på hörna, såg matchen ut att gå till förlängning. Men SAIK virvlade till i ytterligare en offensiv, och Daniel Mossberg var naturligtvis inblandad.
Han var inblandad i allt förresten. Han är i högsta grad inblandad i att SAIK gått till semifinal. Mossberg fick sparken från ryska Zorkij, SAIK lyckades skaka fram en närmast personlig sponsor till Mossberg – och vips hade man en livs levande världsstjärna tillbaka på Hyttgatan. SAIK hade gjort det bra utan Mossberg. Med Mossberg blev det semifinal, och en rätt högst öppen sådan. VSK vann på Jernvallen i höstas, SAIK i den avslutande matchen i ABB Arena.
VSK är favorit till att nå Studenternas och få möta monstret Edsbyn. Nyckelmatchen spelas på Jernvallen på söndag, precis som Brynäs har sin mot Färjestad i Läkerolen i morgon.
Jag har inget emot att Marcus Wedin blev matchhjälte. Men det hade faktiskt varit riktigt roligt om Mikko Aarnis 4–3 hade avgjort matchen.
Jag tycker verkligen det.

Mer läsning

Annons