Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SAIK, slutspel, semifinal... Studenternas?

Vissa ord som varit S-märkta förut har jag haft lite svårt att ta för självklara den här säsongen.
Slutspel – jo förresten.
Semifinal – jo, att nå dit var starkt.
Studenternas...jo, spelplatsen för SM-finalen måste faktiskt få nämnas i samma mening som Sandvikens AIK numera.

Annons

SAIK gömde en perfekt match i snöfall, när man slog Västerås SK i den första semifinalen. 4–1 gav 1–0 i matcher, och att vinna den första matchen innebär en hel del. Fråga Brynäs, som varken vann nr 1 eller 2 i hockeyn.
SAIK har nu två matcher i Västerås väldiga hall, där det går in 8 000 men inte speciellt många trängs tydligen, framför sig.
Lyckas SAIK stjäla en av VSK:s hemmamatchfavörer, så kommer man hem till Jernvallen på söndag och spelar den sista stora matchen på den arenan.
SAIK kan då spela sig till SM-final genom att stänga sin egen hemmaarena för gott inför flytten några hundra meter in i Göransson Arena.
(...och jo, jag vet – det k-a-n ha varit den sista matchen på Jernvallen redan i går. För SAIK k-a-n ju vinna två raka i Västerås – men vi behöver väl inte börja tro på tomtar och troll redan efter en semifinalseger)

Det här är en utveckling som i alla fall inte jag hade trott.
Jag tror den slagstyrka som SAIK byggt upp i slutfasen av elitserien och genom 2–0-knocken av Hammarby nästan överraskar även ledningen och spelarna i laget.
Det är en sak att tro att man kan göra något – det är en annan att upptäcka att man verkligen har kapacitet.
1–0 i matcher mot VSK gör att såna som jag kan börja surra om Studenternas, men samtalsämnet är tabubelagt i omklädningsrummet.
Öppningssegern med 4–1 visade vad SAIK kan göra med VSK när man har en perfekt dag, och den kräver detaljer som ett eller två ledningsmål, ett fläckfritt försvarsspel och en målvakt som inte bara räddar allt utom en straff utan också hittar en flygande finne med en målgivande passning.

Ledningsmålet kom efter ett utkast från Joel Othén till Mikko Aarni, och denne trevlige man som jag förföljt med mer eller mindre befogade elakheter i flera år, virvlade iväg och inte ens Daniel Kjörling hann med på dragningen.
1–0 alltså efter åtta minuter med ett lysande mål av spelaren som har Tornio PV som moderklubb, och därmed har rätt mycket känslor för gränslaget Haparanda Torneå som gick upp i elitserien i går.
Sedan dunkade Muhrén, han firade med att mumsa en semla i omklädningsrummet efteråt för att han är faktiskt Magnus Muhrén, in en straff i 18:e minuten. VSK fick sitt enda mål på straff strax efter – men SAIK verkade ha kontroll även på snön som föll och bevakade matchen via 3–1 (Mohléns tennismål) och Stefan Söderholms 4–1-punkt.

Vägen till Studenternas är dock inte spikrak, utan den är svettig och skadedrabbad. Aarnio fick kliva av matchen med en ljumskskada, och toppforwardskollegan Daniel Mossberg såg sista halvtimmen av matchen på teven i omklädningsrummet med han funderade över sin bandagerade lårkaka.
Båda behövs naturligtvis på tisdag. Och på torsdag. Och söndag. Och kanske tisdag igen. Och på Studenternas om så är.

VSK såg lite vilset ut i går, och det ska man inte tro kommer att upprepa sig. I ABB Arena är det dock dokumenterat snöfritt, däremot har hallen ett rykte om sig att vara bandyns Scandinavium – alltså ovanligt varm och jobbig att spela i.

Edsbyn har redan tagit plats i ett av omklädningsrummen på Uppsalas huvudarena. 4–3 i lördags i den första kvartsfinalen mot Sirius innebär att Edsbyn bara ska åka hem och fixa lite med finalkostymerna, vinna två matcher i sin lilla hall – och åka tillbaka till Uppsala och börja polera guldhjälmarna.

Mer läsning

Annons