Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han kom, han sågs, han segrade

/

Marschen gjorde mig glad.
Matchen gjorde mig fundersam.
För Bollnäs var bäst, näst bäst var SAIK:s specialdesignade matchtröjor, medan laget SAIK var femma eller sexa nånstans...eller sjua kanske.

Annons

Först ett annat av eftermiddagens teman:

Han kom, han sågs, han segrade.

Jag skriver om Daniel Berlin, den tidigare SAIK-hjälten – en mycket, mycket, stor sådan – som ledde sitt Bollnäs i ett imponerande spel och till en ännu mer imponerande seger med 5–4.

Det gick nåt rykte före matchen om att SAIK-supportrar hade tänkt hänga upp en banderoll med något nedsättande om denne Berlin. Jag hoppas det bara var ett rykte, och o-m inte – så var det bra att man besinnade sig. Berlin är för bra och för stor i SAIK-historien för att behandlas på annat sätt än med respekt.

På isen var han som vanligt – mäktig. Han och Per Hellmyrs fortsatte på den taktik som tränaren Jocke Forslund lagt upp för säsongen och som innebär att Bollnäs ska ha bollen, äga bollen – och därmed äga matcherna.

För så gjorde man på Göranssons perfekt is, där bara hemmaspelarna såg ut som de åkt vilse i stormen Egons yra.

Visserligen pangade Patrik Nilsson in 1–0 efter bara en minut sedan just Daniel Berlin tappat bollen på fel ställe på isen.

Men det betydde inget för SAIK, möjligen en känsla att allt skulle gå av sig självt. Och för Bollnäs heller inget – Berlin brakade i gång ändå.

Den första halvleken var en propagandaseger för Bollnäs, en ledning med 4–2 (Nilsson hann med ett mål i sista sekunden) – och en mycket förbryllade hemmapublik på 3 256 åskådare i den fria entréns anda.

Bollnäs briljerade nämligen med exakt det som SAIK brukar vara bäst på; att hålla i bollen, att låta bollen gå mellan de egna spelarna – och sedan snabbt, smart avancera i banan och komma till avslut.

Att det bara stod 2–4 i paus är en applåd till hemmamålvakten Martin Falk.

I den andra halvleken ändrade SAIK tonläget, främst tycker jag det var Daniel Mossberg som rustade upp och med skridskoåkning och passningar berättade hur det skulle gå till. Men Bollnäs hann med ytterligare ett hörnmål tidigt, och det blev avgörande. SAIK kom upp till 4–5 – men var egentligen aldrig i närheten av en kvittering.

SAIK är kvar i den formsvacka som inleddes i och med den första förlusten för säsongen borta mot Vänersborg, och som tyngs ned även av 6–10 mot VSK på annandagen och nu detta.

Tränarna Stefan Söderholm och Anders Jakobsson har dock fortfarande en serieledning som skyddsnät i arbetet med att hitta spelet igen.

Det går dock inte att gnälla och gnöla allt för mycket över förlusten, när den kom i en match med en manifestation för Bissen Brainwalk.

Det finns alldeles för mycket värme i den, och de som samlades före matchen och gick en promenad och skänkte pengar till hjärnforskningen. Den som kan ge många livet tillbaka.

Det finns alldeles för mycket att lära om hur idrotten, även elitidrotten, kan betala tillbaka.

Så även om SAIK förlorade på isen vann man en match ändå.

Och det är just det här som Bissen Brainwalk också handlar om.

Att aldrig ge upp. Att komma tillbaka.

Mer läsning

Annons