Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barnkonventionen måste lyftas fram i trafikundervisningen

Annons

Tusentals barn i Sverige drabbas varje år av trafikolyckor. Även om många barn inte själva skadas fysiskt vid alla krascher så drabbas de av att syskon, föräldrar och närstående har skadats. Vi måste därför se på barnen och deras utsatthet på ett nytt sätt i det nationella trafiksäkerhetsarbetet. Arbetet med barnkonventionen i skolorna måste stärkas. Ett sätt kan vara att ta vara på barnens egna erfarenheter i trafikundervisningen. Den nya läroplanen som börjar gäller i sommar får inte hindra en sådan ambition. Det skriver Jörgen Lundälv, docent i trafikmedicin vid Umeå universitet i denna debattartikel.

Barns utsatthet och barnskador i trafiken är ett välkänt folkhälsoproblem. I en rapport från Världshälsoorganisationen WHO som utkom för något år sedan konstaterades att över 1000 barn och unga under 25 år dödas i trafiken – varje dag. Sedan år 2006 har 11 barn dödats i vägtrafiken i Sverige. 123 barn har skadats svårt och ett antal barn ådragit sig lindriga personskador i samband med trafikolyckor. Det är facit de senaste fem åren från den officiella trafikskadestatistiken i Sverige. Vad säger oss 11 begravningar och hundratals sjukhus- och rehabiliteringsvistelser för barn under senare år? Det är för enkelt att säga att antalet trafikdödade och skadade i vägtrafiken minskar. För barn drabbas (precis som alla andra) när ett syskon, förälder eller annan närstående person skadats eller omkommit i en trafikolycka. Vi säger att nollvisionen är framgångsrik och antalet dödsfall och svåra personskador stadigt minskar i samhället. Och det är ju bra. Men ändå ser vi dessa dystra siffror. Någon kan också säga att Sverige som nation ligger mycket bra till statistiskt betraktat. Men resultatet och konsekvenserna för barnens situation i samhället kvarstår.

I en ny rapport (Stöd till skolans arbete med trafik, 2010) har flera myndigheter (Trafikverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Skolverket, Polisen och NTF) tillsammans bildat en grupp för att stödja skolan i att utveckla arbetet med trafikfrågor med betoning på lärande och en hållbar utveckling. En av utgångspunkterna i ett sådant arbete måste vara barnkonventionen. Barn som skolelever kan vara med och påverka trafiksäkerheten och tryggheten lokalt. Detta förändringsarbete måste stimuleras mer ute på skolorna samtidigt som andra samverkanspartners som exempelvis polisen måste bli mer synlig ute i skolorna.

Nu i sommar (1 juli 2011) börjar också den nya läroplanen att gälla för grundskola, förskoleklass och fritidshem. Då blir det särskilt tydligt att varje rektor har som ansvar att se till att barn ska ges undervisning i ämnet trafik. Detta blir ett utomordentligt bra tillfälle för skolan att arbeta mer förebyggande med barnsäkerhetsarbete än tidigare. I skolan finns också de barn som tidigare skadats i trafiken, har ett drabbat syskon eller förälder från en trafikolycka. Deras erfarenheter är viktiga att lyssna till och framför allt lära sig någonting av. Om lärarpersonal tar vara på barnens erfarenheter och tankar om säkerhet och trygghet finns det goda möjligheter för att barn får ökade kunskaper om trafiksäkerhet. Barnperspektivet kommer därför att förstärkas på ett positivt sätt.

JÖRGEN LUNDÄLV
Docent i trafikmedicin, enheten för kirurgi, Umeå universitet och universitetslektor i socialt arbete, Göteborgs universitet
 

Mer läsning

Annons