Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bättre skelögd än Karl Marx?

Annons

Gunilla de Maré, en av de få allianspolitiker jag högaktar (det finns några till på lokal nivå, i regeringen ingen), anklagar mig (22 juli) för att vara enögd. OK att jag skelar med mitt högra öga, men i så fall tittar hon snett med sitt vänstra – eller om det är tvärt om. de Marés nackhål reser sig när jag citerar Karl Max, mindre tror jag av citatet än av namnet. Likt en Pavlovsk hund reagerar hon på signalen ”Marx”, som hos henne genast framkallar hemska tankar på kommunism och Stalinvälde.

Hon borde vänja sig av med dessa ryggmärgsreaktioner och se verkligheten lite som den faktiskt är. de Maré undrar vem som ska tolka satserna i Marx-citatet; tja, just nu är det hennes egen regering som innehar tolkningsföreträdet och tillämpar detta på sitt eget vis.

Den har bestämt att ”Av var och en efter förmåga” innebär att vi alla inte bara ska göra vad vi faktiskt klarar av utan mera: Den egentligen sjuke ska arbeta (arbetsförmedlingens läkare omtolkar, utan att träffa patienten, de läkarintyg som den sjuke kan uppvisa) trots att hon egentligen inte orkar och den som inte hittar ett arbete i närområdet ska bryta upp från hem, familj och vänner och flytta långt bort, ja ända till Norge enligt ett nyligen avkunnat beslut.

Den andra delen av sentensen, ”åt var och en efter behov”, tolkar regeringen också på sitt speciella vis: Sjukpenning och arbetslöshetsersättning har minskat på ett sätt som innebär ett ofta outhärdligt liv för många lågavlönade och ensamstående föräldrar, pensionärerna tvingas betala högre skatt än de som arbetar samtidigt som skattelättnaderna för höginkomsttagarna vida överstiger de få hundralappar som tillkommer de lågavlönade.

Den nya fastighetsskatten gynnar i högsta grad de som bor i mångmiljonvillorna i Danderyd och andra rikemanssamhällen samtidigt som villaboende i Sveriges stora inland missgynnas, möjligheterna att ”komma igen” minskar i takt med de minskade anslagen till folkbildning, komvux och högskola ... osv. de Maré må förfasas över min enögdhet, jag gör inte detsamma över hennes skelande, för vad annat kan man vänta sig av en alliansanhängare. Däremot är jag förvånad över att just hon, som annars är en förnuftig politiker, reagerar så Pavlovskt instinktivt på en så allmänt omfattad sentens som Karl Max: ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Det ligger inte mer kommunism i den än i Jesus ord: ”Gör mot andra vad du vill att de ska göra mot dig” eller i Immanuel Kants: ”Behandla aldrig andra människor som medel, utan alltid som mål i sig själva”.

Det är etik det handlar om de Maré, om hur överheten ska behandla undersåtarna för att handla moraliskt rätt, riktigt och rättvist.

Mer läsning

Annons