Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bedrövligt att vi slänger så mycket mat

Det finns tre sorters människor när det gäller matrester. Det finns Spara, Slänga och Mittemellan. Jag är en Mittemellan.

Annons

Jag slänger aldrig mat direkt, utan sparar det i en burk i kylen. Det känns bättre att spara resterna för att eventuellt äta upp dem. Men visst händer det att burken står kvar tills det blir alldeles kletigt, ludet eller i värsta fall ett tunt grönt lager ovanpå.


Nu tycker väl jag att min familj är rätt bra på att äta upp rester. Det blir som regel matlådor till lunch dagen efter. Är det storkok blir det dessutom lådor till frysen. Tyvärr funkar det inte alltid med barnen. Av någon outgrundlig anledning vill min drygt 1-åriga dotter sällan äta gårdagens mat, hur poppis den än var kvällen innan. Men en slatt chili con carne från frysen med lite nykokt ris går däremot bra.


Tycker att det känns bedrövligt att vi slänger så mycket mat. Var fjärde matkasse slängs, skrev Svenska Dagbladet i en artikel tidigare i höst. Fatta att du går och storhandlar, kanske för tusen spänn, och så skulle du på väg till bilen slänga en av matkassarna i en soptunna på vägen. Absurt! Eller hur? Så skulle ju ingen vettig människa göra. Men indirekt gör vi det. När vi förvarar mat på fel sätt så att den blir dålig, inte tar vara på matrester eller bara utgår ifrån att mjölken är dålig om bäst före-datumet har passerat.
Hämtmaten och snabbmaten bidrar också till sopberget. För ingen restaurang vill ju verka snål, så därför tar de 70 kronor för lunchen och ger oss rejäla portioner i stället för att hålla igen på både pris och portion. Många äter ju snabbmat och färdigmat på jobbet och då finns det ju kanske begränsade möjligheter att spara resterna.

Fast är man dessutom fattig eller snål – eller kanske mer ekonomiskt lagd som jag skulle föredra att kalla mig – kan man ibland dela upp maten på två dagar. Lägger man till en macka och en frukt så klarar man sig.


Usch, nu blev jag ännu präktigare. Skönt att matserien börjar gå mot sitt slut, för nu går det knappt att luncha på jobbet längre utan att kollegerna känner sig tvungna att kommentera sin mat inför mig, oavsett om det är fryst Billypizza eller hemlagat.


Har du åsikter om maten eller det jag har skrivit? Har vi missat något? Ring eller mejla till mig eller redaktionen.