Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bergman var en bifigur i Lannbys liv

Ingmar Bergman är en förbannelse. Karln är död men dyker upp överallt.

Annons

Jag tänkte berätta om den svenska spionen Karin Lannby som också var filmskådespelare.

Det har nyligen kommit en bok om henne.

Tro det eller ej, men titeln är ”Ingmar Bergmans Mata Hari”.

Och visst, det låter ju det.

Karin Lannby hade ett förhållande med Ingmar Bergman. Dom bodde ihop i en sunkig etta på Stockholms Söder. Madrasser direkt på golvet, rödvin och diskussioner hela nätterna.

Men Ingmar hade alltså noll koll.

Han fattade aldrig att han var älskare till en äventyrerska. Medan Bergman fortfarande var en blyg student hade Karin Lannby varit nära att bli avrättad under spanska inbördeskriget.

Hon hade varit aktiv i kommunistpartiet sedan tonåren. Hon hade bekämpade fascismen och nazismen i Europa.

Hon hade suttit inspärrad på mentalsjukhus och rymt.

Hon hade hunnit debutera som poet och rökt tusentals cigarretter.

Hon hade deltagit i en internationell författarkongress och minglat med världens med berömda litterära förgrundsgestalter.

Vid mötet med Bergman 1940 var Karin Lannby skådespelare men också Försvarsstabens flitigaste spion under kodnamnet Annette.

Detta i ett Stockholm som under krigsåren kunde liknas vid ett Nordens Casablanca där flyktingar, diplomater och affärsmän bevakade varandra i sällskapslivets virvlar.

Hennes liv är som en film.

Men det var förstås inget projekt som inspirerade Bergman. Han var förmodligen alldeles för upptagen med sig själv för att upptäcka den hemliga agenten han hade i sängen.

Man undrar om han ens visste att Karin Lannby några år tidigare blivit uppsökt i Stockholm av ingen mindre än den store filmskaparen Luis Buñuel – med budskapet att hon behövdes för ett uppdrag att infiltrera fascistiska nätverk i södra Frankrike. Buñuel och Lannby reste tillsammans till Paris. Han var starkt attraherad av den vackra, karismatiska och intelligenta svenska revolutionären men undertryckte sitt begär, av ”pliktkänsla”.

Ingmar Bergman nämner Karin Lannby (”en sfinx, en gåta”) i sin självbiografiska roman ”Laterna magica”. En rollgestalt i en av hans filmer är baserad på henne. Han skriver att hon fungerade som en blåslampa på hans kreativitet.

Men man kan nog lugnt säga att Bergman var en bifigur i Karin Lannbys liv.

Efter kriget reste hon till Italien, begav sig upp i bergen och träffade banditledaren Salvatore Guiliano, en efterspanad fredlös Robin Hood. Han dyker upp framför henne på stigen. Siktar med maskingeväret. Karin tas till fånga men trakteras med vin och ost och en sällsam historia som senare blir sensationella artiklar i internationell veckopress.

Vid ett senare tillfälle grips Karin Lannby av karabinjärer och sätts en månad i häkte i Palermo.

Det finns mer att berätta. Hon blev 91 år. Läs gärna Anders Thunbergs spännande bok (Natur & Kulturs förlag) som också är viktig 1900-talshistoria.

Så nu borde väl Karin Lannbys eget liv bli film i alla fall? Banditledaren Salvatore Guiliano kom i bioversion redan 1962, spionen Jane Horney blev tv-serie och åtskilliga berömdheter i Karins konstnärskretsar har porträtterats.

Å andra sidan. De bästa filmerna handlar oftast om alldeles vanliga människor.

Mer läsning

Annons