Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bidöd ökande problem

Bakom huset i Valbo har Per-Enar Hammarstrand ett tjugotal bikupor. Men det är svåra tider för biodlare. I vintras dog 20 av hans 24 samhällen.

– Kupan är kvar, maten är kvar, men det finns inte ett bi, säger han.

Vintern är en svår tid för bina. Sedan 1920-talet har det rapporterats om hur den svenska vintern har tagit död på bisamhällen. Men förlusterna har blivit större det senaste decenniet, och vintern 2012–2013 dog 23 procent av alla bisamhällen i Sverige.

För biodlaren Per-Enar Hammarstrand i Valbo var det värre än så, 20 av hans 24 samhällen kollapsade.

– Tänk dig att det skulle ha hänt en bonde som hade 24 kor och 20 av dem dog. En naturlig vinterdöd för bin är kanske fem procent, men nu har vi kommit så långt att biodlare inte klagar om det är 25 procent, säger han.

Det som pekas ut som den största orsaken till bidöden i Sverige är varroakvalster. En parasit som lever på honungsbin.

– Den viktigaste orsaken till vinterförluster är följdsjukdomar, virusinfektioner, som det här kvalstret fungerar som vektor för. Men sen är åren väldigt olika, säger Ingemar Fries, professor i biodling på ekologiska institutionen på SLU i Uppsala.

Varför det varierar mellan olika år är inte klarlagt, och andra faktorer än kvalstret kan spela in. Nyligen införde EU ett treårigt stopp för användandet av tre olika bekämpningsmedel av typen neonikotinoider.

Ingemar Fries menar dock att det behövs mer forskning innan vi vet vilken påverkan bekämpningsmedlet faktiskt har. Att förlusterna var stora den gångna vintern tror han kan bero på svält.

– Det var ganska varmt ett tag i mars i Mellansverige i alla fall, och då har många samhällen satt igång och sätta yngel. Då ökar kravet på värmehållning och då går det åt mycket mer foder och har de inte tillräckligt med foder svälter de ihjäl.

En annan bidragande orsak som har lyfts fram är pollenbrist på grund av jordbrukets monokulturer.

I USA och Kanada, där bidöden varit mer omfattande, bidrar antagligen även stress som uppkommer när bina körs på lastbil mellan olika odlingar där de används för pollinering.

Per–Enar Hammarstrand har ersatt de samhällen som försvann i vintras, och har ett tjugotal kupor i dag. Han lyfter vant på locket till en av dem, och varnar oss för att bina kan vara lite vresiga på grund av regnet.

Han fick sin första bikupa som 60-årspresent. I dag är han 76, och de kollapsade bisamhällena har inte dämpat hans entusiasm.

– Det finns ingen gräns för hur mycket du kan lära dig om bin, säger han.