Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bilspelens Rolls Royce

/
  • Fem års väntan är över. Nu rullar bilspelens Rolls Royce,

Fem års väntan är över. Nu är världens mest hajpade racingspel någonsin – ”Gran Turismo 5” – äntligen här.

Annons

Det var på Sonys presskonferens på E3-mässan i Los Angeles 2005 som Polyphony Digital-bossen Kazuni Yamauchi presenterade nyheten om ”den mest ambitiösa delen” i GT-serien någonsin.

Utan tvekan var det också det mest ambitiösa projektet i bilspelens historia.

Han visade bilder ur det påbörjade spelet som fick den församlade spelpressen att bli tårögda medan konkurrenterna nervöst började bita på naglarna.

Sedan åkte han tillbaka till studion och låste in sig med sina spelutvecklare.

Och racingfantaster världen över började vänta.

Två nyckelord för Kazuni Yamauchs vision är passion och perfektion. Där finns förklaringen till att världen fått vänta närmare sex år på ”Gran Turismo 5” och att konkurrerande racingserier som ”Forza Motorsport” och ”Project Gotham Racing” gavs chansen köra ikapp och kanske också förbi?

Nu står ”Gran Turismo 5” äntligen i butikernas spelhyllor – och det infriar de flesta av de extremt höga förväntningarna.

Man kan inte spegla sig i lacken på de över 1000 bilmodeller som går att ”låsa upp” i spelet men det känns som det vore möjligt. Snyggare bilspel har världen aldrig sett.

Redan i introt – där vi följer en racingbil under tillverkning på ett löpande band – börjar det vattnas i munnen.

På banan – förlåt, på någon av de närmare 60 banor som finns – är spelet lika suveränt.

Hur realistiskt det är kan diskuteras. Man talar ibland om en speciell ”Gran Turismo-realism”, att GT-spelen inte är helt verklighetstrogna men att de känns så.

Varje bil har sin egen fysik, sina egna köregenskaper. Det känns – liksom gupp och ojämnheter på banorna. Körkänsla. Ett av ett racingspels viktigaste ingredienser.

I ”GT5” kan du liksom i föregångarna samla på bilar genom att ständigt ”låsa upp” nya bilmodeller att ställa i ditt garage. Helt klart beroendeframkallande.

Menysystemet? Nja. Här föreligger nog en kulturkrock. Japanska spel skapas efter en lite annorlunda logik än i ”våra”, det är lite krångligt att orientera sig.

Online-optionen är bra även om servrarna krånglat under trycket från världens alla GT-fans de första dagarna efter releasen.

En del kunde Kazuni Yamauch och co ha offrat på vägen för att få ut spelet snabbare. Gokart-läget och ett helt onödigt folkabuss-läge till exempel. Liksom läget där du inte kör själv…

Men det är skönhetsfläckar i ett annars glänsande spel.

Björn Brånfelt

Mer läsning

Annons