Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Birgit och Seppo stoppade fäbodens förfall

/
  • Birgit Karvonen öppnar fönsterluckan till
  • Huvudbyggnad i dag är i stället den här fäbodladan. Den har stått som värd för midsommarfiranden i 30 år.
  • Bild på ladan från 1979 innan rustningen började.
  • 1856 planterade Birgit Karvonens mammas farfar Erik Larsson två askar på gården. De har växt sig ståtliga sedan dess.
  • Inuti ladan.
  • Birgit Karvonen serverar Barbro Eriksson en kopp riktigt varmt kokkaffe.
  • Hela gänget som var på Kalvs fäbodar när AB kom dit. Birgit Karvonen, Leif Sjöström, Seppo Karvonen, Lennart Risberg och Barbro Eriksson.
  • Birgit och Seppo Karvonen på ängarna där kossorna betade en gång för länge sedan.


Först ut var Brännsågen. När det var dags igen fastnade pilen mitt i skogen mellan Högbo och Järbo – på Kalvs fäbodar.
Birgit och Seppo Karvonen bjöd in Arbetarbladet till deras sommarställe, som de räddade från att förfalla under början av 80-talet.

Annons

Det ska villigt erkännas att Arbetarbladets utsända åker vilse både en och två gånger på de gropiga grusvägarna ute i skogen mellan Högbo och Järbo.

När vi väl är nära står sedan en porlande bäck och en träbro som sett sina bästa dagar mellan oss och slutmålet. Håller den för bilen? Vi bestämmer oss för att den inte gör det och ringer och ber om skjuts sista biten.

– Jag sa ju att ni skulle ta vägen från Järbo. Efter bron är det dessutom alldeles för stora stenar för en liten Toyota, suckar Birgit Karvonen.

Kalvs fäbodar är ett välbevarat exemplar från en svunnen tid på 1800-talet – innan jordbrukets modernisering, då kossorna togs ut till fäbodvallar för att beta när det odlades på marken nära bondgårdarna. Järbotrakten kryllar av fäbodar, Kalv var långt ifrån den största när det begav sig. Fyra av ursprungligen sju lador står kvar.

Att Kalvs fäbodar inte är slukade av skogen är Birgit och Seppo Karvonens förtjänst. Kalv har gått i arv från Birgits sida av släkten. Hon minns cykelturerna hon gjorde som barn ut till fäbodarna och i ladan finns en dagbok där hennes mamma Anna Maria gjort anteckningar – bland annat med detaljerade beskrivningar av kor hon mindes från sin barndom.

Huvudbyggnaden och ladorna var förfallna när de båda bestämde sig för att göra något åt det under början av 80-talet. 1980 började de rusta, 1982 fick de upp taket. Sedan dess har Kalvs fäbodar huserat midsommarfiranden för nära och kära i 30 år.

– Vi brukade vara över 30 personer här på midsommar, det har varit mat i överflöd, nubbe och midsommarstänger, allt det vanliga, berättar Birgit Karvonen.

Midsommar är ett specialfall, andra dagar har Kalvs fäbodar en helt annan kvalitet:

– Det är så rofyllt här, ett lugn, konstaterar Birgit Karvonen.

Vännen Barbro Eriksson, som tittar förbi efter att ha läst att Arbetarbladet skulle komma, sätter fingret på två saker – Kalvs charm och ett framtida beslut – med en kommentar:

– Det är synd att man blir äldre så att man inte orkar, så tänker jag när jag hör regnet smattra på taket, säger hon.

– Vi har börjat fundera på om vi ska sälja, det blir svårare och svårare med åldern att hålla stället i skick och barnen har fullt upp med sina egna ställen, berättar Seppo Karvonen.