Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björklund fuskar, Zlatan gör mål

Annons

Jan Björklund får kritik från lärarfacken; ministern hade blandat ihop några tabeller och missuppfattat, eller inte begripit, några statistiska tabeller. Han läste ut dåliga betyg för den svenska skolan och sämst i hela världen, eller om det var Europa, eller EU, i ordning och reda.

Därför krafttag mot ”flummet”, och betyg redan i koltåldern. Det skulle få skolbarnen att lägga manken till och, om några årtionden, nå samma studieresultat som de finländska.

I höst ställs därför de minsta upp på led, från vänster A-barn med goda vitsord, längst till höger de redan utsorterade. De gråter och föräldrarna rodnar. Men drill och disciplin är inlärningens ABC, säger ministern, som minns sina dagar i fält och tält. Där skapades personligheter.

Att det mesta i statistiken var fel, och att Björklund inte hade klart för sig vad som gällde förvånar inte den som lyssnade på Ekots lördagsintervju för några månader sedan; Björklund hade tydliga svårigheter att hålla två tankegångar gående samtidigt. Osorterad, rörig, nådde aldrig ända fram. Ofta helt obegriplig. Någon studiebegåvning kunde inte ens anas.

Att Björklunds skola så okritiskt görs till högerns utbildningsideal förvånar ändå; ser ingen där skavankerna i hans teoretiska och pedagogiska korthus? Heller så duger den nedrustade kommunala skolan åt tjänsteklassernas barn, de egna sätts i bolagiserade friskolor.

Lärarfacken, som drömmer om högre status och löner, har mest harklat sig och tittat bort när Björklund orerat. Men nu, när hans fuskande och trixande avslöjats, reser de sig lite. De kunde ju faktiskt kräva att ministern lär sig sina läxor.

Och Finland? Inga invandrarbarn i skolorna, med alla svårigheter som naturligt faller på de språkligt, socialt och kulturellt handikappade, ger höga betyg. Det vet Björklund.

Barack Obama for president! Gärna för mig. Men en ny Kennedy? Han som försökte invadera Kuba och startade ett blodigt storkrig i Sydostasien? Och körde fast i inrikespolitiken.

”USA är ett u-land, med usla bostäder, 47 miljoner fattiga (som får skylla sig själva) utan sjukförsäkring och medelklassen ges, i bästa fall, två veckors semester. Amerikanska bilar är dåliga skämt, hela bilindustrin kollapsar snart. Den amerikanska livsstilen bygger på stöld av råvaror och imperialistiska krig”. Jag lyssnar av en resenär, med internationella erfarenheter.

Kan Obama ge världen ett anständigare USA? Kanske, men gardera med McCain.

Från klippornas, bergens och de svindlande vägarna i Ligurien till Toscanas turistiska landskap; en resa mot nostalgiska mål. Några år bort den senaste semestern i Castiglione, då och tidigare en lite rosig idyll utan allt för mycket anpassning till den europeiska massturismen.

Nu byggs nya komplex på de vackra kullarna, gamla restauranger och pizzerior fylls med nytt innehåll, med dragning åt det mondäna. Vackra människor i eleganta och delvis historiska miljöer; italienarna väljer noga sina resmål. Vi andra, tyskar, holländare, svenskar anpassar oss.

Men vi klarar inte det anorektiska, hemvävda kortbyxor bryter av, t-tröjorna stramar. Vi ser inte ut som dom.

På arbetarnas pizzeria är vi mer som alla andra; en hygglig måltid utan teoretisk luft, bara vällagad mat. På vägen hem, i den tidiga natten, ser vi p-vakter ivrigt jagande syndare. En aning hemlängtan då.

Jag läser, när jag äntligen kan koppla upp mig (i vår liguriska lägenhet råder total internetskugga) att Anéa Elfving önskar sig fler cyklande Gävlebor, gärna på väg till jobbet. Det skulle göra oss alla gott. Bara ett fel där; många ställer redan i dag bilen på norr eller söder för att få en lagom promenad morgon och kväll. Det stärker både ben och sinnen.

Men i uppfostrande, kanske uppmuntrande syfte tänker hon avskaffa 640 fria p-platser; om det kostar att ta bilen ställs den hemma. Universella ekonomiska styrmedel, i det lilla.

I Castiglione ständig trafikinfarkt, i Gävle mest luft i argumenten.

Jag ser Zlatan mot Roma, det är kanske cupfinal? En bra match, för att vara italiensk. När Zlatan försöker filma till sig en straff hånskrattar italienarna, och applåderar när han får en varning; repriserna visar att han slänger sig, oberörd av motståndarna.

Men han är bättre än någonsin. I straffläggningen sätter han sin, utan pardon. Inter vinner och tv:s kameror koncentrerar sig på vår man. Han är störst, större än den tragiske Totti, hans missade straff avgjorde.

En utflykt till Parma, men inga spår av Tomas Brolin. Vi letar efter en pizzeria men finner bara IKEA, överallt. Två stånd utanför arkeologiska museet, på gräset framför väldiga skyltar. Jag ser, med en darrning, Leksandsbröd i utställningsköket.

Hela vår lägenhet består av IKEA; varenda sak är småländsk. Allt. Också gasspisen, jag visste inte att det fanns gasspisar från Småland.

En öl och en espresso på kafé Sunflower i La Specia. Flickorna i baren ställer fram bröd med torkad skinka, pizzabitar, nötter och chips. Det ingår, säger de. Tre euro, tack. Chockad ber jag att få ta en bild.

 

Mer läsning

Annons