Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blondiner, böcker och spöken

/

Förra hösten var biblioteket i Storvik nerläggningshotat, men tack vare protester från Storviksborna och tolvåriga Hanna Svedvalls namninsamling fick de stanna kvar, även om det blev lite mindre. Idag har de nyrustade lokaler i det gamla tingshuset, och två hårt arbetande blondiner bakom disken, som tar död på myten om att bibliotekarier är stränga och bär glasögon och knut i håret.

Annons

Vi tog tåget till Storvik, och har pratat med Camilla Hedberg och Heidi Valkama om bibliotekarieyrket, som kanske för många uppfattas som tråkigt. Är det verkligen så?

Hur ser en vanlig dag ut på biblioteket?
-En typiskt morgon kommer man hit ungefär en timme innan öppning, och då larmar vi av och låser upp. Sedan sätter vi på datorerna, och hämtar in böckerna som lämnats in sedan igår, som vi sätter in i hyllorna igen.
Ofta är det folk som står utanför och väntar redan en halvtimme innan vi öppnar.

Resten av dagen består av samtal med besökare, och eventuella skolklasser och sagostunder för de minsta. Det finns alltid någonting att göra. Dagarna är ungefär fem, sex timmar långa, och det kommer ungefär 25-30 besökare varje dag, och vi upplever att måndagar är de mest hektiska.

Vad är det för utbildning?
-Själva bibliotekarieutbildningen är två år, men för att söka in till utbildningen måste man ha fler poäng sedan innan, så hela utbildningen blir på fyra år.

Vilka egenskaper är bra att ha som bibliotekarie?
-Man bör vara serviceminded, pedagogisk, flexibel och tålmodig. Kunden ska alltid vara i fokus, så man måste vara lyhörd för människan. En social personlighet trivs självklart bäst. För att inte tala om ett brinnande intresse för böcker.

Varför ville du bli bibliotekarie?
-I korta drag, för att jag älskar böcker och människor.

Hur fick ni jobbet?
-Camilla halkade in på ett bananskal, och har varit kvar i flera år, och jag hade bara tur, säger Heidi.
-I somras hade jag precis tagit examen, och skickat en intresseanmälan. En dag ringde bibliotekschefen upp mig och frågade om jag fortfarande var intresserad. Och det var jag.

Är det lätt att få jobb?
-Nej, verkligen inte. De utbildar fler bibliotekarier än vad det finns tjänster, därför är det ett väldigt eftertraktat jobb.

Är det ett tungt jobb?
- Fysiskt, nej. Det kan däremot vara psykiskt utmattande. Man kan bli socialt mätt, men allt känns bättre när man möts av någon som är glad tillbaka.

Stämmer alla myter om bibliotekarier?
-Vi hyschar mycket, men vi har varken knut i håret eller glasögon. Att vara bibliotekarie är mer än att stämpla böcker hela dagarna. Det ligger mycket hårt arbete bakom.


Även om de är de enda anställda på biblioteket, så är de inte ensamma. En fredageftermiddag när Camilla var bortrest så städade Heidi inför måndagen, och ställde upp serieböcker på en speciell hylla, så att de skulle synas lite extra mycket.
När hon kom tillbaka på måndag morgon kände hon att någon måste varit där. Böckerna hon hade ställt upp före helgen hade flyttats och bytts ut mot skönlitteratur.
En av böckerna hittade hon med ryggen ut i fel hylla, och en annan har hon inte hittat ännu.

Camilla berättade för henne att det spökat lite förut, men att det bara handlar om ett snällt och busigt spöke som antagligen bara vill ha uppmärksamhet, eller bara berätta att det finns där när det händer nya saker.

De planerar sin verksamhet noga, och tänker bara framåt. De spenderar mycket tid på att komma på nya idéer för att göra Storviks bibliotek till det absolut bästa.
-Det finns bara möjligheter! Det enda som hindrar oss är vår fantasi och ekonomi. Vi jobbar mot ett levande bibliotek.

Efter några timmar på biblioteket känner vi att vi fått en insikt i bibliotekarieyrket, och visserligen verkar det vara intressant, men det är ingenting vi personligen skulle satsa på.

Innan vi sätter foten på tåget mot Gävle igen frågar vi om de trivs, och svaret kommer omedelbart: - Absolut!

Mer läsning

Annons