Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bo Jonsson: "Det fria skolvalet är en elefant i skolrummet"

Annons

Skolan i Österfärnebo är en helt vanlig landsbygdsskola. Svårigheterna där är vare sig något nytt fenomen eller något unikt för Sandvikens kommun. Många så kallade byskolor kämpar med lärarbrist, vikande elevunderlag – och en närmast kommunistisk fördelning av resurserna. Jämlikhet förvandlas till likhet, och utan hänsyn till behov. Flexibiliteten påminner om en gatsten.

 

Verkligheten för en lokal skolpolitiker är inte avundsvärd. Samtidigt som olika väljargrupper, inte minst byalag, pressar på underifrån, beskärs det kommunala självstyret uppifrån.

 

Jag väljer att hämta ett exempel från Dalarna. Leksands kommun har ett antal byskolor, lokalt förankrade, som naturligtvis de närboende månar om. Förra hösten etablerades ytterligare en skola i kommunen, i och med att friskolan Excel startade sin verksamhet. På ett bräde tappade kommunen en tiondel av skolbudgeten, och lika mycket av elevunderlaget, för de kommunala skolorna.

 

Skolverket var den myndighet som sade ja till etableringen. Därefter fick de lokala skolpolitikerna äran att göra de nedskärningar som krävdes. Den gångna terminens behov förvandlades till överkapacitet, i form av klassrum och lärare, och kostnader som måste kapas med kort varsel. Budgeten återremitterades.

 

Nu har inte Sandviken drabbats av någon sådan friskoleetablering, men vi är för den skull inte förskonade från problematiken. Många grundskoleelever pendlar till friskolorna i Gävle, och tar därmed skolpengen med sig.

 

För att en skola ska kunna gå runt på skolpengen, tillsammans med de särskilda stöd som också finns, måste elevunderlaget vara tillräckligt. Annars räcker inte pengarna. Kommuner som värnar sina byskolor löser detta genom att flytta resurser från skolor med större elevunderlag. Till en viss gräns, omfördelningen till byskolor får givetvis inte utarma resurserna för elevmajoriteten.

Svårigheterna där är vare sig något nytt fenomen eller något unikt för Sandvikens kommun. Många så kallade byskolor kämpar med lärarbrist, vikande elevunderlag – och en närmast kommunistisk fördelning av resurserna.

I och med det fria skolvalet har denna möjlighet minskat, i takt med att kommunernas skolbudgetar krympt. Valfrihetens pris.

 

Jag kan inte säga hur mycket ovanstående påverkar i fallet Österfärnebo, men helt klart är att kommunens manöverutrymme krympt. Skolpengen och det fria skolvalet är en elefant i skolrummet, med stor påverkan även för de som inte väljer.

 

Avslutningsvis är det helt i sin ordning att politiker talar sig varma för privata skolor, trots betygsinflation och segregation, men måste inse att det blir dubbelt budskap, att samtidigt säga sig värna byskolor.

 

Bo Jonsson

s-märkt vänsterdebattör

LÄS fler debattartiklar här:

Replik: Minnet är kort Lars Beckman – regeringens arbetsmarknadspolitik är inte misslyckad

Hans Backman (L): Vi vill förbättra patientsäkerheten

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel