Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bernadottes solkiga gloria

/
  • Folke Bernadotte dödades av den judiska Sternligan 1948 men minnet av dådet föll offer för diplomatisk hänsyn, visar Göran Burén i sin bok.
  • Delvis övertygande. Författaren Göran Burén söker sanningen om mordet på Folke Bernadotte 1948.

Annons

Vid sidan av Raoul Wallenberg hette Sveriges stora hjälte under andra världskriget Folke Bernadotte. Precis som Wallenberg räddade Bernadotte människor från nazisterna och precis som denne fick han ett olyckligt slut. Som FN:s chefsmedlare i Palestina mördades han 1948 av den judiska Sternligan. Dådet betraktades i samtiden som oerhört, men därefter har det enligt författaren Göran Burén varit förvånansvärt tyst om det. Med ”Mordet på Folke Bernadotte” vill han förklara varför.

Boken sönderfaller i tre delar. Den första är en levnadsteckning över dess huvudperson, den andra en analys av vad som hände dagen för mordet och den tredje en diskussion om det diplomatiska efterspelet mellan Sverige och Israel.

Den första delen berör kritik som har riktats mot Folke Bernadotte. Efter sin död har han beskyllts för allt från nazistsympatier till allmän oduglighet. Burén presenterar en bild av Bernadotte som passar bättre med hjälterollen. Han avfärdar anklagelserna – särskilt den om nazistsympatier – med kraft. Syftet är dock inte att ärerädda Bernadotte. I stället kompletterar denna del av boken de andra två. Burén vill visa att de har funnits krafter som haft intresse av att fläcka Bernadottes minne.

I den andra delen diskuteras hur mordet var möjligt. Burén menar att den israeliska regeringen bär större del av skulden än vad som framkommit. Anledningen till att mördarna lyckades var att Bernadotte saknade militäreskort på en resa genom den israeliska delen av Jerusalem. Frågan är om det berodde på eget val (vilket den israeliska regeringen hävdar), på slarv eller på medveten försummelse från israelernas sida.

Burén pläderar för det sista och visst fanns det skäl för Israels ledning att vilja bli av med Bernadotte. Hans fredsplan hotade israeliska intressen genom att kräva att palestinska flyktingar skulle få återvända hem. Samtidigt innebar mordet en möjlighet för regeringen att slå till mot Sternligan som var populär, men hotade maktetablissemanget.

Flera detaljer runt mordet är också graverande. Påståendet att Bernadotte avböjde eskort håller inte för granskning. Burén visar också att myndigheterna slog till hårt mot Sternligan efter mordet, men var mindre intresserad av att få fram exakt vem mördaren var. Var alltså syften enbart att bli av med ett internt orosmoment, inte att faktiskt gå till djupet med brottet?

Här lyckas Burén dock inte med mer än att misstänkliggöra agerandet. Många märkliga detaljer står att finna och utredningen av mordet sköttes definitivt dåligt. Själv är jag dock mer övertygad än Burén av de israeliska förklaringarna. Situationen 1948 med krig, flyktingar och våldsamma inrikesmotsättningar var så besvärlig att civilsamhället inte fungerade. Därmed framstår den dåliga mordutredningen inte nödvändigtvis som delar av en konspiration, utan just som vad den utgavs för att vara: slarv i en kaotisk situation. Detsamma kan sägas om den uteblivna eskorten.

I den tredje delen är Burén återigen övertygande. Här skildrar han hur mordet snabbt förvandlades från en jätteskandal, till en pinsamhet både svenskar och israeler ville glömma. Orsaken var den starka goodwill Israel hade efter andra världskriget. Förutom det dåliga samvetet för behandlingen av Europas judar stöddes staten av båda supermakterna samt den europeiska arbetarrörelsen (särskilt den svenska) och därmed alla politiska schatteringar. I en sådan situation blev Folke Bernadotte mer en belastning än en hjälte. Alla parter hade skäl att glömma och förminska honom. Och därmed är Buréns cirkel sluten. Förklaringen till Bernadottes solkiga gloria är diplomatiska hänsyn, inte personliga brister.

Såtillvida är det en snygg helhet Burén presenterar. Delarna passar ihop och stärker varandra. Men bokens mest intressanta tes – att de israeliska myndigheterna skulle ha känt till mordet på Bernadotte i förväg – framstår inte som mer än en möjlighet.

Henrik Ågren

Mer läsning

Annons